Anonym

Äldre 12 Dec 21:30

18 svar

Ni som är separerade och har en förälder som inte bryr sig!

Jag och mina barns pappa är separerade. Jag och x:et är väl rätt bra vänner. Vi umgås ju inte om det inte gäller barnen men vi är inte ovänner eller så och vi kan snacka på telefon om andra saker än barnen då och då. Vi är båda överens när det gäller separationen och egentligen har det aldrig varit några stora problem i skilsmässan utan bara små praktiska saker som varit lite svårt.

Det är bara EN sak som jag har så svårt för. Det var säkert så när vi bodde ihop också men då tänker man inte så mycket på det för då blir det inte lika tydligt men deras pappa är inte ett dugg intresserade av att ha sina barn han säger att han är det och har dem några timmar varje vecka. Detta följer han MEN han följer ALDRIG med på barnens idrotter, avslutningar på skolor, utvecklingssamtal, läkartider, uppvisningar mm mm. ALDRIG

Jag blir så besviken på nåt sätt. Förut så har jag alltid försökt "övertala" honom att komma men nu känner jag att jag skiter i det. Är han inte mer intresserad så är det ju hans förlust, men jag känner mig så ensam i detta. Känns som "alla andra" antingen är gifta eller så har de en separation där pappan och mamman har dem varannan vecka och de är lika engagerade båda föräldrarna.

Jag känner mig så ensam, samtidigt som jag vet att jag och barnen kommer få en stark relation av detta, men jag blir så ledsen för barnens skull...klart de vill ha sin pappa med! De vill ju visa saker de gör för sin pappa lika väl som sin mamma!

Någon mer som har det såhär? Någon som haft det såhär och kan komma med några uppmuntrande ord? Vad fick de för relation senare, föräldern som inte var så närvarande och barnet?

Anonym (:-()

Äldre 12 Dec 21:42

#1

Jag har inga råd. Såg att inga svarat dig. Vill bara säga att det är väldigt tråkigt. Förstår inte sådant alls. Styrkekramar

Anonym (samma)

Äldre 12 Dec 21:44

#2

Mitt ex bryr sig inte heller så mycket om vårt barn. Han säger att han bryr sig, men prioriterar alltid nåt annat (sig själv) före. Detta var ett problem redan när vi levde tillsammans. Jag tröstar mig med att jag får vara mer med vårt barn. Men jag är lite ledsen för barnets skull. Hoppas att han inte märker av det. Han är liksom van vid att pappa aldrig är med på lucia, klassfester, aktiviteter osv. Tror inte baret tänker på att det är jag som håller koll på tandläkarbesök, födelsedagar och allt annat runt omkring.

Det händer att jag påpekar för pappan att han försummar sin son, men jag håller med dig, det är svårt att veta hur mycket man ska lägga sig i.

Om jag skulle övertala pappan att t.ex. ta sonen till ett kalas, se till att han har finkläder på sig och en present med sig skulle det antingen sluta med att pappas flickvän tar hand om det eller att han kommer för sent till kalaset med en 100-lapp som present. Typ.

På senaste tiden har det varit så att sonen frågar om inte min sambo ska vara med på olika saker. Han frågar inte efter sin pappa. Lite sorgligt.

Anonym Trådstartaren

Äldre 12 Dec 21:47

#3

Anonym (samma) skrev 2011-12-12 21:44:05 följande:

Mitt ex bryr sig inte heller så mycket om vårt barn. Han säger att han bryr sig, men prioriterar alltid nåt annat (sig själv) före. Detta var ett problem redan när vi levde tillsammans. Jag tröstar mig med att jag får vara mer med vårt barn. Men jag är lite ledsen för barnets skull. Hoppas att han inte märker av det. Han är liksom van vid att pappa aldrig är med på lucia, klassfester, aktiviteter osv. Tror inte baret tänker på att det är jag som håller koll på tandläkarbesök, födelsedagar och allt annat runt omkring.

Det händer att jag påpekar för pappan att han försummar sin son, men jag håller med dig, det är svårt att veta hur mycket man ska lägga sig i.

