Ni som har 2 språk i familjen hur har ni lärt ert erat barn båda språken?

Pappan pratar sitt modermål med barnet och mamman sitt modermål. Det är så det rekommenderas att man gör och det verkar fungerar bra. Vår son, 2 år, förstår båda språken precis lika bra,

Finns inga bevis på att det blir senare språkutveckling.
Jag upplever det nästan tvärtom. De barn jag känner som är tvåspråkiga talar mkt bättre än mina barn. Upplever ingen förvirring heller, dom kan sitta och prata med mig och sen mitt i meningen säga ngt på det andra språket för att involvera mamman/pappan och sedan återgå till svenskan. 
Så börja redan nu, pappan talar sitt språk och du svenska så kommer det att bli helt naturligt för barnet  

I vårt hem talar vi tre språk, men än så länge är det väl "bara" två av språken våra barn behärskar. jag och barnens pappa talar våra respektive modersmål med barnen. De har absolut inte uppvisat någon form av förvirring utan istället har jag hört väldigt många människor (även logopeder och specialpedagoger) berömma mina barn för hur duktiga de är att tala för sin ålder.

Nu kan jag pappans språk flytande, men han pratar sitt modersmål och jag talar oftast svenska med barnen. Är vi tillsammans hela familjen så blir det ofta pappans modersmål. De förstår båda språken lika bra är 2,5 och 1,5 år

Vi tänkte lösa det så att min sambo (pappan) pratar sitt hemspråk med vår son hela tiden. Jag har också lärt mig kyrilliska alfabetet så att jag trots mina bristfälliga kunskaper i språket iaf kan läsa sagor och dylikt till vårt barn när han blir äldre. Skall väl också se till att bli lite bättre på språket, men jag är inte större språkbegåvning, så vi får se hur det blir med den saken. :P

Har en kompis som har lärt sitt barn spanska flytande på detta sättet. Mamman är spanjorska och pappan svensk. Så det skall fungera :)

tack för svar!

jaa det kanske är  jag som gör det till större problem än vad det behöver vara...

skall väl göra som så att han får tala sitt språk med henne så mycket som möjligt och sen sätta henne i lördagsskola när hon blir 7, (hon måste lära sig alfabetet också och att skriva/läsa, inte bara prata).

     

Jag pratar svenska, min man pratar arabiska. Min man lär sig svenska just nu på SFI, och sinsemellan pratar vi mixat svenska/engelska/arabiska. Är inte orolig för hur våra barn kommer lära sig språken. De lär sig tids nog! Vi kommer bara fortsätta prata som vi gör. Dock försöker jag vara noga med att enbart prata svenska med vårt barn och min man enbart arabiska, för att inte förvirra och prata som vi kan göra mellan oss själva.

Svar ja. Konsensus numera i forskningen är att man ska prata sitt "känslospråk", oftast modersmålet, med sitt barn. Och man ska göra det konsekvent, alltid. Inte läsa en saga här och där, det räcker inte. Inte prata det andra språket för att "det är ju så taskigt att de andra inte förstår".

Tvåspråkiga barn är oftast lite senare med talet, men de tar igen det och blir senare mer språkbegåvade. En långsammare start, som inte ger några problem i slutändan.

Jag bor i Tyskland med tysk man och en 1 1/2-årig son. Jag pratar alltid svenska med sonen, men alltid tyska med pappan. Han går på tyskt dagis (förstås). Nu är han ju väldigt liten, men såhär har det funkat så långt:

*han förstår båda språken lika bra
*han är normalt snabb i sin språkutveckling, tillhör inte de tidigaste, men är inte försenad heller
*han säger flest ord på tyska
*dock föredrar han särskilt såna ord som är samma på svenska och tyska

Lycka till! 

tack för fler svar!

jo det är inget problem om han pratar sitt språk med henne hela tiden då jag förstår det ganska bra men inte kan prata, kanske blir en bonus att jag lär mig lite mer på kuppen   

De jag känner som har tvåspråkiga barn har gjort just så, föräldrarna har pratat sitt modersmål med barnet hela tiden. Barnen talar båda språken flytande.

Jag pratar svenska med dottern, och sambon pratar engelska. Men ibland, när man kommunicerar tillsammans, blir det ju faktiskt så att jag pratar engelska också. Jag är inte orolig över det just nu, eftersom vi bor i Sverige och hon hör svenska så mycket ändå. Men om/när vi inte bor här längre, känns det viktigare att jag endast pratar svenska med henne.

Hon är bara 1 år än så länge. Får känslan av att hon förstår svenska lite bättre än engelska faktiskt. Även om det är svårt att säga... Hon säger kanske 6-7 ord och de är alla svenska. Sambon har bott i Sverige med mig i två år så han förstår ju ändå en hel del.

Tror också att man kan slappna av mer i din situation. Jag är ju den enda svensktalande i sonens vardag, så jag känner att jag måste vara benhård.

Det svåraste är när han umgås med tyska barn. Med dem måste jag ju prata tyska. Då brukar jag säga samma mening två gånger, en gång på varje språk... "Översätter" även ibland om jag säger ngt på svenska till sonen som jag vet att hans far inte förstår.

Vi talar svenska och engelska i hemmet och bor i franskspråkiga delen av Schweiz, så här är det också tre språk som gäller.
Mina barn har varit tidiga i sin språkutveckling och jag tror uppfattningen om att två- eller flerspråkiga barn ofta är sena i sin språkliga utveckling är lite av en myt. 

Däremot  tror jag att det är en viss skillnad att växa upp trespråkigt jämfört med tvåspråkigt. I tvåspråkiga familjer tar ofta den förälders språk som talas i familjens omgivning överhand. Jag har många väninnor som bor här (svenska, norska och holländska) vars barn hellre tilltalar dem på franska, eftersom det är det språk som mamman och pappan talar med varandra och som talas på dagis och i skolan. Eftersom vi aldrig talar franska hemma,  blir det en jämnare balans mellan de olika språken. Visst har barnen små luckor i alla språk, men både jag och barnens pappa jobbar hårt på att fylla dessa och är noga med att påminna barnen om hur man säger olika saker på respektive språk. Så kör konsekvent med era egna språk! Sjung sånger och läs sagor, etc. Det kan bara vara en fördel för ditt barns utveckling!

tack för råd, skall verkligen försöka följa dom. Vill ju att hon skall få del av sin fars identitet så att säga, dessutom är det ju aldrig fel att kunna ett extra språk!