Ångrar husköp

Hu vilken sits du sitter i :/

Hur kände du när ni var o tittade på huset första gången? Fanns det något som fick dig att tänka "det här kan nog funka" eller "åh här kan man ha det så häär"?

Det känns ju som att ett husköp är ganska så "finito" men det behöver inte vara så, trots det är det ju en stor grej så det kan vara bra o ge det en ärlig chans, dvs kämpa med att hitta saker som man trivs med - ordna det så att det blir som man vill ha det - hitta aktiviteter till barnen etc innan man ger upp helt o flyttar tillbaka...
Kan du prata med din man om det? Vad är det som gör att han trivs och kan han peppa dig på något sätt?

Lycka till!
- majsan 

Det tar alltid tid att bo in sig och att känna att ert nya hus blir ett hem, fundera kring varför du känner som du gör, prata med din man om det och låt det gå lite tid, trivs du/ni absolut inte om ett år eller så kanske det är dags att agera.

Jag tror också att du behöver vänja dig, sen är det ju inte den roligaste tiden på året att flytta till hus heller. Jag tror att dina barn märker att du inte trivs och hör säkerligen dig säga det och då är det klart att de hakar på. Jag är uppväxt på landet och ibland kanske man behöver lite mer fantasi för att hitta saker att göra, det finns ju inte direkt uppbyggda lekplatser. Jag älskade dock att bo på landet när jag var barn och vi lekte mycket ute i skogen och när det var snö så byggde vi snökojor och åkte pulka och skidor.
Om det är så att det var en del fel på huset som ni upptäckte först när ni flyttade in så är det klart att det påverkar ditt intryck också men jag tycker inte att du ska ge upp redan, om ni bott länge på det andra stället så är det klart att det tar ett tag innan ert nya hem känns som ert hem, det är väl inte så konstigt? 

Men det har ju bara gått några veckor skriver du, det tar flera månader innan man känner sig hemma på ett ställe! Ge det iaf ett halvår innan du utvärderar. Det tar tid för ett hem att få en själ =)

Jag vet att jag inte kan ge upp redan, barnen har inget dagis nu och de bara går och tjatar på mig hur tråkigt dom har och inga kompisar finns ju här ute heller.. Vi har visserligen bara en halvtimmes bilväg till stan men vanligt folk jobbar ju (jag är mammaledig med en bebis). Sen så är ju det här den värsta årstiden att bo så här också eftersom det blir tokmörkt redan kl 15 på em. Jag har tänkt att jag måste stå ut i ett år minst innan jag kan avgöra om det går det här, men det känns lååååångt just nu. J-a kommunen är helt ointresserade av att skynda på platsen till dagis också då jag ändå "är hemma". Om dom bara visste att stora tjejen har ångest på kvällen över att hon kommer att ha tråkigt hela nästa dag så hon inte kan somna....:(

Så kände jag också när vi flyttade från lägenhet i stan och ut på landet till hus.
Jag hade full panik över att vi säkert hade gjort ett dåligt köp, huset var nog fel på och det låg så låååångt borta och jag var isolerad. Jag hatade huset i ett helt år och längtade "hem" till lägenheten.
Efter ett år började jag känna mig mer och mer hemma och idag, fyra år senare, är det mitt paradis på jorden.

Jag behövde lära känna huset - jag var rädd för allt i ett hus eftersom jag bara bott i lägenhet tidigare - och nu när jag kan huset, älskar jag det. Vi ska bo i många år i vårt lilla hus, och jag ser fram emot att forma det efter oss.

Din man kan ha rätt, men det är skit att känna så, jag vet.

Usch va tråkigt! Om du orkar så är en idé att ha en aktivitet med barnen varje dag - så här innan jul kan det vara baka bullar, klippa snöstjärnor, göra kott-gubbar, dricka varm choklad i skogen etc. men har du en liten o ta hand om också så förstår att orken tryter :( 

 

Klart att det kan vara en chock att komma ut på landet mitt i vintern. Försök visualisera hur gött det ska bli med trädgård till våren och sommaren. Prata med barnen om hur mysigt det ska bli att plantera lökar och gräva i rabatterna. På sommaren kanske de har en liten uppblåsbar pool på gräsmattan, och om ni har skog runt knuten finns det ju massor att göra där. Plocka blåbär, plocka svamp etc. Finns det någon bäck i skogen kan ni ju sjösätta barkbåtar där på helgen redan vid den här årstiden.

Som flera andra sagt: Ge det ett år! Man får ju inte direkt WOW-känsla av flyttkartonger etc heller...!

Tack vad snäll du är, och ni andra också som svarat. Vi ska baka lussekatter nu- och försöka kämpa på. Jobbigast är att hålla fasaden utåt för alla som kommer och hälsar på och vill se vårat "drömhus" :) haha. Dom skulle bara veta!

Tack! Jodå jag fattar ju att det blir bättre alltså, men nu är det liksom inget kul. Vi var ute nyss och barnen bara stod och undrade vad de skulle göra på gräsmattan... Suck.

Ja det kan ta tid att känna att man trivs.. För man har allt annat över sig...

Ansvar över barnen, huset, oro för extra utgifter "stora menar jag då" osv osv

O ang barnen så är många barn rätt uttråkade just nu... Fantasin tryter pga förväntningar på juöen osv...

Bollar, krocket, mål, gungor, ett tjockt rep i ett träd.

Utomhusleksaker, sanslösa, klätterträd, hinder bana...,

Vad lekte du med när du var barn..

Ja framför alllt så lekte jag med andra barn. Och andra barn finns ju inte här...:(