Hantera manipulativ mamma

Ja, vad gör man. Kan förstå mamman vill att barnen ska ha samma efternamn som henne men är inte riktigt bra att övertala barn. Det går inte att bara lägga till ett efternamn till då? Efternamn kan man väl byta ut och ta bort senare om man vill medan förnamn består.

Jag förstår inte vitsen med att vägra en sådan sak? Om i redan har ett dåligt förhållande till varandra, där det dessutom går ut över barnen så verkar det ju väldigt onödigt att dra i nödbromsen och orsaka ännu mer friktion angående en sådan här skitsak. 

Därför att som jag skrev så har jag hittils backat i allt , hon har tvingat sin vilja igenom i alla konflikter utan en tanke på hur det kommer drabba barnen och jag har backat för barnens skull , det är inte en hållbar situation i längden. Som sagt alla har en gräns och min är passerad för länge länge sen.... det är dags att även hon lär sig att man inte alltid kan få som man vill.

Så sorry , det är inte längre ett alternativ.

Be henne återkomma om detta när barnen är myndiga, eftersom ni har gemensam vårdnad så kan hon inte bestämma detta själv.

Men är det verkligen vettigt att tjafsa bara för att hon inte ska få sin vilja igenom? Det är ju samma sak där; du använder barnen för att få DIN vilja igenom. Skit i sånt som är oviktigt och spar kämpaglöden till de konflikter där du måste rycka in för barnens bästa. Du kammar inte hem några poäng eller bättre maktbalans genom meningslöst tjafs.

Det handlar inte om vem gräns som är passerad,eller vem som får sin vilja igenom utan vad barnen mår bäst av.

Är det verkligen ett problem att barnen heter både som mamma och pappa, eller är du bara på grälhumör?

"Är det verkligen ett problem att barnen heter både som mamma och pappa, eller är du bara på grälhumör?"

För mig är det en principfråga , jag tycker det är fel att ändra på barnens namn för sitt eget höga nöjes skull , Namnen är barnens inte mina eller mammans , om de själva vill byta namn får de mer än gärna göra det när de är mogna nog att ta det beslutet , men jag tycker inte man ska hålla på och tumma på detta för att tilfredsställa sina egna "behov".

Om jag får för mig att jag vill att barnen ska få ärva min familjs släktnman , ska jag då ochså kräva att hålla på och ändra deras namn ? , om hon gifter om sig , ska vi då hålla på och byta namn på dem igen ?

Så det handlar alltså inte om att jag vill sätta mig på tvären bara för att hon inte ska få som hon vill. Jag tycker inte man ska hålla på och ändra på något så personligt som deras namn för att man själv har ett visst önskemål.

"Det är ju samma sak där; du använder barnen för att få DIN vilja igenom."

Det finns en viss skillnad , jag har försökt hålla barnen utanför diskutionerna , har inte nämt något alls för dem om namnbyte osv , mamman däremot verkar inte dra sig för att försöka få med sig barnen på sin sida trotts att jag bett henne hålla barnen utanför diskutionerna , det anser iaf inte jag vara lämpligt eller bra för ungarna. Det är alltså hon som ser till att de hamnar i kläm genom att öht blanda in dem , inte jag.

"Skit i sånt som är oviktigt och spar kämpaglöden till de konflikter där du måste rycka in för barnens bästa. Du kammar inte hem några poäng eller bättre maktbalans genom meningslöst tjafs"

Det är just det jag gjort i 2 år , Vart drar man gränsen ? , Hur långt ska man backa för barnens bästa ? Är det inte ett ansvar som bägge föräldrar borde dela på ? Om man redan har backat 180 ggr i både stort och smått , ska jag låta henne få fortsätta driva igenom sin vilja för barnens bästa i  det oändliga ?
Som sagt ALLA har en gräns , någonstans måste man sätta ner foten , någon gång måste även hon börja ta SITT ansvar.

Det var precis vad jag gjorde , svaret jag då var att då får vi väl vänta tills de är 12 och kan byta naman själva.
Jag frågade då vad som fick henne att tro att skulle välja att byta ? ... Inget svar....
Jag förklarade för henne att det kanske inte var lämpligt att blanda in dem i vårt tjafs kring det , utan att vi ska hålla diskutionen mellan oss för att förhindra att de hamnar i kläm....svaret jag fick var... jag vill inte prata med dig längre , klick.....

