Anonym (sorgsen)

Äldre 11 Dec 20:46

18 svar

frånvarande pappa

jag visste inte riktigt vad jag skulle sätta som rubrik på mitt inlägg, kom inte på något bättre.
jag vill bara skriva av mig, är så otroligt ledsen just nu.
har sedan en tid tillbaka haft rejäla bråk med mitt barns pappa om umgänge etc.
barnet är fem år och jag och pappan har aldrig varit tillsammans.
jag vart oplanerat gravid och skulle göra abort men klarade det inte.
och jag får äta upp det än idag. jag vill ha bestämda tider för varannan helg men får bara höra hur självisk jag är och att han minsann aldrig ville ha barnet och blablabla.

mitt barn älskar och avgudar sin pappa. och saknar honom. och det gör mig så jävla ont att han inte ens vill ha vårt gemensamma barn. jag förstår inte hur man, efter fem år kan säga så?

jag har sagt flera gånger att jag tar allting, han kan dra om han vill det, men det är barnets hjärta han krossar.
och nu vill han avskriva sig vårdnaden.

jag vet inte hur jag ska hantera det här längre.
jag är själv ett övergivet barn och det här river hål i mig.
hur hanterar jag mitt barns frågor om pappa och prat om pappa och när får jag åka till pappa när han inte ens vill se ungen? hur är jag en stark, och bra mamma?

jag ska till en advokat i januari och diskutera att gå till tinget, men inte ens där kan de ju tvinga honom.
men jag orkar inte. jag får skit nonstop.

jag begriper bara inte hur man kan resonera så som han gör efter att ha haft ett barn i fem års tid.
han har två andra barn sen tidigare som han prioriterar mer.

hur gör jag för att skydda mitt barn från det här så länge jag bara kan?

Im Not Your Dolly

Äldre 14 Dec 07:20

#1

Prata med familjerätten. Sedan kanske ni båda behöver en samtalskontakt, psykolog, kurator. .... Hoppas det löser sig. Men vill han inte så vill han inte. Du kan aldrig tvinga honom. Min dotters pappa är likadan, men vi var tillsammans tills han lämnade mig när jag var gravid i 6e månaden. & han ville ha barnet hela tiden fram till dess. Nu är min dotter snart nio år & det var längesen hon nämnde sin far. Barn förstår mer än du tror.

If someone hurts you, cry a river, build a bridge & GET OVER IT!!!!!

Satfläsk

Äldre 14 Dec 07:59

#2

Jag har absolut inga råd att ge. Ingen kan tvinga honom att vara närvarande om han inte vill...

Det jag känner är att du skapade problemet lika mkt genom att behålla ett oönskat barn från början. Du skriver att du är ett "övergivet barn", så varför behöll du ett barn som med största sannolikhet inte skulle ha en närvarande pappa?

Nej, du får inga sympatier från min sida men jag tycker väldigt synd om ditt barn som har 2 egoistiska föräldrar.

Anonym

Äldre 14 Dec 08:08

#3

Satfläsk skrev 2011-12-14 07:59:11 följande:

Jag har absolut inga råd att ge. Ingen kan tvinga honom att vara närvarande om han inte vill...

Det jag känner är att du skapade problemet lika mkt genom att behålla ett oönskat barn från början. Du skriver att du är ett "övergivet barn", så varför behöll du ett barn som med största sannolikhet inte skulle ha en närvarande pappa?

Nej, du får inga sympatier från min sida men jag tycker väldigt synd om ditt barn som har 2 egoistiska föräldrar.

Jösses..... vilket trevligt svar!

Satfläsk

Äldre 14 Dec 08:37

#4

Anonym skrev 2011-12-14 08:08:41 följande:

Jösses..... vilket trevligt svar!

Nej, kanske inte men det är min åsikt.

Anonym (123)

Äldre 14 Dec 10:26

#5

Jag håller med Prima Skinka. Har liknande åsikt om det hela.

Men, för att ge TS ett eller ett par råd så kan hon:

1. Stå på sig och vara stark inför sitt barn och då utesluter hon pappan helt ur bilden. Barnet vet inte hur det skulle varit om barnet haft en pappa.
2. Sluta projicera sin egna sorg i barnet med att "plantera" en saknad i barnet, en saknad som egentligen finns hos TS. (Barnet kan ju inte sakna nåt som den inte vet nåt om..)
3. Förklara för barnet att hon och barnet är en familj, och att det bästa som kunde hända, var att pappan inte varit och är där. (För vem vill han en människa omkring sig som INTE vill vara där..?)

