Någon som haft hundvalp och nyfödd samtidigt?

Tänk inte ens tanken!

En nyfödd kräver mycket tid , och en hundvalp kanske ännu mer. Du kommer aldrig kunna ge hundvalpen den tid och uppmärksamhet han behöver.

Det var inte frågan eller hur... 

Jag frågade efter erfarenheter, inte om det är rätt eller fel. Vilka för och nackdelar de som faktiskt haft både och samtidigt har upplevt. 

Jag är själv uppvuxen med hund från jag var nyfödd och det var inget problem alls för min mor. 
Det handlar ju om vem som är med och hur mycket stöd man har tror jag. Självart finns det faktorer som man inte kan påverka. Men att det kan gå det vet jag. 

Men det jag önskar är hur ni upplevt det  som faktiskt haft nyfödd och valp samtidigt. Och hur det har fungerat i längden, när hunden och barnet blivit äldre. 

Jag har inga barn men skulle inte rekommendera en oerfaren hundägare att skaffa valp och ha en nyfödd samtidigt. För både valpar och barn tar mycket tid. Som oerfaren hundägare kan det kännas som att bara ha valp är ett heltidsjobb. Jag ser inga direkta fördelar med att ha nyfödd och valp samtidigt, för valpen måste ofta ut för att göra sina behov, och beroende på hur man bor, så kan det hända att man varje gång måste ta med sig barnet ut. Valpen behöver tränas och det gäller då att orka göra det. Har man ett krävande barn, som tar mycket tid och kanske har kolik, så kan ens ork att träna valpen vara liten.

Jag tror därför det är bättre att först få barnet och sedan efter några månader avgöra om man ska skaffa en valp.

Fördelen med att låta ett barn  växa upp med en hund, är att barnet får lära sig ta hänsyn till hunden, och genom detta lära sig ta hänsyn till andra familjemedlemmar.

Håller helt med om att en oerfaren hundägare inte bör skaffa valp samtidigt som  man har en nyfödd. (Men inte sagt att det inte går)
Själv är jag inte oerfaren, jag vet vad som krävs av en, vad det gäller hundvalp av den rasen vi tänker oss. Skulle aldrig haft tanken på en annan ras, då det är stor skillnad både på raser och individer. 

Jag är ju däremot ny på babyfronten, men jag förväntar mig att det ska bli jobbigt, bättre att tänka att det krävs mer av en än mindre, samtidigt har jag en man som som jobbar 12 dagar i månaden och kommer vara hemma resten med mig.
Familj, vänner och grannar som finns där och kan hjälpa till.

Åter igen, jag vill höra hur det varit för de som faktiskt varit igenom erfarenheten.  

 

Min son är nu 6 månader och jag hade hund innan vi fick honom, dock blev hunden hastigt väldigt sjuk och vi blev tvungna att avliva honom för drygt en månad sedan. Sorgen och saknaden har såklart varit enorm och trots att alla sagt åt mig att vänta med att skaffa ny hund så har vi bestämt oss för att ta hem en valp nu i december.  Nu har ju min son hunnit bli 6 månader och vi har ju fått in rutiner i vardagen och så, men jag kan absolut se både för - och nackdelar med valp och småttingar. När jag själv resonerade kring valpköpet så var de nackdelar jag först tänkte på rumsrenheten för valpen. Den måste ut väldigt ofta i början, kanske så ofta som 1 gång per timme och det är ju dessutom att rekomendera att gå ut nån gång på natten. Bor man i lägenhet så innebär ju detta lite mer planering än om man bor i villa och har tomt. Har man då en liten bebis så måste ju såklart den följa med ut med hunden. Min plan är att lägga upp ett schema helt enkelt med rastningstider och ta bebisen i bärsele. Den första tiden kommer därför bli ganska krävande, men om man försöker rasta hunden så ofta som möjligt och inte gå in förrän hunden gjort ifrån sig utomhus så kommer ju valpen att snabbare bli rumsren och när man hunnit så långt kan man ju glesa på rastningstillfällena något.

För övrigt har jag inte sett så mycket nackdelar. Däremot vill jag verkligen understryka vikten av att välja en lämplig ras och att självklart läsa på ordentligt innan om rasen. Det är ALLTID jätteviktigt när man skaffar hund, men jag tror nog att det i synnerhet är viktigt när man har barn. Min personliga drömhund är border collie, men pga att jag har en son på 6 månader som kommer behöva sitt inser jag att det är helt orimligt för mig att skaffa en sådan krävande ras i nuläget. Därför har jag valt en hund ur rasgrupp 9 istället som inte ställer samma krav på mental aktivering och träning. Dock ska man inte inbilla sig att någon ras inte behöver nån aktivering och träning alls, men behovet av det varierar ju mellan raserna.

Jag har även haft pälsvård i åtanke vid val av ras, då jag inte önskar ett hem fullt av hundhår när min son ska börja krypa runt på golvet och jag vill heller inte behöva lägga ner mycket tid på pälsvård. Så det är också något man bör fundera över när man väljer ras.

För övrigt så ser jag det som en klar fördel med valp och småbarn när barnen ska lära sig gå. När min son är runt året ca och vill gå själv när vi är ute så går ju promenaden vääääldigt långsamt. Har du då en valp som inte ska motioneras och ansträngas så mycket innan de vuxit färdigt är ju det att föredra framför en vuxen hund som kanske är van vid ett helt annat tempo på promenaderna.

