adopterade barn i förskola

Viktigt att personalen lär sig att hantera honom på rätt sätt. Min kompis son började plötsligt bete sig illa på förskolan (han var 2) och bet en massa andra barn. Sedan så visade det sig att det var alltid under samma persons ansvar som det här hände. Hon behandlade honom som en dålig person och han blev en dålig person. Har också haft problem med min dotter att hon varit bråkig och jag känner ju henne och vet att hon är sjukt envis och egensinnig och att det bara blir värre om man bemöter henne fel. På hennes nuvarande förskola där hon känner sig trygg och fröknarna gillar henne så är hon en solstråle.

Det verkar inte helt omöjligt att det kunde gå lite bättre med mindre barngrupper?  Det är kanske lite väl mycket intryck för honom med så många barn tillsammans plötsligt?  Särskilt om han inte gick på förskola tidigare?

En lösning kunde vara att han kunde få en resurs som, utan att bli fast klistrat till honom, gör att undervisningsmomenten kan ske i mindre grupper?  Det är en hel maskin att få till en resurs, men inte alls omöjligt, och mycket enklare om skolan är med på tåget, eftersom det är de som söker.

Har ni kollat upp hörseln, mm?  Tal? 

(Sedan verkar hans pedagog vara ganska tjatig från din beskrivning...  Vissa barn är sådana som sitter still och lyda, andra är lite viljestarkare....  jag har en sådan också!)

Tack för snabbt svar. Hörseln var normalt på 5års kontroll. Han har varit på dagis och trivdes även om barngrupperna var också stora . Han var busigt även där, men då fanns inte samma krav. Jag mysstänker att han inye har knuttit än till den nya fröken. En till faktor är att vi är dubbelspråkiga i hemmet. Jag antar att era erfarenheter handlar också om adopterade barn eller?.Förresten jag hör många historier från andra 6-årigas föräldrar omproblem med anpassning till skolan och tonårsatityd , borde inte skolan kunna hantera bättre dessa problem? Till mig ser det ut som att de fokuserar mycket på kunskap och för litet på pedagogi,

Krav att få ett samtal med fröken och rektor UTAN din pojke. Han och du ska INTE behöva höra tjatet varje dag att han gjort "fel" saker. Skolan är skyldig en massa saker, tex. ge särskilt stöd till en elev som behöver det. detta stöd är inte säkert att det måst vara en person utan kan även vara att fröken förklarar för honom en gång till direkt efter att hon förklarat uppgiften till alla i grupp så att han faktiskt förstår vad som förvänts av honom. Ett annat stöd kan vara förändring av placeringen i rummet eller en stol med ordentligt fotstöd så att energin kan gå till uppgiften istället för att balansera på en stol...

Läs gärna på i Läroplanen för skolan (och kanske även skollagen) om du vill ha "kött på benen" inför samtalet med fröken o rektor. Du hittar den som Pdf på Skolverkets hemsida där den också kan beställas för en billig peng.

LYCKA TILL!

De problem jag stött på handlar inte om adopterade barn utan bara om barn som rent generellt beter sig på ett sämre sätt för att de inte blir bemötta på rätt sätt.

Tack till alla för era synpunkter ! Jag ser nu fram emot nästa möte med fröken och rektorn
// M