• Anonym (ledsen)

    Små bruna flytningar i v. 11 - uppgiven :(

    Som rubriken säger, jag är gravid (?) i vecka 11 (10+2) och har mått prima fram till i onsdags kväll.
    Upptäckte då brunfärgad flytning på pappret vid ett toabesök. Sedan dess har det fortsatt, varje gång jag är på toaletten syns det seg/slemmig ljusbrun flytning på pappret. Har inte ett dugg ont eller så.. Och det är egentligen inte särskilt mycket åt gången, har trosskydd i bara för att och det syns bara ytterst, ytterst lite där..det som syns tydligt är på pappret när jag torkar mig. 

    Ringde gynakuten i onsdags kväll för att rådgöra, fick prata med en jättevänlig sköterska som sa att bruna flytningar inte alls behöver vara anledning till oro..och särskilt inte när jag inte har ont. Hon avslutade med att "det där kommer nog att gå bra skall du se".

    Jag kan liksom inte köpa det ändå, känns som att loppet är kört :(
    Har haft väldigt diskreta gravsymtom den här gången redan från början (har en snart tvååring sen tidigare) så jag kan egentligen inte säga något om de avtagit eller ej.. 

    När jag googlar (och hittar gamla FL-trådar på ämnet Oskyldig) är det ungefär 50/50 att det har antingen gått bra eller det har varit början på MF eller tecken på MA. 

    Känner mig bara så ledsen och uppgiven.. Har tid privat för UL på tisdag sedan tidigare, känns som en grym evighet att gå över hela helgen och  mer därtill i väntan.. Det är inte heller min stil att trotsa rådgivande gynsjuksköterska och åka in till Gynakuten Huddinge och kräva si och kräva så (vilket annars brukar vara ett hett tips i sådana här forum).

    FAN jag är bara ledsen Gråter  
    Nån i liknande sits just nu? Eller som varit? 

  • Svar på tråden Små bruna flytningar i v. 11 - uppgiven :(
  • LirreT

    Hej TS,

    Fram till säkert v. 12-13 hade jag bruna flytningar till och från och jag var precis som du orolig. Men så länge det inte är färskt blod så ska man inte oroa sig. Nu är jag i v. 21 och har efter RUL och besök hos barnmorskan fått bekräftat att jag har en pigg liten tjej i magen så försök att inte oroa dig i onödan, det kommer säkert att gå bra med graviditeten!

  • Anonym (ledsen)
    LirreT skrev 2011-12-02 14:32:20 följande:
    Hej TS,

    Fram till säkert v. 12-13 hade jag bruna flytningar till och från och jag var precis som du orolig. Men så länge det inte är färskt blod så ska man inte oroa sig. Nu är jag i v. 21 och har efter RUL och besök hos barnmorskan fått bekräftat att jag har en pigg liten tjej i magen så försök att inte oroa dig i onödan, det kommer säkert att gå bra med graviditeten!
    Tack för att du tog dig tid att svara..

    Precis det (att brunt, "gammalt" blod inte brukar vara farligt) sade gyn-Ssk också.. Jag VILL så gärna tro det, särskilt som det kommer så lite åt gången och jag inte har några smärtor. Men det känns ändå så fel, jag hade inga blödningar när jag väntade första barnet, känns bara som att något är galet.. Blod (oavsett färg) är ju verkligen det sista man vill upptäcka när man är gravid.. Rynkar på näsan

    Kunde man konstatera var dina flytningar kom ifrån? 
  • LirreT

    Jag hade inte heller några bruna flytningar med första barnet så jag antar att det var därför jag blev så orolig i den här graviditeten, precis som du.
    Men vet du, jag kollade faktiskt inte upp det där med flytningarna, efter att ha läst på nätet och i massa olika trådar här intalade jag mig själv att så länge jag inte hade ont och då det bara var då och då jag fick det så var det ingen fara. Det kändes snarare som att min oro var mer "skadlig" än flytningarna. Så jag tycker verkligen att du ska försöka sluta oroa dig, på tisdag får du ju svar. Men jag förstår ändå precis hur du känner.

    Lycka till med graviditeten!

