Svinstia

Jag hade dragit in veckopengen om de inte fixade så basala saker. Och maken hade fått städa med mig varje kväll.

Vi har ingen veckopeng utan den sköter hans mamma. Så den är lite svår att trycka på.

Hitta en ny nivå.
En annan sak är att skaffa backar och slänga i allt i dessa, kläder i en, leksaker i en annan.
De kan ha för mycket prylar också.

Själv kan jag blunda för kaos

texten försvann...

Vi har ingen veckopeng för det sköter småkillarnas mamma.
Så den är det lite svår att trycka på.

Hos oss är det så att vill dem ha ex. en leksak får dem den, om den är i rimligt pris.
 

Så är det mer eller mindre med barn i huset. Hur gamla är barnen?

Så klart ska man sträva efter ordning och reda men helt perfekt kan nog inte räkna med när man har barn.
Sen tycker jag att sätter man detta i relation med annat så är det en "piss i nilen", dvs förstora inte upp småsaker, var glad över det positiva samt att man är frisk och kry.

  

Läste en tidigare tråd om en tjej som hade en svart säck där hon slängde i precis allt.
En sån kanske funkar.

9 & 11 år är dem.

Jo, men ett rent köksbord där man kan sätta te-koppen samt en smörgås. Att vara tvungen att torka av allting innan man ska äta samt laga mat, börjar bli tröttsamt.

Ni vill inte se hur vårt matbord ser ut efter att jag varit tvungen att ge den en omgång med svinton, pågrund utav intorkade matrester. Detta var efter en vecka där jag vägrade städa. Tji fick jag.

Jag har känt EXAKT som du!!
Min man är verkligen ingen ond människa, men han är inte lika ordningssam som jag och även om vi haft lååååånga samtal och nedskrivna planeringar så rinner det ut i sanden när det ändå bara är jag som ser och reagerar på stök.

Nu tjänar jag en hel del så jag har råd att själv betala för städning, men redan efter två veckor så sa min man att det var det bästa vi kunde gjort och vi delar numer på kostnaden.
Innan så var vi alla sura på olika sätt. Ungarna för att jag eller pappa tjatade på dom, min man för att jag tjatade på honom om att tjata på barnen och för att han skulle hjälpa till. Jag för att jag behövde tjata för att få hjälp eller för att jag sket i att tjata och gjorde allt själv.
Nu betalar vi för att någon annan städar och tjatet och surandet har slutat. Ungarnas rum får de städa själva och vi kommer förmodligen få sanera och renovera när de flyttat hemifrån, men det är smällar vi får ta för att orka genom vardagen med heltidsjobb och tonåringar

Jag tycker själv det är lite "pinsamt" att vi som familj inte lyckats lösa att vi hjälps åt, men vi får trösta oss med att vi har andra talanger än att städa. Det räcker med tjafset om matlagning och disk.

Tack! :)
Ska ta ett samtal med sambon ikväll. 

okej.. dem är BARN.. det kommer inte bli bättre när de hamnar i tonåren..givetvis ska man prata om detta och tala om att det inte är okej.. men att räkna med att en 9-åring och en 11-åring ska tänka så långt att de torkar av bordet tror jag är att dra det lite för långt.

Vad tar pappan för ansvar i detta? Visst ska de lära sig ansvar men jag kan säga att mina vänner som har barn i åldrarna 9-19 dras med samma problem... inte för att det är så upplyftande att höra kanske men det är fullt normalt.

Pappan och du måste ju ha en gemensam strategi, det kan inte bara var du som gnäller och tjatar. Gör ett schema där var och en har sina uppgifter och så kan de få en extra peng om de fullföljer sina uppgifter..mutor funkar alltid på barn.

En annan sak.. varför är barnen SJÄLVA och äter frukost, varför gör ni inte det till en gemensam måltid, sånt är så oerhört viktigt för familjekänslan. Då kan du direkt dela ut uppgifter att xx du får ställa undan och zz får torka bordet, så får de in rutinerna..