Är jag stygg, hemsk eller bara rådvill?
Vi har levt ihop länge nu min man och jag, ja vi har barn tillsammans också. I flera år har jag av och till funderat på vår relation men alltid bottnat tillbaka i att jag ändå älskar honom. Men senaste året har jag märkt att jag inte kommit tillbaka till det läget. Vi har levt sida vid sida utan att leva med varandra.
För några veckor sedan berättade jag till sist för min man att jag inte vet om jag vill fortsätta leva tillsammans. Nu går vi här och väntar på att mina känslor ska bestämma sig. Han vill så otroligt gärna leva med mig, älskar mig. Förtvivlad. Själv går jag här som i ett vacuum där känslorna varken säger ja eller nej... Jag känner inget och allt.
Det är inte som att vara tonåring, jag gör inte slut på två veckor. Men det gör ont... Ont att inte veta men framförallt ont att göra honom illa. Tänk om jag gör fel, tänk om jag ändå vill vara med honom - hur ska vi kunna gå vidare? Och tänk om jag stannar, kan vi hitta tillbaka eller kommer jag ångra mig och i så fall orka ta mig tillbaka till det här stadiet och orka gå vidare den gången.
Att leva tillsammans är inte lätt, att lämna är det inte heller.
Någon som känner igen sig?