Anonym (123)

Äldre 14 Dec 10:32

#6

Och en sak till. Du kan inte skydda ditt barn. Vad jag menar är att det är ditt barns lott i livet, att få det på detta viset. Gör det bästa av det. Du kan inte ändra på pappan, han ville ju inte från början. Det är sorgligt för ditt barn o dig men pappan är nog inte så lycklig av det heller.
Det hela är en olycklig situation men försök att vända på det så solen lyser på dig o ditt barn igen.
Det finns alltid två sidor av allting. Det går att vända om du tänker till.
Skriv av vårdnaden om pappan vill det. Jag tror med tiden att ni mår bäst av det, du får då full fokus på endast dig o ditt barn. Ta av dig offerkoftan och var stark!

seriousally

Äldre 14 Dec 10:33

#7

Satfläsk skrev 2011-12-14 07:59:11 följande:

Jag har absolut inga råd att ge. Ingen kan tvinga honom att vara närvarande om han inte vill...

Det jag känner är att du skapade problemet lika mkt genom att behålla ett oönskat barn från början. Du skriver att du är ett "övergivet barn", så varför behöll du ett barn som med största sannolikhet inte skulle ha en närvarande pappa?

Nej, du får inga sympatier från min sida men jag tycker väldigt synd om ditt barn som har 2 egoistiska föräldrar.

Jag håller med. Väljer man att skaffa barn med en man som inte vill så måste man ju vara beredd på konsekvenserna.

Satfläsk

Äldre 14 Dec 10:33

#8

Anonym (123) skrev 2011-12-14 10:26:07 följande:

Jag håller med Prima Skinka. Har liknande åsikt om det hela.

Men, för att ge TS ett eller ett par råd så kan hon:

1. Stå på sig och vara stark inför sitt barn och då utesluter hon pappan helt ur bilden. Barnet vet inte hur det skulle varit om barnet haft en pappa.
2. Sluta projicera sin egna sorg i barnet med att "plantera" en saknad i barnet, en saknad som egentligen finns hos TS. (Barnet kan ju inte sakna nåt som den inte vet nåt om..)
3. Förklara för barnet att hon och barnet är en familj, och att det bästa som kunde hända, var att pappan inte varit och är där. (För vem vill han en människa omkring sig som INTE vill vara där..?)

Det lät bra! Och mycket trevligare än mig var du också

Lyssna på denna människa ts!!

Satfläsk

Äldre 14 Dec 10:35

#9

seriousally skrev 2011-12-14 10:33:15 följande:

Jag håller med. Väljer man att skaffa barn med en man som inte vill så måste man ju vara beredd på konsekvenserna.

Anonym (123)

Äldre 14 Dec 10:52

#10

Satfläsk skrev 2011-12-14 10:33:32 följande:

Det lät bra! Och mycket trevligare än mig var du också

Lyssna på denna människa ts!!

Tackar!

Anonym (sorgsen) Trådstartaren

Äldre 16 Dec 08:26

#11

tack för era svar!
jag deppade till lite där i några timmar men nu är det mycket bättre!
överskrivningen av vården sker i januari och självklart kommer jag vara en stark mamma som älskar mitt barn för två om det krävs. jag vet såklart att det är bättre att vara utan en pappa än en pappa som bara sviker.
problemet som är att han vill träffa sitt barn, men sen svänger han och då är det bara mitt ansvar, sen får jag sms om hur dåligt han mår och hur vårt barn är det finaste blahaha.

det är en massa försök till manipulering från hans sida.
och jag har aldrig tvingat honom att vara med. han valde att vara aktivt deltagande i vårt barns liv i fem år.
det är det jag har problem med att hantera.
hade han skitit i det från början hade vårt barn inte vetat ngt annat

Anonym (Mamma M)

Äldre 16 Dec 09:34

#12

Satfläsk skrev 2011-12-14 07:59:11 följande:

Jag har absolut inga råd att ge. Ingen kan tvinga honom att vara närvarande om han inte vill...

Det jag känner är att du skapade problemet lika mkt genom att behålla ett oönskat barn från början. Du skriver att du är ett "övergivet barn", så varför behöll du ett barn som med största sannolikhet inte skulle ha en närvarande pappa?

Nej, du får inga sympatier från min sida men jag tycker väldigt synd om ditt barn som har 2 egoistiska föräldrar.

Men han tar ju bra hand om sina två äldre barn så varför skulle TS kunnat tro att han skulle överge detta barn?

Dessutom så verkar TS vara en bra mamma, men blir ledsen för sitt barns skull. Detta är ju en sorg för barnet precis som om pappan skulle dött, men med den stora skillnaden att han faktiskt lever och väljer själv att avsluta umgänget med barnet. Något som ingen normal människa gör.

VAD i TS fall anser du vara egoistiskt från hennes sida? Att hon inte ville ta livet av sitt ofödda barn?

Satfläsk

Äldre 17 Dec 07:27

#13

Anonym (Mamma M) skrev 2011-12-16 09:34:16 följande:

Men han tar ju bra hand om sina två äldre barn så varför skulle TS kunnat tro att han skulle överge detta barn?

