Panikångest efter narkos

Jag har också fått dödsångest vid ett par tillfällen när jag var på väg in i sömn och det kändes som hela kroppen höll på att lägga av. Jag var helt utmattad och överarbetad då, och just som jag skulle somna kändes det som kroppen var paralyserad, hjärtat slog långsammare och långsammare samtidigt som hjärnan fortfarande var på och tankarna malde på febrilt. Jag kunde inte öppna ögonen och kunde inte röra musklerna, blev så rädd att jag spratt upp ur sängen - var på god väg att ringa akuten. Insåg att jag inte höll på att dö, det var bara att jag höll på att somna och det händer som sagt av och till att jag får den där känslan när jag har jobbat extra hårt och mycket och känner mig utsliten.

Jag har sj levt med panikångest och ångest under några år och fick efter utredning diagnoserna utbränd samt ptsd men är idag helt fri från detta.

Många mediciner (och det inkl en del ångestdämpande mediciner samt antidepp) har ångest som biverkning så det kan mycket väl vara medicineringen som triggat igång men kan lika gärna vara att den akuta operationen naturligt orsakat ytterligare stresspåslag. Eller en kombo.

Har du idag någon professionell hjälp ?

Vad som hjälpte mig bli fri var traumaterapi. Jag gick varje vecka i 1 1/2  år hos psykolog för att bearbeta mentalt samt hos sjukgymnast som lärde mig avslappningsövningar. Så här i efterhand kan jag bara säga att det var min sjukgymnast som hjälpte mig bäst. Hon lärde mig att sakta men säkert slappna av och var fenomenal och noga att förklara varje steg..varför jag reagerade som jag gjorde och hur det känns vara avslappnad.

Lider man av ångest och panikångest så är kroppen i larmberedskap och har man har man haft detta under väldigt lång tid blir det liksom en vana. T ex man kan känna sig avslappnad men egentligen ligger man på en 7a på en skala till 10 vad gäller hur spänd man är. Och just detta är bra få hjälp med...att lära kroppen slappna av igen.

Jag känner igen det här med ångestattack just när man ska glida in i sömnen. Det är en riktigt vidrig känsla precis som du säger det känns som man dör. Man slutar liksom andas och hjärtat hoppar över ett slag (fast känns som det stannar)

Jag tror det beror både att kroppen som är i "larm"  larmar ännu mer när man glider in i sömnen och därmed inte kan vara vaksam längre. Och delvis på att när man slappnar av så får känslor och trauma liksom mer "utrymme" och flyter upp till ytan om du förstår vad jag menar..och panikångesten kommer som ett "brev på posten"

Det är därför traumaterapi just tar bearbetning i mycket långsamt takt så man släpper ut känslorna som orsakar ångesten lite i taget ...för ut måste de..

Så personligen så skulle jag rekommendera dig få traumaterapi (jobba både psykiskt och fysiskt med dina upplevelser) och ha tålamod för det kan ta tid innan man är fri från paniken och ångesten. Men det går!

Tack, det ska jag absolut kolla upp!

Jag har "vanlig" samtalsterapi sporadiskt, innan gick jag två gånger i månaden i ca ett halvår sen trappade jag ned för jag mådde så bra. Men nu hamnade jag verkligen mitt i en livskris och det var stor dramatik och stora konsekvenser, så bara det i sig gör att jag känner att det kanske inte är så konstigt om jag känner ångest. Men sen är det den där andra som totalt tar överhand, tex när jag ska somna. Känner igen mig väldigt väl i det du skriver...
Jag ska kolla upp det där med traumaterapi!