viktig varning till alla som funderar på parterapi
Jag och min sambo har haft stora problem i hela vårt 2-åriga förhållande. Han har varit otrogen, ljugit, visat sig vara missbrukare och sista halvåret också misshandlat mig. Utåt sett är han perfekta mannen. Hemma en helt annan människa. I såna här förhållanden är det alltid en viss typ av kvinnor som stannar kvar, trots att alla andra försöker få henne att bryta. Kvinnan vill alltid "laga" mannen, få honom att vakna upp en dag och så är allt bra igen. Varför är pga snedvriden självbild och djupare anledningar. Jag har under hela vårt förhållande besökt diverse psykoterapeuter och psykologer. Min kille fick mig att tro att jag var galen och psykopatisk och att det var jag som framkallade detta beteende hos honom, "han hade ju aldrig varit så här i tidigare förhållanden". Jag har samtidigt aldrig varit så kär eller älskat någon så mycket. Han var ALLT från början. ALLT! Drömmannen.
Alla som sett oss två tillsammans när det varit bra, har alltid suckat avundsjukt på vår fantastiska och unika kärlek. För det fanns ju såklart då och då, alltid utåt sett. Vi var ett väldigt populärt par. Men alla de proffisionella psykologer och psykoteraupeuter har sett igenom hans trevliga, sociala och härliga personlighet. De såg vårt kroppsspråk, kommunikation och sätt att prata. Trots detta vägrade jag ändå acceptera sanningen. Han VAR ju så fruktansvärt kärleksfull emellanåt, ingen har någonsin sagt så fina ord till mig som han. Han var inte såhär egentligen. Jag vande mig vid att vara älskad ena dagen och en jävla hora, slyna, missfoster och psykiskt störd tjej den andra dagen. Jag levde för hans goda stunder ytan att inse att det är nuet som räknas, inte hur det har varit.
Efter att via fantastiska psykoterapeuter som fick mig lite starkare efter hans senaste slag mot mig bestämde jag mig för att få honom att förstå att det var HAN det var fel på. Han behövde förstå sina utbrott och aggressivitet, att det var fel att slå sin sambo och kalla henne hora. Jag ville för hans skull boka in en parterapi för oss på ett helt nytt ställe som jag inte hade någon anknytning till. Jag googlade och hittade en mottagning med bra adress som verkade grym enligt deras hemsida. Leg.Psykoteraupeuter och Leg Psykologer med gedigen erfarenhet.
De visste innan vårt besök om att jag vid det tillfället hade en bruten arm efter ett slagsmål. Blåmärken. dokumenterade denna gång. De visste att han hade drog och alkoholproblem. De visste att han var manipulativ, framförallt inför "proffs", då han alltid var lugn,sansad och "förtvivlad missförstådd kille". Han såg samtal med utomstående som ett krig där man gick ifrån som en vinnare eller förlorare.
Dessa 2 sk psykologer kunde dock inte sitt jobb. När det handlar om våld i ett förhållande är det ett helt annat handlingssätt som krävs. De hade redan startat terapin utan mig och suttit i en kvart innan jag kom. Min sambo och jag hade vid detta tillfälle inte träffats pga min sjukhusvistelse samt mina vänner som tvingade mig att försöka släppa denna gång.
Men de två psykoterapeuterna kränkte MIG, bekräftade honom, lät inte mig tala till punkt innan de DÖMDE ut mig. Jag fick ett visst antal minuter på mig att prata, min tid klockades och jag blev stressad. Av ca 1000 händelser som togs upp sa de bla: "Han menade ju inget illa med armen, det var ju faktiskt så att jag hade slagit honom först och han hade försvarat sig, det är ok att ljuga om andra kvinnor i ett förhållande för om sanningen skulle komma fram skulle ju det bli onödiga bråk och jag bara bli ledsen, den här andra kvinnan-hon kanske ljög om deras affär?Han verkar ju inte vara en sån typ" .
Denna affär hade han tom erkänt för mig, men de lyckades ändå hitta en ursäkt för det.
De föreslog att vi skulle gå ut och "ta ett el två glas vin till helgen", det som hänt var ju inte så farligt och jag måste ju förstå hans situation. "Jag var ju inte lätt att leva med när jag hela tiden ställde så mycket frågor till honom och la mig i hans liv! Bli sams nu!" De rekommenderade alltså att vi skulle dricka alkohol ihop och att JAG skulle skärpa till mig. Trots att de var förvarnade om hans alkoholproblem med efterföljande aggressivitet.
Jag bröt till slut ihop och fick gå därifrån mitt i. Ledsen, kränkt och idiotförklarad.
Jag var chockad efteråt och grät oavbrutet i flera dagar. Jag trodde och grubblade på om det varit ett sätt för dem att få hans förtroende då han som sagt är väldigt svår att komma in i. Men NEJ! Jag pratade såväl med kvinnojouren som med flertalet andra av mina egna psykoterapeuter. Kvinnorna hade agerat helt mot alla principer. Dels att de istället för att lyssna avbröt och dömde innan de fått hela berättelsen förklarad för sig, de tyckte att det var en bra idé att ses och dricka alkohol ett par dagar efteråt samt att jag gick därifrån ledsen och kränkt, medan han gick till jobbet med glädje och energi. Efter denna händelse blev han vidrig mot mig. Han hade ju fått bekräftat att han hade rätt. Att han var offret i relationen. Dessa kvinnor kommer nu att anmälas.Inte av mig, utan av flertalet sk "kollegor" inom samma yrkeskår.
Det jag ville med denna text är att alla par oavsett våld eller inte i ett förhållande-LETA REKOMMENDATIONER FÖRST!! FRÅGA I BEKANTSKAPSKRETSEN!!!Oavsett titel, år på nacken och erfarenhet så är det en STOR skillnad på terapeut och terapeut!
Dessa två, kunde om omständigheterna varit annorlunda fått mig som kvinna att begå självmord.