Nu några månader senare börjar det dyka upp frågor från barnen kring det hela , mao har hon skitit totalt i att jag bad henne att hålla barnen utanför och börjat lobba för sin sak.

Är det inte bättre att dom får hennes namn som mellannamn nu än att hon övertalar dom att byta till sitt när dom får? Jag lever med min man och har mitt namn som mellannamn tills vi gifter oss. Det är en känsla av gemenskap för mig. Jag vill inte känna mig utanför. Nu har ni ju en annan historia men jag förstår hur ditt ex tänker och kanske känner i denna frågan. Tråkigt att hon bråkar om allt. Hade hon inte gjort det kanske du varit villig i denna fråga. Men om hon är bråkig är det bra om du fortsätter vara den vuxna och göra det som är bäst för barnen. Då finns det saker bättre saker att stå emot. Min sambo har två barn sen innan så jag jet hur mammor kan bete sig ibland. Sorgligt. Lycka vill iaf.

Min sambo har varit i samma sits som du beskriver. 

Vad gäller mamman ignorerade han henne bara. Struntade i att svara helt enkelt.

Vad gäller barnen sa han att när dom är gamla nog att förstå vad det handlar om (då var dom 4 och 6 år) så kunde dom prata om det.

Problemet var att mamman hade sagt åt sin yngsta på fyra år att hon känner sig ensam och övergiven när han inte heter som hon gör. Det gjorde ju att han var alldeles förtvivlad över stackars mamma som var övergiven och ensam.
Mamman slutade dock när hon insåg att hon inte kunde provocera fram en reaktion hos sitt ex genom att använda barnen.

Så mitt tips är att ignorera mamman i alla sådana här grejer hon får för sig.
Och när barnen pratar med dig så säger du bara att det är en sak mellan pappa och mamma och att dom får vara med i diskussionen när dom är gamla nog att förstå.  

Äh, har de inte haft hennes efternamn innan, så kan det väl knappast vara annat än prestige från hennes sida att vilja byta nu.

Trams. Låt ungarna få byta om de känner för det när de är myndiga. Taskigt av henne att tuta i dem sånt nu, och skapa uppenbara konflikter mellan alla parter.

Låter vettigt.... och det är väl just det jag i stort sett har gjort hittils.. sagt att jag ska prata med mamma om det , problemet är bara att det dyker upp följdfrågor som man måste undvika att svara på.  Samtidigt det är irriterande att hon försätter mig i den situationen öht , och över att se hur hon lyckats övertala dem och få över dem på sin sida

Jag hoppas verkligen att hon ger med sig med tiden , men om jag känner henne rätt så lär det antagligen förtsätta tills hon fått som hon vill , vilket inte kommer hända tills ungarna är gamla nog att välja själva.

Om jag ska utgå från våra erfarenheter så är det bara att gilla läget. 
Ditt ex är helt enkelt inte speciellt trevlig eller ens vettig och så är det.
Så mitt tips blir återigen: Ignorera, ignorera, ignorera.

Min sambo sköter all kontakt med mamman via mail och sms. I alla fall den han initierar, som exempelvis att skicka info om barnen. 
Svarar hon otrevligt på dessa eller kommer med orimliga krav, ja då får hon inget svar. Sen kan hon skicka hundra sms med samma innehåll, det spelar ingen roll. Hon får inget svar.
Om hon ringer och är otrevlig så brukar han sätta telefonen på högtalare och sen sitter vi och garvar åt henne tillsammans. Det är ett sätt för oss att kunna hantera hennes ständigt illmariga beteende och allt hon utsätter oss för. Ibland säger han åt henne att han inte är intresserad av att bråka och att han tänker lägga på. Sen lägger han på.

Min sambo gjorde precis som du innan. Lät henne komma undan med allt för barnens skull.
Men det håller inte i längden. Min sambo var väldigt nära ett totalt sammanbrott pga allt mamman höll på med.
Dom sätt vi hanterar det på nu är tips från en advokat. 
Vi betalade helt enkelt 1500 för lite sinnesfrid :)

Glöm dock inte att dina barn mår inte dåligt för att du slutar agera dörrmatta åt deras mamma.
Om det är något dom mår dåligt av så är det deras mammas beteende och det kan du tyvärr inte göra något åt.
Det enda du kan göra är att se till att dom har en trygg och konfliktfri tillvaro när dom är hos dig.
Ord min sambo tagit till sig som han fick från psykologen.