  • Anonym

    Hoppas verkligen det bara är gammalt blod Rynkar på näsan
    Fick själv missfall i april i år då var jag i vecka 13 + 0
    Började cirka en vecka före med små bruna flytningar ingen smärta alls, ringde 1177 som sa att det antagligen inte är någon fara eftersom jag inte har ont och att blodet är brunt kunde vara gammalt blod. När det hade gått några dagar kände jag nej nu fan vill jag ha svar på vad det är så ringde 1177 igen denna gång låtsades jag att jag hade väldigt ont och blödde lite mer blev bedd att åka till akuten.
    Väntade där i cirka 5 timmar sen fick jag komma in o göra vul sköterskan sa inget utan bara vänta lite jag ska visa med en lugn röst.
    Då tänkte ja åå va bra om hon ska visa är det väll ingen fara...
    Hon vände skärmen mot mig o visade en pytteliten bebis då förstod jag direkt att nått var på tok eftersom fostret var så himla litet, hon berättade att det troligen dog i vecka 8a o att hon inte såg några hjärtslag men att vi kanske hade räknat fel på veckor?
    Nej det visste jag att vi inte hade då jag testat väldigt tidigt.
    Hon sa att man var tvungen att vänta ytterligare en vecka för att se om de kanske kunde se hjärtaktivitet då.
    Fick åka hem o några dagar senare brast det liksom i magen fick jätte ont o så kom klumpar o blod som fastnade så jag slutade inte blöda svimmade o fick åka ambulans till akuten för att få stopp på blödningen.

    I min första graviditet hade jag dock också bruna flytningar både ibörjan och i slutet har en frisk liten grabb Glad

    O nu är jag gravid igen blev gravid 1 månad efter missfallet.

    Så det behöver absolut inte bli som för mig det kan gå bra som med min son till ex.

    Hoppas det går bra!

  • Starflake
    I natt var vi inne på gynakuten, jag visste inte alls vad jag ville när jag vaknade och blödde, tror jag var i chocktillstånd, dethär fick ju inte hända... Men min sambo tog kommandot och ringde direkt efter taxi och vi åkte till sjukhuset utan att ringa någon. Väl där sa dom till oss att detta inte var ett akutfall men att det inte gick att sätta någon kölapp på extrem oro. Så vi fick träffa läkare och han gjorde ett Ultraljud, han vände först bort skärmen och sa att när jag först beskrev vad som hade hänt trodde han att det kunde vara så att min graviditet hade avstannat, redan för flera veckor sedan och att det kunde vara ett begynnande missfall, men där låg vår lilla baby på monitorn med ett litet hjärta som slog... Det var en oerhörd lättnad för oss att få se och höra. Nu är jag hemma och har fått en medicin mot blödningen, men jag har börjat blöda nu igen, dock sa dom att det kunde vara återkommande, och att jag ska fortsätta ta medicinen och vila dom närmsta dagarna, men om det blöder utan att sluta kan det endå vara ett begynnande missfall... Så skulle jag vara du om du har möjlighet, åk in, då slipper du oron. Fast samtidigt är det inte mycket att göra åt eftersom det inget finns att göra om man nu skulle få missfall. En stor kram på dig och ett stort lycka till =) Från en gravid till en annan.
     
  • Anonym (Sara.)

    Jag hade blödningar till och från i första trimestern, både klart rött blod och brunt. 

    Och det gick fint - nu ligger det en mjuk och fin liten bebis och snusar här bredvid mig!

    Håller tummarna! 

  • Anonym
    Jag fick bruna flytningar, ungefär så som du beskriver, till och från samma vecka jag gick in i vecka 13. Hade inga missfärgningar innan det. Jag var sjukt orolig, ringde gyn efter en vecka och fick komma in på en tid samma dag. Vid vul visade det sig att det inte fanns något foster där, jag var då i vecka 14. Det hjälper inte att alla säger att man inte ska oroa sig, bättre att åka in och kolla upp det för det KAN vara tecken på att något inte stämmer. Ovissheten är sjukt jobbig och är du orolig förstår jag att det känns som en evighet till tisdag. Men tänk också på det du skriver, att läser man runt får man känslan av att det är ungefär lika många som det faktiskt går bra för som det inte går bra för.