Om jag skulle övertala pappan att t.ex. ta sonen till ett kalas, se till att han har finkläder på sig och en present med sig skulle det antingen sluta med att pappas flickvän tar hand om det eller att han kommer för sent till kalaset med en 100-lapp som present. Typ.

På senaste tiden har det varit så att sonen frågar om inte min sambo ska vara med på olika saker. Han frågar inte efter sin pappa. Lite sorgligt.

Ja det är ju just det. Nu har ingen av oss träffat nån ny än men jag misstänker att om jag träffar nån så kommer barnen ty sig mer till den personen än sin egen pappa om han inte skärper till sig.
Barnen frågar aldrig efter att pappa ska vara med på t ex lucia eller tennisavslutning för de är ju vana vid att han aldrig är med (han var oftast inte med när vi bodde ihop heller, eller så var han med 15 minuter o gick sedan).

jag vet att äldsta barnet vill att pappa är med och vore stolt för att visa upp det han kan MEN han frågar aldrig efter pappa för han vet väl att det inte är nån idé. som sagt, väldigt sorgligt!
Dessutom så är x:et uppväxt likadant då hans pappa inte brydde sig, varför vill man göra likadant då??

Anonym (samma)

Äldre 12 Dec 21:51

#4

Anonym skrev 2011-12-12 21:47:02 följande:

Dessutom så är x:et uppväxt likadant då hans pappa inte brydde sig, varför vill man göra likadant då??

Japp, mitt ex är också uppväxt med sin mamma och har bara träffat sin pappa några gånger om året. Så han tycker att han är duktig nu när han träffar sitt barn nån dag varje vecka.

Anonym

Äldre 12 Dec 21:52

#5

Mitt ex har inte träffat eller ens pratat med våra barn på 4år och det är kämpigt

Anonym (la)

Äldre 12 Dec 22:17

#6

Jag vet precis hur det är och hur det känns.

Mitt ex prioriterar alltid andra saker före vår son. I helgen till exempel, så ringde jag honom på morgonen och frågade vilken tid han skulle komma och träffa sonen eftersom vi bestämt att han skulle komma. Då ställde han in, precis som han gjort alla andra gånger vi bestämt, för att han var "så otroligt förkyld". Idag läste jag dock på hans flickväns blogg att de spenderat dagen hos hans kompis, det var han tydligen inte för "sjuk" för. Det är så sorgligt, hur man kan prioritera helt menlösa saker framför sitt barn.

Jag tänker strunta i att tjata nu. Jag orkar inte bry mig längre. Han bidrar inte med något gott ändå.

Sonen har en farfar som han tyr sig till (tack och lov) och farfar är mer som en pappa än den riktiga pappan.

mikipiki

Äldre 12 Dec 22:18

#7

Anonym (samma) skrev 2011-12-12 21:44:05 följande:

Mitt ex bryr sig inte heller så mycket om vårt barn. Han säger att han bryr sig, men prioriterar alltid nåt annat (sig själv) före. Detta var ett problem redan när vi levde tillsammans. Jag tröstar mig med att jag får vara mer med vårt barn. Men jag är lite ledsen för barnets skull. Hoppas att han inte märker av det. Han är liksom van vid att pappa aldrig är med på lucia, klassfester, aktiviteter osv. Tror inte baret tänker på att det är jag som håller koll på tandläkarbesök, födelsedagar och allt annat runt omkring.

Det händer att jag påpekar för pappan att han försummar sin son, men jag håller med dig, det är svårt att veta hur mycket man ska lägga sig i.

Om jag skulle övertala pappan att t.ex. ta sonen till ett kalas, se till att han har finkläder på sig och en present med sig skulle det antingen sluta med att pappas flickvän tar hand om det eller att han kommer för sent till kalaset med en 100-lapp som present. Typ.

På senaste tiden har det varit så att sonen frågar om inte min sambo ska vara med på olika saker. Han frågar inte efter sin pappa. Lite sorgligt.

Det hade kunnat vara jag som skrev det där

xkela.se

Anonym Trådstartaren

Äldre 13 Dec 08:59

#8

Anonym (la) skrev 2011-12-12 22:17:00 följande:

Jag vet precis hur det är och hur det känns.

