Nu orkar jag inte mer

http://www.annawahlgren.com/index.php/view/svenska/anna-wahlgren

Pröva med välling, det brukar bebisar sova gott av.

Samma tips, ge honom välling eller ersättning! Låter som att han är hungrig

Min tvillingtjejer var heller inte av det smidigaste laget när dom var mindre (nu 9mån) men sover nu äntligen hela nätter. Jag sprang med välling flera ggr varje natt. Min kompis som har en son (5mån) som också var mest orolig på kvällen/natten har nu upptäckt att han inte tål mjölkprotein. Prata med BVC om du inte redan gjort det, finns ersättning att få på recept.

hej och tack för tipsen ... jag är ledsen men Anna Wahlgrens metoder kan jag inte tänka mej att prova så det går tyvärr bort. När det gäller hunger är det inte heller problemet, jag har fortfarande mycket mjölk och jag har provat att erbjuda välling men han blir jättearg och vill absolut inte ha det, inte heller ammas varje gång heller.

När det gäller allergi mot mjölkprotein har vi faktiskt varit på utredaning och fått konstaterat att det med största sannorlikhet är så att han är allergisk mot det så det har vi båda undvikit i dryga månaden nu och det fungerar jättebra så det är nog inte heller orsaken till sömnproblemen..... gjorde ett försök ikväll igen att få pappan att trösta och lugna men efter nästan 45 minuters panik och skrik gav vi upp och jag vyssade honom till sömns igen...

kanske det bara är så att jag får försöka hålla ihop mej själv och vänta på att det ska vända.. för det förstår jag att det gör - förr eller senare...

En tjej i min mammagrupp hade samma problem med sin son, dvs vaknade och gallskrek på nätterna. Hon fick rådet att ge mycket mer mat dagtid, tex inte en halv banan utan en hel, kanske 2 dl gröt istället för 1, osv! Vet ej hur dina matrutiner ser ut dagtid, men värt ett försök. Sen kan du hälla lite vaniljsocker i vällingen så kanske han tar det..;) lycka till

Det låter hemskt jobbigt! Har du en bra kontakt på BVC så att du kan gå igenom alla möjliga förklaringar. Jag tror du behöver bolla ordentligt med någon klok person för det är nog inte så enkelt...

Jag tycker du tänker klokt och jag håller med dig i ditt sätt att resonera så jag hoppas du kommer på hur ni kan underlätta nätterna.

Något som påverkar mina barns sömn är frisk luft. De somnar bättre om vi varit ute mycket på dagen. Eller så kan du prova Alvedonricket. Ge honom en Alvedon innan du lägger honom och se om det blir ngn skillnad. Om han sover bättre så har kan troligtvis ont någonstans.

OBS! Om Alvedontricket inte fungerar så betyder det inte att han inte har ont, han kan ju ha så ont att en enkel Alvedon inte hjälper. Man ska inte mixtra med större doser eller upprepade tillfällen på egen hand, men du verkar så klok så det har du säkert koll på. .

Eftersom han är allergisk så har han antagligen haft en väldigt tuff start med mycket smärtor och liknande och då är det inte så konstigt att han är mycket orolig och otrygg fortfarande. Jag tror det är superviktigt att du inte försöker vänja honom vid pappan eller försöker träna honom att klara sig utan bröstet, jag anser att det är precis tvärtom du bör agera för att han ska kunna bygga upp någon slags tillit och trygghet i att kunna lita på att du finns där omedelbart när han behöver det. För det är exakt vad de behöver lära sig. De behöver inte lära sig att vänta, sådant kommer senare.

Dessutom har jag hört att det kan ta så mycket som 4 veckor innan man märker något av mjölkfri kost när man ammar, så att ni inte märkt någon större effekt på sömnen ännu kan ju faktiskt bero på det också. Fundera också på om ni verkligen har uteslutit all mjölk, man måste ju lusläsa allt vilket jag antar att du vet men bara en påminnelse.

Så mitt råd är att försöka hålla ut några veckor till så ser ni med all säkerhet en förändring helt automatiskt, och under den tiden så låt honom aldrig mer vara hos pappan skrikandes i fullkomlig panik, det riskerar tyvärr att förstöra bandet till pappan ännu mer istället för tvärtom och ger honom inte den där förändrade upplevelsen av en ny slags trygghet och ett nytt slags välmående som han så väl behöver nu när ni löst den grundläggande orsaken!

Tillägger också att detsamma bör gälla för bröstet, dvs om du vet att det är bröstet som får honom att somna om lättast så ge honom bröstet direkt, vänta inte tills han skrikit sig hes och du testat allt annat före, utan snabbast möjligt. Han måste få känna att han får svar omgående. Och det är särskilt viktigt just nu, så småningom kommer ni själva märka att han kan vänta lite, men inte just nu.

Angående anknytning till pappan, om ni funderar på det, så är det bättre att låta bebisen vara hos pappan de tillfällen då han är nöjd och på bra humör, gärna med till på tillräckligt nära avstånd men att han får samspela med pappan så mycket det bara går under dagarna i övrigt.

Min son är också allergisk mot mjölkprotein och det var en hel del skrik innan vi gick diagnosen (BVC pratar bara om
Kvällsmissnöje men vi kände att ngt var fel och vi hade ju rätt) Även om min sin blev bättre i magen ganska omedelbart efter vi slutat med mjölk så hade han hemskt klåda och eksem i flera månader. Bara en tanke? Vi fick Tavegyl mot klåda och smörjde två gånger per dag med mildison och Locobase. Som natt och dag!! Hoppas lillkillen blir bättre snart!

tack för alla kloka ord och tankar... jag tror vi provat alla fina ideér somkommit upp ifrån Alvedon, vara ute ett par timmar varje dag  till att lägga honom vid bröstet och just nu befinner vi oss i en konstant dimmig vardag där målet har blivit att få dagarna att passera...

När det gäller allergin tror jag att den är under god kontroll just nu, undviker ALLT protein och har gjort så en lägre period nu. Jag ska försöka få kontakt med en barnpsykolog tänkte jag och höra om vi kan få någon hjälp....annars får vi väl vänta på kraschen bara....

Berätta hur det går! Jag minns med fasa hur jag hade det med... Till slut orkade jag knappt duscha, hämtade in inte posten, svarade inte i telefon och åt barnmat själv för jag orkade inte laga mat. 

Minns fortfarande när jag ringde min syrra och undrade om soc kunde ta barnen i två dygn åt mig så jag fick sova och om jag skulle få tillbaka dem sen.

Min underbara syrra lämnade sitt jobb på stört och kom hem och tog över kalabaliken så jag kunde sova.

Det blir bättre jag lovar! Jag satt och grät vid köksbordet på nätterna, orkade inte lägga mig för jag förlorade nästan förståndet av att bli väckt när jag bara hade hunnit sova 30-40 minuter. 

Nu har de två största tagit studenten och har körkort och jag kan visa det mejl jag fick från en av dem som är ute och reser: 

"Jag har lärt mig rätt mycket på den här resan och vet nu att jag har världens bästa mamma! Det är en del saker som är lite svåra att klara själv (tvätta..) men mycket av det jag vet och kan är tack vare dig. Jag är väldigt  tacksam för allt du gjort (och gör) för mig och älskar dig väldigt mycket." 

Plötsligt gjorde det inget alls att de nästan gav mig personlighetsstörningar av sömnbrist

Hang in there!!