• adopterad79

    min adoptions blogg

    Hej

    Jag är en kille på 32 som nyligen startat en blogg om min egen adoption. Jag talar givetvis inte för alla adopterade utan ger uttryck för mina personliga åsikter, tankar funderingar. Jag utgår ifrån min egen situation och erfarenheter. Jag är gästföreläsare på den obligatoriska föräldrarutbildningen, som blivande föräldrar måste gå inför adoption. Kanske går du i adoptionstankar eller på annat sätt är intresserad av ämnet. Ta gärna del av min blogg på:

    adoption.blogg.se

    hej hopp :)

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-12-05 21:13
    adopterad.blogg.se

    är det som gäller, inget annat:)

  • Svar på tråden min adoptions blogg
  • ElLen71

    Hej adopterad 79!

    Jag vill komma i kontakt med dig av både personliga och professionella orsaker! Jag är adopterad liksom du och har läst på din blogg. Jag har gått till botten med min problematik kring seperationen och chocken då jag fick veta av kompisarna på gatan, det som stod skrivet i mitt ansikte men som jag inte förstått själv som 3,5 åring, att min mamma inte alls var min mamma, det enda ett litet barn kan och måste få vara helt säker på. Jag kommer att skriva en bok men vill också föreläsa, kanske kunde vi hålla föreläsningar tillsammans eller något liknande, samarbeta på något sätt kring något... ge stöd.. bara lösa trådar. Jag ha 3 barn, och jag lovar att barn sätter igång en HEL del i en. Hur kommer jag i kontakt med dig?

  • nea med 2

    Hej!
    Bloggen är helt klart en bra källa för oss blivande adoptivföräldrar.
    Det är mycket som adopterade bär på, precis som barn som växt upp i trasiga familjer, som förlorat sina föräldrar etc. Som du säger så har alla sitt. VIssa mer, andra mindre.
    Dock är det väldigt positivt att man numera pratar mycket om dessa när det gäller adoptivföräldrar!
    Vi har 2 biobarn och funderar mycket kring vad vi ska svara när funderingarna kommer kring skillnaderna, för det är klart de tankarna kommer att finnas hos barnet!
    Sanningen självklart. Men, frågan är vad mer än att bevisa om och om igen att där inte finns någon känslomässig skillnad och ha tålamodet att stötta, vad mer man hjälper bäst i?!
    Åka med till ursprungsland. Japp. Men vi vill ju inte göra skillnad på barnen... Först när barnet/tonåringen förstår alltså.
    Detta är svåra saker som kan bli lättare eller svårare att hantera! Vad tror du är viktigast?! /Linnéa

Svar på tråden min adoptions blogg