Mitt ex prioriterar alltid andra saker före vår son. I helgen till exempel, så ringde jag honom på morgonen och frågade vilken tid han skulle komma och träffa sonen eftersom vi bestämt att han skulle komma. Då ställde han in, precis som han gjort alla andra gånger vi bestämt, för att han var "så otroligt förkyld". Idag läste jag dock på hans flickväns blogg att de spenderat dagen hos hans kompis, det var han tydligen inte för "sjuk" för. Det är så sorgligt, hur man kan prioritera helt menlösa saker framför sitt barn.

Jag tänker strunta i att tjata nu. Jag orkar inte bry mig längre. Han bidrar inte med något gott ändå.

Sonen har en farfar som han tyr sig till (tack och lov) och farfar är mer som en pappa än den riktiga pappan.

Ja det är det där med att orka göra massa andra saker. Mitt x jobbar 15 timmar om dygnet och sedan tränar han 3 timmar och kanske dejtar lite tjejer också några timmar... sedan har han inte tid/ork över till sina barn, men prioriterar dem det gör han enligt sig själv! :o

Jag blir totalt galen på honom dock har jag bestämt mig för att inte rädda honom längre! Jag har påmint honom och jag har tjatat på honom för barnens skull sååå länge, både när vi var tillsammans och nu efteråt men det är slut på det nu! Jag orkar inte längre och jag tycker inte han förtjänar det längre faktiskt. En sak om han tog till sig alla gånger jag försökt och berätta för honom att barnen inte ens frågar efter sin pappa längre. Jag vill ju göra allt för att de ska ha en relation men inte på bekostnad av att jag blir arg och irriterad och att jag inte själv mår bra av det. Det har jag slutat att göra faktiskt. Jag mår piss av att han beter sig såhär och ju mindre jag måste säga till honom och bry mig om honom också, desto bättre mår jag!

Anonym (JW)

Äldre 13 Dec 09:19

#9

Har samma problem jag också, allt funkade jätte bra när vi gick ifrån varandra, han ställde upp så mycket han bara kunde, när han inte jobbade. Men sen gifta han om sig 8 månader efter våran skiljsmässa och efter det har det bara blivit mindre och mindre. Han kommer inte på dotterns dansuppvisningar, hon har en varje termin. nu ska hon börja spela fiol och hans första kommentar var att hon får aldrig ta med fiolen dit och han kommer inte se nån "konsert" för han tycker att det låter så illa. Han ska egentligen ha dom två veckor på sommaren när han har semester, det har han aldrig, för det är för jobbigt. Han ringer och ställer in helger som han ska ha barnen för han ska på kryssningar eller andra viktigare saker. Han vill inte att barnen ska ta med sina skridskor dit på helgerna för han vill inte gå ut å åka med dom, dom älskar att åka skridskor. Och även han skriker på mig så fort jag säger nått om att han kanske skulle bry sig mer, säger att dom är det viktigaste som finns och dom kommer alltid först, konstigt sätt att vissa det på dock. Listan kan göras hur lång som helst. Jag är så glad att min nya sambo sen ett år tillbaka är världens underbaraste med barnen, han leker med dom, skjutsar och följer med på allt dom vill göra. Fixar mys helger nere i örebro så barnen på gå på lek å buslandet. Han passar dom när jag jobbar, läser för dom, tränar med sonen som behöver hjälp med sitt prat. Han gör allt som en pappa ska göra. Även jag har gett upp om mitt ex, är hans val om han vill missa allt det här som händer i deras liv nu.

