Söker föräldra till barn med utvecklingsförsening!

Hej min son är snart 1 1/2 o är i utvecklingen som en 5 mån bebis. Föddes med esofagusatrisi, har PEG. O har någon typ av astma, är konstant slemmig o vi inhalerar honom var fjärde Tim. Han börjar nu lära sig sitta:) så jobbigt när dom är så mycket efter. Han e oxå sen med , så vi skall börja med lite tecken.

Flickan hade det jobbigt med astman från att hon var 6 månader till förra året. Vid tidigare förkylningar var hon jätte påverkad men nu behandlar vi med enbart pulmicort vid besvär. Vad har ni för mediciner till er pojk? För oss har tecken funkat bra, på dagis har hon varit duktig iaf. Det är jätte jobbigt när dem är sena.

Hej! Har en son med utvecklingsförsening. Han är 3,5 men i utvecklingen som är ojämn skulle jag säga att han är ca 1,5-3 år beroende på vad du tittar på.

Vi har inte fått svar på vad utvecklingsförseningen beror på och inte heller på om den kommer vara bestående. Det troliga är, känner vi själva, att han eftersom han är såpass sen kommer få en utvecklingsstörningsdiagnos senare. VI har dock bestämt att inte göra någon utredning på honom just nu då vi har mycket annat o göra då han har ryggmärgsbråck, tillväxthormonbrist och lite annat småknas som gör att vi ändå har kontakt med habiliteringen redan. Han har också stödplats på dagis.

Språket har lossnat rejält senaste året, han pratade för ett år sen nästan inte alls (tre ord som användes sparsamt, bara ett dagligen), nu pratar han flerordsmeningar och kan typ berätta om saker som hänt: "dagis leka dockan ute" tex vilket är underbart att höra! Tror personligen att teckenstödet var en stor del i att det lossnade, han började förstå vad kommunikation innebär.

Det som är tuffast för mig är att han har en jämnårig kusin som är extremt tidig. Språkligt och intellektuellt väldigt tidigt utvecklad. Att se dem bredvid varandra gör det väldigt tydligt att E. är sen. Även om det inte är rättvist att jämföra dem är det svårt att låta bli när det bara skiljer dryga 2 veckor i ålder.

Han inhalerar ventolin o pulmecort dagligen var fjärde Tim ungerfär. Nu på vintern är det extremt jobbigt, konstant slemmig:( dom vill att vi skall börja med tecken eftersom han inte gör många ljud ifrån sig men just nu e det så mycket annat med honom som ja känner går före. Tycker med det är jätte jobbigt att umgås med andra barn i samma ålder, dom pratar går, kryper mm och N e så liten o ligger på golvet eller sitter i sin bumbo :( jag har lite dragit mig undan för jag tycker det e så jobbigt. Hur funkar det sedan med skola mm?

Jag lider med er när jag läser tråden. Jag befinner mig inte längre i samma situation då min son (7 år)i juni fick diagnosen utvecklingsstörning efter en tredje utredning (första vid 2 år och andra vid 5,5 år). Min son har haft stora problem med andningsvägarna sedan han var sex månader, har dock inte astma utan försvagad bröstmuskulatur som gör att han inte kan hosta upp det som finns vilket har orsakat många många infektningen samt sjukhusvistelser. För drygt ett år sedan träffade vi en läkare på akuten som tyckte att sonen skulle behandlas med Nasonex utöver pulmicort och airomir. Vi testade under en månad och därefter ringde jag till hans barnläkare för att få det förskrivet även i fortsättningen. Sedan min son började med nasonex har han inte haft några som helst problem med hosta! Inga nattliga besök på akuten eller inläggningar. Han har knappt varit förkyld. Under vintrarna, innan nasonexen) använde vi inte nebunetten utan en maskin (kommer ej ihåg vad den heter) vilken var mycket mer effektivt. Inhalation var fjärde timme låter oerhört tufft. Kanske kan nasonex vara något?

Vi fick singular ett granulat ( löses i vatten) det var våran räddning! Innan dess inhalerade vi också varannan till var fjärde.

BVC sa från första mötet att barn är olika, ja men man jämför ju ändå det gör ju dem åxå. Till en början försökte jag hålla kontakt med nära och kära men sen så orkade jag inte längre försvara, förklara och allt runt omkring. Jag växte ifrån vänner!

I februari 2011 kraschade jag fullständigt och det var då jag märkte vilka som stod mig närmaste och vilka som åtminstone försökte förstå den berg och dalbana man lever i när man har ett speciellt barn.

Har en fråga: om 2 veckor ska vi ha ett möte om N ska få gå vidare till 5 års. Magkänslan säger att hon inte skulle passa där men ändå så snurrar tankarna. Vad tycker ni?

Jättesvårt att säga. Har hon kompisar i sin grupp som hon vill följa med upp? E. leker nästan bara med yngre barn, så om det vore aktuellt för oss nu skulle jag låta honom stanna kvar ett år...

Har en son på 4,5 med utvecklingsförsening, någonstans lindrig till måttlig utvecklingsstörning enligt neurologen men det utreds inte förrän till hösten/vintern så att vi slipper göra om utredningen innan han börjar skolan.
Han har även autism, gastrostomi, astma av något slag, extrema kräkanfall m.m.

Vi står också i valet och kvalet om sonen ska följa med sin grupp upp till hösten (till 5-års) eller stanna kvar och gå med de mindre barnen. Han har egen resurs på dagis så det spelar egentligen inte så stor roll eftersom han är där det passar honom bäst, däremot måste han tillhöra en grupp/hemvist men det är helt upp till oss. Han har inget direkt behov av de andra barnen och har inga kompisar på det viset så vi låter honom nog gå med de mindre barnen så det blir åtminstone lite jämnare utvecklingsmässigt.

Märkte ni att era barn var sena när dom var mindre? Min son är 1.5 år och är som en 4-5 mån bebis. Kan inte riktigt sitta själv. Börjar tänka hur det blir med skolan när dom är så sena i utvecklingen. Kan dom få börja i särskola?

Tiger: Ja, sonen var sen och annorlunda redan när han föddes. Men det var nog mest det autistiska som var framträdande när han var yttepytte. Barnet måste ha en diagnosticerad utvecklingsstörning för att få gå i särskola, det ändrades nu i nya skollagen som kom 2011. Det brukar utredas innan barnet börjar förskoleklass om inte förr.