Slutligen så skulle jag råda dig att lägga ner enormt mycket tid på att träna kontakt och inkallning med valpen. Det är alltid viktigt att man kan ha sin hund lös, men jag tror det är extra viktigt när man har småbarn så hunden kan få den frihet den behöver och kan få springa av sig när ditt barn ska stanna och titta på alla pinnar och stenar som upptäcks under promenaden. :)

Lycka till med ditt val av valp om du bestämmer dig för det. Jag längtar i alla fall ihjäl mig till jag för hämta hem min lilla plutt :)

Vi förlorade vår älskade rottis oväntat när sonen var 1 månad o valde att omedelbart skaffa en ny, kanske dumt men så gjorde vi iaf. Det var vår tredje hund och vår första levde fortfarande. Så när sonen var 2 månader fick vi hem vår valp. Första kvällen hemma satt sonen på golvet i sin babysitter o då kröp valpen upp o lade sig bredvid/ halvt ovanpå som valpar gör

Jag har heller inte haft nyfödd och valp samtidigt, men jag har ju provat de var för sig så jag kan ge råd utifrån mina erfarenheter i alla fall. 

Ska det gå lätt och smidigt är det ganska mycket som ska stämma. De ideala förutsättningarna borde vara såhär:

* Du har trädgård
- nästan en förutsättning om du vill kunna rumsrenhetsträna valpen på bästa sätt

* Det är inte en kall årstid 
- Så du kan utomhusamma bebisen när du är ute med valpen

* Bebisen är den nöjda typen
- Måste du amma var 40:e minut blir man lätt lite matt. Eller om du måste amma i en timme åt gången. Man är inte så rörlig och företagsam då! 

* Bebisen sover bra 
- Samma sak här, massiv sömnbrist gör inte underverk för tålamodet. 

* Valpen är lugn
- En del valpar är ju liksom på gränsen till helt skogstokiga. De bits, skäller, hänger i byxorna, har sönder saker, rymmer och är allmänt tålamodsprövande.

* Ni är två stycken som hjälps åt dygnet runt. 
- Om valpen måste gå ut och bajsa, klockan är 23 och bebisen PRECIS har somnat i sin säng är det inte så dumt att vara två. 

Det är alltså ganska mycket att fundera på. Men det är klart, det kan gå bra. Eller så gör det inte det. 

Vad är det för ras ni funderar på? 

 

Suck!! Hur mycket som helst försvann! Ska skriva från datorn istället

Vi har visserligen inte valp och barn samtidigt, men vi har en dotter som nu är 2 år och en hund som fyller 6. 

Jag skulle nog inte skaffa valp och barn samtidigt, utan på basen av våra erfarenheter så bör man ha minst 3-4 år emellan. D.v.s. antingen en vuxen hund och ett litet barn, eller ett 4-5 årigt barn (d.v.s. med lite vett i skallen i alla fall) och en valp.

Första tiden skulle nog inte ha varit så jobbig, annat än att det ju blir lite mera stress med att träna rumsrenhet och liknande och få det att passa med mattiden för barnet o.s.v. Men har du tänkt på hur det blir sen? När barnet är 6-7 månader och börjar krypa runt, upptäcka världen, dra i saker och nypas. Samtidigt som valpen också förvandlas från snäll liten bäbis till hormonell tonåring som ska tugga på allt, testa gränser m.m. Sedan får man alltså sitta där med en 1-2 års period där ärligt talat varken barn eller hund har särskilt mycket förstånd eller förnuft. Är det en liten ras så förstår inte barnet att man ska vara försiktig med hunden. Är det en stor ras så fattar inte hunden nödvändigtvis att man ska vara försiktig med "den andra valpen". Varken hunden eller valpen har full kontroll över sina kroppar eller käftar. Vilket i praktiken innebär att man får gå och vakta dom två konstant i minst 1 år, eller mer. Och då ska vi inte prata om att man samtidigt ska hinna med en trotsig, pillig 18-månaders unge OCH en tonårstrotsig energifylld och fysiskt fullvuxen 18-månaders hund... 

Visst, barnet och hunden kan  säkert ha mycket glädje av varann, men nu när jag har erfarenhet av att ha BARN, så skulle jag aldrig ha valp och baby samtidigt. 

Vi förlorade vår älskade hund 2011-11-11, endast 6 år gammal i cancer. Han var av rasen grosser schweizer sennen. 

Så bestämmer vi oss för valp blir det av samma ras. Vi vet vad som krävs för rasen och vi älskar rasens mentalitet. Men vi är långt ifrån att ha bestämt oss, det är mycket som vi känner ska klaffa. 

Vi bor i hus med trädgård,  jag är beräknad i april och väljer vi/får vi möjligheten (uppfödaren ska ju ha en valp som passar oss, det är ju inte bara att köpa första bästa) så blir det i så fall valp i februari.
När lillan kommer börjar det bli varmt och en hel del tid kommer att kunna spenderas ute i trädgården.

Vi bor med trädgården upp mot ett rekreationsområde och har en hundrastplats ett par minuter bort. Det är ju oerhört viktigt med socialiseringen. 
Min man jobbar som sagt inte så många dagar i månaden och vi kommer kunna få stöd och hjälp från familj, grannar och vänner om behöver det. 

Orolig 2 ser fram emot ditt inlägg senare.