Anonym Trådstartaren

Äldre 13 Dec 09:40

#10

Anonym (JW) skrev 2011-12-13 09:19:58 följande:

Har samma problem jag också, allt funkade jätte bra när vi gick ifrån varandra, han ställde upp så mycket han bara kunde, när han inte jobbade. Men sen gifta han om sig 8 månader efter våran skiljsmässa och efter det har det bara blivit mindre och mindre. Han kommer inte på dotterns dansuppvisningar, hon har en varje termin. nu ska hon börja spela fiol och hans första kommentar var att hon får aldrig ta med fiolen dit och han kommer inte se nån "konsert" för han tycker att det låter så illa. Han ska egentligen ha dom två veckor på sommaren när han har semester, det har han aldrig, för det är för jobbigt. Han ringer och ställer in helger som han ska ha barnen för han ska på kryssningar eller andra viktigare saker. Han vill inte att barnen ska ta med sina skridskor dit på helgerna för han vill inte gå ut å åka med dom, dom älskar att åka skridskor. Och även han skriker på mig så fort jag säger nått om att han kanske skulle bry sig mer, säger att dom är det viktigaste som finns och dom kommer alltid först, konstigt sätt att vissa det på dock. Listan kan göras hur lång som helst. Jag är så glad att min nya sambo sen ett år tillbaka är världens underbaraste med barnen, han leker med dom, skjutsar och följer med på allt dom vill göra. Fixar mys helger nere i örebro så barnen på gå på lek å buslandet. Han passar dom när jag jobbar, läser för dom, tränar med sonen som behöver hjälp med sitt prat. Han gör allt som en pappa ska göra. Även jag har gett upp om mitt ex, är hans val om han vill missa allt det här som händer i deras liv nu.

usch vad trist!
Skönt att jag inte är ensam dock hur hemskt det än låter! Jag kan inte förstå hur många (framför allt pappor tyvärr!!) verkar ge upp sina barn när man skiljer sig? Vad är problemet?
Frågade mitt x om han inte kunde tänka sig att ha dem lite mer kanske en hel helg så jag får vila upp mig lite då sa han bara "nä jag orkar inte det och jag behöver ha några dagar emellan så jag kan sakna dem..." va?!?!?!

Jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan välja så. Vi har ju inte varit separerade så länge så jag vet inte hur sommaren kommer bli men det längsta han haft dem själv (även när vi bodde ihop) är 1 hel dag...Han har aldrig åkt iväg nånstans med dem eller nåt så det blir nog MAX en helg han kommer ha dem i sommar skulle jag tro. Mig gör det inget för jag vill ju ha dem men ibland undrar man?!?

Jag har träffat en ny men inte låtit honom träffa barnen än...vill låta det ta lite tid. Samtidigt har jag lust att introducera honom så de får en manlig förebild. Deras pappa väljer nämligen alltid andra saker före dem

Anonym (:-()

Äldre 13 Dec 23:09

#11

Så arg och ledsen jag blir. Jag har två bonusbarn och min sambo, drar pappa, skulle aldrig göra så. Nu vill dom bara bo vh tyvärr, men det ställer har aldrig in. Ibland byter vi eller mamman helg om det är något bara. Vi har dom även två veckor på sommaren och 10dagar på jullovet. Men dom får komma hur mycket dom vill för honom och mig. Hemskt att läsa om pappor som är så här. Tror ibland att min sambos ex önskar att han skulle va sån, men det är en annan historia. Styrkekramar till er mammor. Ni är fantastiska och jag tycker ni gör rätt som lägger ner allt tjat. Bättre att dom själva får inse sina misstag. Ni har ju iaf försökt. @-}--

Anonym Trådstartaren

Äldre 14 Dec 06:14

#12

Anonym (

) skrev 2011-12-13 23:09:41 följande:

Så arg och ledsen jag blir. Jag har två bonusbarn och min sambo, drar pappa, skulle aldrig göra så. Nu vill dom bara bo vh tyvärr, men det ställer har aldrig in. Ibland byter vi eller mamman helg om det är något bara. Vi har dom även två veckor på sommaren och 10dagar på jullovet. Men dom får komma hur mycket dom vill för honom och mig. Hemskt att läsa om pappor som är så här. Tror ibland att min sambos ex önskar att han skulle va sån, men det är en annan historia. Styrkekramar till er mammor. Ni är fantastiska och jag tycker ni gör rätt som lägger ner allt tjat. Bättre att dom själva får inse sina misstag. Ni har ju iaf försökt. @-}--

ja det är väl inte bara pappor men mestadels är det nog tyvärr så. Jag har en del exempel omkring mig fast inte lika illa som mina barns pappa.
Jag kan inte förstå hur man väljer bort sina barn. Sommar ska vi inte prata om!! OM han har dem en helg i sträck blir jag imponerad.
Som sagt, slutat tjata. Kom med en liten pik i går om att sonen blev ledsen "ja jag vet..." var hans svar då?!? Va? VET man att barnet blir ledset, försöker man inte då?! Nä då...så kommer han köpa massa saker nästa gång de ses för att han tror det kompenserar att han inte var där!!

