Har du opererats för Morbus de Quervain?

puffar.

Har du fått handleds/tumstöd? Det kan ju behandlas om man har dessa dagtid under en längre period.
Eftersom det är en överbelastning som lett till en inflammation som hålls igång av allt man gör dagtid.
Nu kanske jag upprepar saker som du redan vet?

Hej!

Jag opererades för karpaltunnelsyndrom och blev sjukskriven ca en månad (var föräldraledig med bebis, sambon fick hjälpa till istället). Jag fick också de quervains och mot det fick jag kortisoninjektioner i senan samt tumstöd och det läkte ut utan operation. Pratade med handkirurgen om operation och det verkade vara en lindrigare op än vid karpaltunnel.
 

Det går att kombinera handledsstöd med kortisoninjektion med mycket goda resultat!! 
Bättre att prova det om det finns möljighet.

Har redan fått kortisoninjektioner två gånger, man får tydligen inte fler. Har varit hos två olika handkirurger och de säger att det är operation som gäller.

Seglaren: fick du bli sjukskriven när du hade tumstöden så att du kunde vila händerna från att lyfta bebis, eller gick det ändå?

Jag var sjukskriven ändå pga karpaltunneln. Jag tror att man inte är lika begränsad att röra sig efter enbart op av de quervains. Försäkringskassan har ju riktlinjer för hur länge man rekommenderas vara sjukskriven vid olika tillstånd, du kan ju kolla med dem!

Tack för svaren! Jag har bestämt mig för att (mot kirurgens inrådande...) avvakta med operation ett antal månader. Får nu hjälp av en jätteduktig naprapat och försöker sluta nattamma för att kunna sova med handskenor.

Jag ser operation som en sista utväg och känner mig inte redo för det än, kanske för att jag BARA hört om folk som inte blivit hjälpta av operationen utan snarare mer handikappade...

Tar gärna emot fler råd och erfarenheter från andra som haft MDQ, vare sig ni genomgått operation eller ej.
Tänker att det MÅSTE gå att bli bättre!

En uppdatering 3,5 år senare om någon annan hamnar i samma situation som jag och läser runt för att kunna besluta om operation eller ej.

Jag ställde in operationen (två gånger) och fick istället ett par gånger behandling av min naprapat + rörelser att träna med.

I mitt fall var jag personligen övertygad om att det INTE var pga förslitning utan snarare hormoner, eftersom jag fick symptomen redan innan förlossning och bebisbärande. Alltså hoppades jag att det också skulle "gå över av sig självt".

Jag gjorde följande som jag tror hjälpte mig:
+Slutade nattamma när dottern var 11-12 månader. Min man fick ta nätterna så att jag kunde ta en citadon till kvällen vid behov, använda skenor och sova fler timmar. Det var den snabbaste förändringen! Mycket av den akuta smärtan gav sig.
+När det var som värst fick jag rådet av andra som haft problem med inflammationer att utesluta socker ur kosten och åt lchf-liknande en period.
+Jag började träna mer (promenader/springa) och gick till slut ner mina sista gravidkilon. 

När dottern var 19 månader började jag jobba och ingen på nya jobbet märkte att jag haft problem med händerna. 

I perioder har jag känt av problemen igen men absolut inte i samma utsträckning! Jag är fortfarande uppmärksam och när minsta smärta gör sig påmind så anpassar jag mig. Jag försöker helt enkelt att undvika saker som gör ont. Ignorerar jag smärtan (envisas med något väldigt handpåfrestande yogapass fast jag haft ont innan, bär tunga lådor en hel dag, klipper med sekatör osv) så straffar det sig. En sak jag konsekvent undviker är att öppna väldigt hårt sittande lock på burkar/flaskor - den rörelsen verkar extra slitsam. 

Jag kan fortfarande känna mig stolt över att jag kan hälla upp en kaffekopp åt en kollega, lyfta koppen från bordet och hålla den upplyft en stund innan mottagaren tar den. En så liten rörelse som kan kännas som en sådan stor triumf :) 
Jag kan bära omkring min fyraåring utan problem, fast hon som liten fick lära sig krypa och gå alldeles för tidigt eftersom jag inte kunde bära henne utan att få jätteont.

Så det KAN bli bra helt enkelt! För en del hjälper operation, själv är jag väldigt glad att jag följde min magkänsla och väntade ut det!

Är nu gravid igen och bävar för att återfå samma problem, men nu vet jag att det finns ljus i tunneln om det skulle hända igen. Och kommer utan tvekan se till att bli sjukskriven om det blir lika illa igen, nu när jag fattat hur viktigt det är med återhämtning/vila för att inflammationen ska kunna läka. 

Lycka till alla andra morbus-de-quervain-lidande där ute!

Hej ! Jag kikade runt lite här för att se i fall jag hittade fler som har erfarenhet av MBQ .Jag fick eländet i vä hand för ett år sedan ca .. Besökte vc men fick fel diagnos och blev hemskickad med antiinflammatoriska tabletter.. Hjälpte inte alls utan blev allt sämre . Kunde inte greppa något alls med handen tillslut o det värkte konstant..riktigt jobbigt ..Tillslut så sökte jag akut o läkaren gjorde några tester o ställde diagnos MBQ på en gång . Fick en kortisonspruta o fick gå hem. Han berättade att blev det inte bättre inom två veckor ,så skulle det bli operation.. Sprutan hjälpte verkligen, efter 3 dagar så hade inflammationen dämpats jättemycket . Det gick ett halvår och sen så fick jag tillbaka alltihop med råge . Fick söka akut igen ,fick då denna gång träffa en ortoped , han gav ytterligare en kortisonspruta (denna gång var den inte rolig kan jag lova .. Han sa att operationen är oundviklig ,då inflammationen bara kommer att återkomma annars.. Han skickade remiss till sjukgymnast som gav mig ett träningsprogram och gjöt en ortos som jag skulle använda innan o efter operationen.. Den känns rätt ok men måste tillbaks för att göra om den lite ,då den trycker lite för mycket emot tummens ovansida o bara det i sig gör rätt ont tillslut :-/ ..Så förrförra måndagen blev operationen av .. Det opererades även bort 3 st knutor som bildats på de inflammerade senorna också .. - Någon som vet vad det kan vara för slags knutor ? Stygnen ska tas om 4 dgr (nu på tisdag) o träffa ortopeden som opererade o efteråt träffa arbetsteraput . De pratade om uppmjukning av ärret också.. det kan visst ha en tendens att växa fast i senan annars sa sjukgymnasten.. låter ju inte kul precis :-O Sen blir det väl sedvanlig träning hemma varvat med besök hos sjukgymnasten. Hoppas att du fortfarande känner dig bra i handen så att du slipper operation.. Efter såna här perser så lägger man märke till hur mycket en frisk hand verkligen betyder !