Dottern vill inte förstå

Ibland är det inte vad man säger, utan hur man säger det. Försök förklara det på ett annat sätt bara och med annan ton. Hon kommer förstå, ska du se.

hoppas det visade ,henne uppmaningen från polisen men hon slog ifrån sig detta, och det är inget nytt detta med gubben har varit hela hösten men först nu som hon reagerar på att hon bör höra av sig till en förälder precis som andra ungdomar/barn i området , så vi förstår inte reaktionen från henne nu.

Hon kanske vill vara självständig. Det brukar 15åringar vilja vara. Personligen tycker jag att du ska sitta med henne själv och berätta att du bara vill henne väl. Att det räcker med en siffra i smset ex "1" som betyder "Är framme", eller "0" = HJÄLP!. Gör något annorlunda utav det bara. Hon kommer känna sig mer nära dig, kan jag tänka mig.

vi försökte få henne att själv bestämma det du säger tex något kodspråk och vi förstår att hon vill vara självständig men när läget är som det är i området trodde vi hon skulle förstå allvaret att något hemskt kan hända ,polisen vet ju inte vad mannen kan göra, men hon säger bara att jag är inte fem år så ni behöver inte dalta med mig, nej det gör vi inte heller alla ska ju helst höra av sig hem när läget är så här inga problem innan, utan bomben exploderade i går hos henne, suck!!!!!!!!!!!!!!!!! tack för tipset men inte funkat hoppas bara det går in vad vi sa och att det är allvarligt med denna äckelgubbe, vi vill ju bara väl och det har vi pratat om innan då var det ok med henne, sen bara denna kraftiga reaktion i går var jobbig

Hur gör hennes kompisar? SMS-ar de sina föräldrar? I det här läget kanske det kan funka med "alla-andra"-argumentet...

ja alla skriver säger hon, någon kod eller tomt sms ocg det har hon med gjort utan problem tills i går , då hon tvärvägrade samma sak imorse inga argument eller att hon får bestämma vad hon vill skicka går in, hon tycker bara att vi ska lämna henne ifred , jo visst men när till ocg med polisen går ut med rådet hör av er hem tycker man hon skulle inse allvaret alla andra gör ju det och hon har ochså gjort det utan problem tills i går, då hon blev vansinnigt förbannad, diskutera var inte att tänka på. ville att hon skulle förstå det gör hon ju men något får henne att reagera ocg det vill hon inte prata om vad hon tycker är fel, når henne inte, inget verkar bita på henne, så vad gör man knappast att man följer en 15-åring till bussen pga äckelgubbar det skulle väl vara mer störande för henne än sms hem och så vill man inte ha det

Jag vet att ett sånt här förslag kan ta hus i helvete för en tonåring, men kanske du skulle kunna be att någon av hennes kompisar SMS-ar dig istället?

ja jag förstår henne och försökte få henne att förstå ville prata med henne hur vill du göra som känns bäst för dig ?men hon vägrar prata vill inte, bara vara ifred som hon säger, problemet är att ingen kompis åker härifrån våran hållplats utan hon är där ensam, kompisarna går på på andra ställen och det är långt emellan , och hållplatserna ligger mitt i skogen och polisen vill att alla hör av sig hem nu när denna mannen är lös, ingen vet ju vad han kan göra och det skapar oro , hon har ju alltid hört av sig hem sedan detta började i höstas så varför denna negativa vändning , hon som alla andra vet ju läget!!!!!!!!!!!!!

Det finns ju hjälpmedel för dem som vill ha full koll på sina barn, barnen behöver inte medverka alls.
Kan kännas drastiskt, men i förhållande till säkerhet.. tja..
barngps.se/fragor-och-svar/hur-jag-sparar-mina-barn-pa-google/

Kanske ni ska borja dyka upp pa skolan varje gang hon inte har sms:at och saga att ni var oroliga eftersom hon inte horde av sig! Da skulle man ju tro att hon inser att det blir mindre pinsamt att bara skicka ett sms. Inte sa snallt kanske, men nu galler det ju hennes sakerhet och det kanske skulle fa henne att inse allvaret.

(Jag har sjalv inga tonariga barn sa jag bara improviserar glatt...) 

Kanske ni ska borja dyka upp pa skolan varje gang hon inte har sms:at och saga att ni var oroliga eftersom hon inte horde av sig! Da skulle man ju tro att hon inser att det blir mindre pinsamt att bara skicka ett sms. Inte sa snallt kanske, men nu galler det ju hennes sakerhet och det kanske skulle fa henne att inse allvaret.

(Jag har sjalv inga tonariga barn sa jag bara improviserar glatt...)