Anonym Trådstartaren

Äldre 18 Dec 18:15

#13

Vi kom överens om först att han skulle ringa varje kväll och säga god natt tiill barnen eftersom han har dem så sällan, men det gjorde han i en vecka...sen inget mer...trist som tusan Jag hoppades att han i alla fall skulle vilja ringa om det nu inte är så att han orkar att ha dem, men så fort han flyttade ut så kändes det som att han bara glömde allt...

Anonym (samma)

Äldre 18 Dec 19:58

#14

Anonym skrev 2011-12-18 18:15:47 följande:

Vi kom överens om först att han skulle ringa varje kväll och säga god natt tiill barnen eftersom han har dem så sällan, men det gjorde han i en vecka...sen inget mer...trist som tusan

Jag hoppades att han i alla fall skulle vilja ringa om det nu inte är så att han orkar att ha dem, men så fort han flyttade ut så kändes det som att han bara glömde allt...

Det där med att ringa tror jag inte mycket på. Varken för pappan eller barnen. Skulle inte funka här i alla fall. Bättre att träffas.

Anonym Trådstartaren

Äldre 18 Dec 20:08

#15

Anonym (samma) skrev 2011-12-18 19:58:22 följande:

Det där med att ringa tror jag inte mycket på. Varken för pappan eller barnen. Skulle inte funka här i alla fall. Bättre att träffas.

kan inte träffas varje dag...kan inte träffas annat än de 2 ggr han har dem i veckan och då har han dem bara några timmar.
Vi har inte telefon utan vi "ringer" på datorn så de ser varandra och kan prata med varandra

Anonym (samma)

Äldre 18 Dec 23:07

#16

Anonym skrev 2011-12-18 20:08:58 följande:

kan inte träffas varje dag...kan inte träffas annat än de 2 ggr han har dem i veckan och då har han dem bara några timmar.
Vi har inte telefon utan vi "ringer" på datorn så de ser varandra och kan prata med varandra

Nä min son träffar såklart inte heller sin pappa varje dag, utan kanske 2 dagar i veckan. Men ingen av oss känner ett behov av att ringa däremellan. Men om det känns bra för er så ska ni såklart göra det.

Anonym Trådstartaren

Äldre 19 Dec 17:17

#17

Anonym (samma) skrev 2011-12-18 23:07:38 följande:

Nä min son träffar såklart inte heller sin pappa varje dag, utan kanske 2 dagar i veckan. Men ingen av oss känner ett behov av att ringa däremellan. Men om det känns bra för er så ska ni såklart göra det.

Min tanke med det var bara att eftersom ena barnet inte vill åka dit och känner sig "utanför" och att pappa aldrig är med på saker så tänkte man ju att det skulle göra att han kände sig mer "omtyckt" och prioriterad...
nu frågar han inte ens efter pappa och vill inte ens åka dit när han väl ska dit 2 ggr/v....

Anonym Trådstartaren

Äldre 5 Jan 18:21

#18

Har funderat på att försöka få honom att ha sina barn MER så att de kanske känner sig mer hemma där och de kommer lite ifrån mig också så vi inte går "på" varandra hela tiden.
Hur mkt kan man försöka kräva av en annan förälder?

Han säger att han inte orkar med dem mer men han jobbar 12 timmar per dag 5-6 dagar i veckan och de andra dagarna jobbar han några timmar också. DET orkar han men inte att ha barnen mer än 2 timmar i veckan och då några timmar åt gången.
Det går mkt bättre nu och barnen vill åka till sin pappa och gillar att vara där, kanske ska man öka på det då? Om inte han går med på det, hur mkt "rätt" kan man få på familjerätten?

Ni som är separerade och har en förälder som inte bryr sig!

INNEHÅLL