Rikliga blödningar, alltid missfall?

En riklig blödning behöver inte innebära missfall.

Nu är våra blödningar olika, men jag blödde groteskt mycket i ca fem minuter i v 11 under denna graviditet. Kände hur det började forsa ut och sprang till toaletten. Det skvätte upp på väggen när jag drog ner byxorna. I toalettskålen plumsade en stor klump - som en nektarin ungefär - och sen lugnade det sig. Jag trodde att det var fostret som blött ut. De följande två veckorna kom det lite blodblandade flytningar.

På UL dan efter syntes ett välmående foster och en moderkaka som låg över llivmodermunnen. Läkaren förklarade att klumpen varit en koagel efter blod som samlats bakom moderkakan och koagulerat innan det for ut.

Är nu i v 21 och moderkakan har flyttat sig och ligger i bakvägg. Inga fler blödningar sen dess.

Min väninna blödde i ungefär en vecka, som vanlig mens ungefär. Hennes son är nu två år.

Hoppas det går bra för din del också!

Tack för ditt inlägg MissMarianne. Det får mig att inte vara lika orolig, samtidigt som jag förstås vet att allt kan hända... Men det ger ju lite tröst att höra andras erfarenheter. Blir glad att allt är väl med dig och bebis fortfarande! Grattis!! Vet du i vilken vecka din väninna var i då hon blödde under så många dagar, utan att det var missfall?

Jag hoppas också det lilla pyret är starkt nog och ligger kvar där inne...  

jag har gjort ivf (icsi) och började blöda v 5 en vecka efter TD först sparsamt som rosa flytningar, sedan några dagar senare forsade det och sedan fortsatte det så in i v 10, mindre blödningar varvat med lite större.

i v 5 trodde de att det var ett missfall och skickade hem mig med cytotec och jag fick inte reda på fören i v.10 att jag fortfarande var gravid.

Jag har pratat mycket med spec-mvc om detta och blödningar kan bero på var embryot fäster, tex om det fäster å blodkärl så kan det blöda en hel del, man kan ha känsliga slemhinnor, etc så blödningar behöver inte vara något alls.

Jag hade också molvärk, som svagare mensvärk ungefär, det var växtvärk tror jag nu.

jag hade också blödningar från och till till v,25 ungefär,och ut kom en pojke v.37 +g 4630 g,så det behöver absolut inte vara det. lycka till ska hålla tummarna för dig. Kram

Jag har blödit rikligt under båda mina graviditeter som båda slutat i fina, fullgångna och levande barn.
Jag håller med om att man sällan får höra om positiva utgångar efter rikliga blödningar under graviditet. Säkert är det ovanligt, men vi med lyckliga slut finns! Jag vet dock hur desperat orolig man blir
Ta hand om dig!

Jag var med om ungefär samma som första inlägget. Fast jag hade två sådana rejäla blödningar och blödde från vecka 11-19. Aldrig varit något med fostret utan moderkakan som låg för livmodermunnen. Nu är jag i v.30 och allt är bra!

Hur går det TS?

Tack allihop för era inlägg. Tror att ni hjälpte mig och flera andra i vår pendling mellan hopp och förtvivlan. Är verkligen glad för er som ändå fick fina, friska, barn och fortsatta graviditeter. Vetskapen om att ni finns ger mig tro.

Däremot har jag nog själv inget glädjebesked att komma med... Blödde i ca 2,5 dag som jag skrev i fredags. Det slutade blöda på fredagkvällen och i helgen har det endast varit blod på pappret. Igår kväll och idag - ingenting. Däremot gjorde jag ett test i morse som visade negativt. Ringde gyn, de tyckte att det var lite konstigt att jag inte fått ut mer eller haft mer bruna flytningar i så fall men om testet var negativt så var det nog ett missfall... De kunde ju inte säga säkert och eftersom jag hade min BIM den 2 dec så är det svårt att se på VUL. De sa att jag kan ju göra ett test igen om någon vecka eftersom jag har min symtom kvar likt uppsvullen mage, gaser, illamående, trötthet... Symtomen och att hormonhalten i så fall har gått ner (som testet visar) talar emot varandra. Jag själv har ju trott missfall så skengravid...? Nej trodde dom...

Har gråtit en skvätt ytterligare idag och känner mig skamsen och misslyckad. Men nu försöker jag se det positiva, att det var naturligt och att det kanske går igen. Det gick en gång och med tanke på min endometrios så är bara det stort. Nu funderar jag bara på när man kan börja försöka igen... Har läst att det finns de som blir gravida med en gång?

Tack alla igen för ert stöd! 

Oj kära! Inte är du misslyckad inte! Inte är det så att du ska känna skam eller skuld eller hur du nu menar. Sorg! Självklart! Det gör man och så är det men du är INTE misslyckad!! Stor kram till dig och er!