 

Din sambos ex låter snäppet värre än mitt. Hon sköter sig bra för det mesta och hon verkar ha bra hand om barnen , hon är hur trevlig som helst i normala fall , dvs så länge allt flyter på. Samarbetet funkar hur bra som helst då. MEN när det uppstår en intressekonflikt så ballar hon ur. Hon kan inte hantera att hon inte får som hon vill , ingen idé att försöka resonera med henne , hon ska bara ha sin vilja igenom no matter what. 

Men precis som du säger så är det inte så mycket mer man kan göra än att ignorera henne , blir bara bekymrad och förbannad när hon drar in ungarna och manipulerar dem för att få som hon vill. Måste fan vara nåt pyskist , hon är antagligen inte ens medveten om hur vridet hennes beteende är i de fallen , hon verkar se det som helt naturligt att manipulera människor , har inget samvete över det.

Ett exempel är när vi gick på samarbetssamtal som jag bokade in oss på för att få svart på vitt hur vi skulle hantera vårt samarbete kring barnen då jag inte litar ett dugg på hennes ord. Vid ett av tillfällena hade vi tjafsat på telefon strax innan , och då nämnde jag att vi vid nästa samarbetssamtal kanske borde ta upp hur illa hon betett sig även mot ungarna under vår skiljsmässa , då hon satt och misstänkte mig för att planera att kidnappa barnen pga att jag kanske skulle göra en utlandsresa och ville ta med mig barnen.

Som av en slump så dök hon upp på nästa samarbetssamtal med bilder på barnen och satt och gjorde stor sak över hur empatiskt hon var , fällde en tår här och där vid rätt fillfällen , lyckades verkligen linda terapeuten runt sitt lillfinger och få mig att framstå som rabiat och oresonlig. Bakom kulisserna var det helt andra bullar , samma kväll försökte hon blåsa mig på pengar genom att försöka få mig att dela på kostnaderna för skador som uppstått på huset som jag inte ens längre bodde i och var utköpt ur.

Som sagt , jag måste hela tiden vara på min vakt med henne , försöker undvika kontakt så mycket det går , hur trevlig hon än försöker framstå eftersom jag vet hur manipulativ och iskallt beräknande hon är.

Fy, vad jobbigt det låter.  Gör som frågande01 säger. Ignorera!!

Jag tänkte mest att detta med namnet är som för mig, som jag skrev innan. Att jag hade kännt mig lite utanför. Därför vi har satt mitt som mellannamn från början tills vi gifter oss. Man sambo hade ju dessutom två barn sedan innán och det kändes fel för mig att våra barn skulle ha samma namn som dom och inte mig. Så jag tänkte utifrån det bara...

Det är så hemskt när människor är på ett sätt  inför vissa människor, för att det är smart eller passande och sen är ett odjur framför dig..
Jag tror/hoppas att hon inte inser vad hon gör mot sina barn!!!

Va den vuxna, starka och trygga föräldern, för barnen växer upp och "ser" med vuxna ögon. Då kan du vara stolt inför dina barn, för att du aldrig sjönk till mammans nivå.

Kämpa på!!           

Jo , det är en väldigt märklig känsla att se det med egna ögon , det handlar ju trotts allt om en människa man levt med i många år och skaffat barn med , man blir lite ställd , svårt att greppa att man kan bete sig så falskt och att detta är en person jag trotts allt varit gift med i 10 år , samtidigt som det är otroligt frustrerande att se hur folk verkligen sväljer skådespelet med hull och hår. Iof rätt naturligt då de inte sett hennes andra sida , man vill helst flippa ur och avslöja henne med samtidigt vet man att det bara skulle spela henne i händerna och få en att framstå som rabiat och oförsonlig , så man får bita ihop och tänka efter på vad man säger , extremt frustrerande och energikrävande.

Men som tur är är allt det bakom mig , och idag behöver vi endast ha kontakt ang barnen , men som sagt det uppstår ibland konflikter och då blir det komplicerat. Ibland gör väl jag oxå misstag , alla människor gör det , men sklillnaden är att jag står för dem och kör med öppna kort , hon däremot jobbar bakom kulisserna vilket gör det svårare att hantera problem på ett vuxet sätt.