Hjälp mig med redskap att hålla mitt och tvååringens humör i schack

Jag känner igen mig! Man kan bli sådär riktigt riktigt ARG på sitt stora barn när det trotsar. Har en kille på 2 mån och en kille på 2,5 år. Och stora killen har blivit värre och värre.

I veckan när jag var på bvc ventilerade jag att storebror bara blir trotsigare och trotsigare. Berättade att jag brukar köra in honom på rummet när han varit "dum". Detta tyckte hon var en mycket dålig idé då han känner sig utstött från gemensamheten. Så det ska jag sluta med. Hon tyckte den bästa metoden var att krama dom och det låter ju bra, haha.

Min egna tanke är att försöka ändra inställningen till trotset. Att försöka tänka på hur go han är i vanliga fall och att han faktiskt är ganska söt när han står och stampar med sina små fötter. Har tänkt att köpa en bok om mindfullfens för föräldrar. Att ecceptera och erkänna att man blir arg är bra, men att man kan släppa det där arga snabbt igen.

Min kille går 15 timmar på dagis och då passar jag på att vila upp mig, då blir man inte så trött och arg. Och de andra dagarna han är hemma ser jag till att vi hittar på något, typ träffar lite kompisar, han får vara med sin pappa (han är bonde), åka till farmor någon.

Oh, lika samma här! En två-månaders och en 20-månaders!
Och fy bubblan vad arg man kan bli! Trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle bli en ragat-morsa men nu står man där och skriker. :)
Men som tidigare skrev så måste man nog fokusera på deras positiva sidor och köra som nått mantra i huvudet att barnet är det finaste som finns!
Sen måste man ju få bli arg och tappa humöret ibland för vi är trotts allt bara människor.
Vissa saker vet jag att sonen gillar extra mycket, då kan man utnyttja det när man känner att man är på väg att koka över. Tex att ta ett bad, hjälpa till att dammsuga, "diska", lysa med ficklampan i ett mörkt rum, bygga kojor mm... Eller går man bara ut och tar en promenad (fast då ska man på med ytterkläder, inte det lättaste att få på en trottsig unge ett par vantar..;) ).
Vi har en lekpark som till störrsta del är inhängnad där sonen kan leka loss, jag brukar ta med mig kaffe i en termos så blir det ganska mysigt!
När man sen har dem bra stunderna (som vi faktiskt har för det mesta) så får man passa på att njuta av det!

Jag följer den här tråden för vi har det ganska likande hemma just nu med dottern som fyller 2 år om en vecka *pust*

Har nu börjat läsa en bok som heter "fem gånger mer kärlek" har inte kommit så långt men den får en att tänka i lite nya banor

Hej! Samma här fast mina är 8 mån och 7 år... (så har jag två till...). Rekomenderar att läsa böckerna av Jesper Juul. Den bästa av dem jag läst är Här är jag! Vem är du? ganska lätt och snabbläst. Sen Din kompetenta familj och Ditt kompetenta barn.

Undrar också hur man får energi till att vända spiralen... Vi satte oss ner och pratade i går kväll (pappan o jag) medan barnen kollade tv. Och kom fram till att vi måste förebygga. Alltså hitta på grejer med 7-åringen gärna fysiska och ute utan alla syskon för att han ska må bra.

Ett tips är att fundera igenom vad sonen kan sköta själv och vad du inte behöver lägga dig i. För att minska på konflikterna och få vila upp sig. Undvik alla ONÖDIGA konflikter. Det är ok att ha tröjor bakofram, även smutsiga ibland. Man kan stå på stolen och äta,, etc etc... Fundera på vad som är nödvändiga konflikter och vilka du klarar dig utan.

Gå ut.

Mitt tips. När du känner att du själv eller barns humör börjar gå åt fel håll, ta på er, lägg babyn i vagnen och bara gå ut, promenera, mata fåglarna, lek, bryt mönstret. Strunta i alla måsten.

Sen det viktigaste: Håll blodsockernivån jämn och sov så mycket ni kan!!!

Jag skulle skippa "r gånger mer kärlek" och istället ta och läsa:

Jesper Juul: "Konsten att säga ne med gott samvete"

Ingegerd Gavelin: konsten att möta sitt barn - och sig själv

Har en snart 4-åring och en 2½-åring här hemma. Se till att ha mycket tid till allt. Ta en funderar över det du hetsar upp dig över - är det så förfärligt det han gör eller handlar det om att du är stressad, trött och har orealistiska förväntningar. Förbered honom långt innan på vad som ska hända. Red ut allt innan så att han inte blir "överrumplad". Låt honom bestämma själv och göra själv i så stor utsträckning som möjligt. MYCKET TID! Utgå från att det t.ex tar lååååång tis att komma ut = toalettbesök, påklädning etc.     

  

När jag läste TS igen så rekommenderar jag verkligen Gavelins bok. Jag har 16 månader mellan mina pojkar och önskar att jag läste den långt tidigare än vad jag gjorde. Den och Juuls "Konsten att säga ne med gott samvete" har hjälp mig massor .

Tusen tack för råd och boktips! Det mesta sitter i mitt huvud och jag ska läsa och lära och försöka vända den här bråkiga skutan. Allt känns bättre bara av att ventliera lite :)

Oh, bra tråd och bra tips! Har 24 månader mellan mina pojkar och yngsta är två månader. Tvååringen är verbal som tusan men har de senaste veckorna blivit allt stökigare. Så jag känner verkligen igen mig!

Jag märker också att utelekar är bra, men de senaste tre veckorna har jag varit sjuk och då kommer jag inte ut

Halva inlägget försvann?? Skrev också att boktipsen var bra

Jag får inte min två förrän om 5 månader när dottern är 3,5. Men däremot så har min dotter varit ilsken och envis ändå (men inte kastat och förstört saker). 

Det som jag tycker har funkat i alla fall är att när hon är arg har jag helt enkelt låtit henne vara. Men då har hon som sagt inte förstört saker.

Men det viktigaste är att berömma. Barn vill vara duktiga så beröm allt han gör bra och ge honom positiv uppmärksamhet. Det kan vara för småsaker som Vad snäll du är mot lillebror, Vad duktig du är att  sitta stilla och pyssla, Vad glad jag blir när du går ut till bilen utan att bråka mm. Om han märker att han får positiv uppmärksamhet när han gör bra saker så kanske han slutar provocera för att få negativ uppmärksamhet. 

Vi har provat här hemma att krama sonen närhan "går in i trottsen" och det har faktiskt funkat! Han lugnar ner sig flera hekto!
Såklart säger vi ifrån om han gör något han inte får men vi försöker göra det lugnt och harmoniskt.
Idag har han bara skrikit en gång! Wow! :)