Ni som VET att barn inte tar någon skada av att skrika...

Tror det handlar lite om hur barnet skriker. Tror ganska snabbt att en mamma hör skillnaden på gnäll, gråt och hysteri i ett skrik.

Att ständigt trösta kan ge barnet en trygghet i att de alltid blir tröstade så länge de gråter och det kan väl vara både bra och dåligt. Då kanske de börjar gråta bara för att ngn ska hålla om dem.

 

Nja, om man avvisar dem fram tills att de börjar gråta och först därefter håller om och tröstar dem så skulle de möjligen kunna lära in ett mönster av att gråta bara för att någon ska hålla om dem...
Att adekvat och lyhört svara på deras signaler i alla situationer - även när de skriker - riskerar inte på något sätt att lära in sådana mönster.

Men det är väl bra om de gråter om de vill ha närhet, hur ska de annars visa det? När de är bebisar alltså. 

För riktigt små bebisar är ofta närhet och mat samma sak - de signalerar att de vill amma oavsett om de är hungriga eller "bara" vill ha närhet.
Och gråten är den allra sista signalen att barnet vill komma till föräldern. Innan dess har barnet i regel signalerat på en mängd olika sätt och först när dessa inte besvaras så kommer skriket.
(Ja, det finns barn som slår på stora signalen direkt och börjar gallskrika direkt, men de allra flesta barn har betydligt mer lågmälda signaler de går igenom först)

Jo, målet är ju att bebisen inte ska skrika alls, tycker jag. Bättre att förekomma dem. Klart att vissa bebisar skriker mer än andra, men många verkar tro att antingen "får man en skrikig bebis" eller inte och att omvårdnaden inte har något med saken att göra :) 

Bra fråga, TS! Det ska bli intressant att läsa svaren.

På vilket sätt skulle det vara dåligt att bli trygg i att veta att nån kommer att hålla om en när man är ledsen? Eller menar du att ett spädbarn har förmågan att manipulera sin omgivning genom att börja skrika fast det egentligen inte har nåt behov av att bli omhållna? *fattar nada*

Fast TS syftar ju bebisar, och bebisar går på instinkt och är inte så manipulativa eller uträknande att de kan gråta för att bli omhållna..

Jag tror att de som benhårt hävdar att deras bebis inte tar skada av att skrika i ensamhet kanske egentligen inte är så säkra. Men deras samvete piskar dem att hävda detta om och om igen. Förträngning, helt enkelt.

Tror inte att jag kommer få några svar dessvärre... 

Nej är det spädbarn vi pratar om så kanske inte, men inte ens de är dumma så att snabbt lära sig att om jag gråter så är mamma eller pappa där direkt.

Men jag håller fortfarande fast vi att en förälder ganska snabbt hör hur deras barn gråter och hur allvarligt det är. Alla situationer kräver nog inte tröstande. 

Varför skulle barnet gråta om det inte vill bli tröstat då? Bara för att det är kul? ;)

Men alltså vaddå? Barn SKA veta att om de gråter (signalerar till sina föräldrar) så blir deras behov snabbt tillgodosedda. Varför skulle det på något vis vara dåligt!? Tillhör du den skaran som tror att bebisar manipulerar sina föräldrar genom gråt?

Jag märker det. Jag gissar att dessa människor inte har så mycket att komma med helt enkelt.