Dessutom så verkar TS vara en bra mamma, men blir ledsen för sitt barns skull. Detta är ju en sorg för barnet precis som om pappan skulle dött, men med den stora skillnaden att han faktiskt lever och väljer själv att avsluta umgänget med barnet. Något som ingen normal människa gör.

VAD i TS fall anser du vara egoistiskt från hennes sida? Att hon inte ville ta livet av sitt ofödda barn?

Det står ju i ts att han aldrig ville ha barnet. Så kanske inte fallet var med de andra två??

Ja, fast det är ju ändå ett val han gör, normal eller inte, och inget ts kan tvinga honom till.

Ja, att hon valde att behålla ett barn som hon visste inte var önskat av pappan. Lägg ner med babblet om att det skulle vara ett BARN hon skulle "tagit livet av".

Satfläsk

Äldre 17 Dec 07:34

#14

Anonym (sorgsen) skrev 2011-12-16 08:26:39 följande:

tack för era svar!
jag deppade till lite där i några timmar men nu är det mycket bättre!
överskrivningen av vården sker i januari och självklart kommer jag vara en stark mamma som älskar mitt barn för två om det krävs. jag vet såklart att det är bättre att vara utan en pappa än en pappa som bara sviker.
problemet som är att han vill träffa sitt barn, men sen svänger han och då är det bara mitt ansvar, sen får jag sms om hur dåligt han mår och hur vårt barn är det finaste blahaha.

det är en massa försök till manipulering från hans sida.
och jag har aldrig tvingat honom att vara med. han valde att vara aktivt deltagande i vårt barns liv i fem år.
det är det jag har problem med att hantera.
hade han skitit i det från början hade vårt barn inte vetat ngt annat

Du borde skrivit det här i ts också, speciellt det om att han svänger med hur han ska ha det.

Har ni varit i kontakt med familjerätten för att göra ett umgängesschma? Om inte så tycker jag att det kan vara dags. Sen är det du som får vara bestämd när det gäller pappan. Antingen finns han i barnets liv, regelbundet, eller så gör han det inte. Han kan inte bara komma och gå som han vill.. Ångra sig hit och dit, det mår barnet bara sämre av.

Anonym (sorgsen) Trådstartaren

Äldre 18 Dec 18:45

#15

Satfläsk skrev 2011-12-17 07:34:07 följande:

Du borde skrivit det här i ts också, speciellt det om att han svänger med hur han ska ha det.

Har ni varit i kontakt med familjerätten för att göra ett umgängesschma? Om inte så tycker jag att det kan vara dags. Sen är det du som får vara bestämd när det gäller pappan. Antingen finns han i barnets liv, regelbundet, eller så gör han det inte. Han kan inte bara komma och gå som han vill.. Ångra sig hit och dit, det mår barnet bara sämre av.

var ganska upprörd när jag skrev ts och det vart en ganska spretig inledning.
familjerätten är kontaktad och i början av januari ska vi dit. då är även tanken att skriva över vårdnaden på mig.
i slutet av januari ska jag till en advokat om eventuella medlingssamtal inte fungerar.

Anonym (Mamma M)

Äldre 20 Dec 09:50

#16

Satfläsk skrev 2011-12-17 07:27:14 följande:

Det står ju i ts att han aldrig ville ha barnet. Så kanske inte fallet var med de andra två??

Ja, fast det är ju ändå ett val han gör, normal eller inte, och inget ts kan tvinga honom till.

Ja, att hon valde att behålla ett barn som hon visste inte var önskat av pappan. Lägg ner med babblet om att det skulle vara ett BARN hon skulle "tagit livet av".

Det är ALLTID ett barn man tar livet av vid en abort. Att det sedan är lagligt tycker jag är bra, även om jag själv aldrig skulle kunna göra en abort.

Till dem som anser att det inte är ett barn förrän det är fött så kan man ju göra vilka jämförelser man vill. I slutändan kommer man ju ändå fram till att om man INTE gör abort så föds det fram ett barn, oavsett om man vill det eller ej.

Anonym (empati)

Äldre 23 Dec 19:21

#17

I vilken ålder var du resp. fadern när barnet kom till världen?

Anonym (sorgsen) Trådstartaren

Äldre 24 Dec 12:47

#18

Anonym (empati) skrev 2011-12-23 19:21:32 följande:

I vilken ålder var du resp. fadern när barnet kom till världen?

jag var i tjugoårsåldern (tidig) och han är cirka tio år äldre.
vi har enorma samarbetssvårigheter det är väl mest det.

han verkar bära på mycket hat mot mig och sättet han hanterar det på är genom att skära ner på tiden med vårt gemensamma barn.

idag är barnet dock med sin far i tre timmar.

så det är väl bra iallafall. jag ska strax iväg och hämta igen.

frånvarande pappa

INNEHÅLL