    Håller tummarna för dig! 
  • Anonym (MA)

    Jag fick bruna flytningar, väldigt sparsamma, kom endast på pappret när jag var på toaletten, i vecka 11. Hade inte ont alls. Pratade med både GYn och min barnmorska men de trodde allt var normalt. Ville ändå kolla upp detta eftersom jag tyckte att mina graviditetssymptom försvunnit också, så jag fick komma till Gyn dagen efter. Då visade det sig tyvärr vara en ofostrig graviditet/MA. Jag var i vecka 11 men fostret hade dött redan i vecka 6 och tillbakabildats och fanns inte kvar. Jag fick skrapas dagen efter.
    Hoppas och håller tummarna att det går bra för dig och att du kan komma och kolla upp det så snart som möjligt. Hoppas du får se en liten bebis på ul på undersökningen.
    Den chocken jag fick önskar jag ingen annan, man trodde man var gravid men så fanns det inget kvar därinne  

  • Anonym (olika)

    Hej! Jag började få som du när jag var i vecka 7 eller 8 tror jag det var. Blev också väldigt orolig och trodde något var fel. Det fortsatte och gick sedan över till riktiga blödningar och höll på till runt vecka 14-15 ungefär. Gjorde 3 ul under den perioden och det visade sug bero på moderkakans placering. Ska nu föda vilken dag som helst(är på 40+6). Så försök att inte oroa dig! Jag vet att det är svårt men det behöver verkligen inte vara något fel. Lycka till!

  • Anonym

    Jag hade lite blod 2-3 ggr på pappret när jag var gravid (v7-8-9 nångång). Men det var lugnt. Hade en blödning tidigare också, men det var efter provera (som framkallar mens) och blödde rejält. Men jagvar gravid och fick en dotter <3

    Så du behöver inte tro det värsta, det kan gå bra också.  

  • ehjartam

    Jag hade det till vecka 13 på grund av lågt liggande moderkaka. Min son är 10 veckor nu! Hoppas att det är samma för dig!

  • Anonym (lillajag)

    Jag hade  lite ljusrosa flytningar i v. 13 ifs bara i en dag men i v. 14 hade jag kraftiga blödningar i 2 dagar.
    Åkte in akut men allt såg bra ut! E nu i v. 24 o har en sprallig kille i  magen.
    Så jag tycker nog inte heller att du ska oroa dig men förstår att du gör d!

  • OliviaP

    Jag hade det oxå! Både tidigt i grav men även i v 21 och 24. Åkte till gyn, allt var ok! Tydligen hade jag sköra slemhinnor. Hoppas allt går bra!

  • Anonym (ledsen)
    Hej och tack så mycket alla ni som har svarat.

    Jag började blöda mer under helgen, fick även lite tilltagande smärta åt, vad jag tyckte, vänster sida och gynsyster på rådgivningen ville att jag skulle åka till gynakuten. Dessvärre besannades mina farhågor, och i lördags (i vecka 10+3) fick vi veta att fostret dött kring vecka 6-7 någonting. Fick komma åter igår för behandling med Cytotec (valde det framför skrapning) och det var onekligen en av de jävligare dagarna hittills i mitt liv.. Nu har det lugnat ner sig en aning, blöder fortfarande (och annat otrevligt som hör därtill) men beskedligare än igår och inte så smärtsamt.

     Är bara så, så överjordiskt tacksam just nu över att vi redan har en liten guldklimp som snart fyller 2. Visst, inget barn ersätter ett annat (eller ett önskat) men h*n är en fantastisk tröst och ljusglimt mitt i detta.

    Suck.. bara att vänta ut eländet och hoppas på att mensen kommer till sig hysat snart igen.
    Nya tag..

    Kram till er alla stöttande FL:are! 
  • Anonym

    Tråkigt att höra, har tänkt på dig och undrat hur det har gått (skrev inlägg #7). För mig är det snart en vecka sedan behandlingen och blödningen upphör nog helt vilken dag som helst nu, hoppas på att ägglossning och allt kommer igång snabbt. Lycka till med nästa försök!

  • Anonym (ledsen)
    Anonym skrev 2011-12-06 22:10:03 följande:
    Tråkigt att höra, har tänkt på dig och undrat hur det har gått (skrev inlägg #7). För mig är det snart en vecka sedan behandlingen och blödningen upphör nog helt vilken dag som helst nu, hoppas på att ägglossning och allt kommer igång snabbt. Lycka till med nästa försök!
    Åh tack! Jag får väl säga detsamma :)
Svar på tråden Små bruna flytningar i v. 11 - uppgiven :(