Hjälp! Söker kontakt familj för adopterade barn
För ca 1,5 år sedan fick jag adoptera 2 fina barn (nu fem och sju) ursp från mitt hemland (öst europa) som är mina inte så nära släkt. De har blivit av med sina föräldrar och om jag inte gjorde det så skulle de hamna på ett barnhem där. Själv är jag ensamstående och över femtio. Har bott i Sverige ganska länge.
Jag var så optimistisk från början att det skulle gå så fint fint, kände mig stark fysiskt och psykiskt. Nu efter mer än ett år tillsammans med barnen känner jag mig trött, orklös,utbränd, irriterat på mig själv att jag tog på mig så stor uppdrag som tog så hård på mina krafter. Mest är det att jag känner mig SÅ ensam om barnen. De är ju helt friska, sympatiska, nyfikna och normalt utvecklade, strävar efter att GÖRA saker. Om vi hade en pappa eller en mormor/farfar som skulle ge mig en andrum för att återhämta krafter, men vi har ingen släkt här i Sverige.... Jag har inte möjlihet att betala barnvakt eller liknande. Inte heller vill jag att barnen är så ofta med någon som är med de bara för pengarna. De är ju annars med i barnomsorgsystem under tiden jag jobbar.
Någon som är/har varit i liknande situation? Hur har ni/du gått över det? Är tacksam om någon vill stödja i form av råd. Annars finns kanske en familje/ensamstående som t ex inte fick adoptera av ngn anledning och längtar efter att få umgås med föräldralösa barn på sin fritid. Fungera som kontakt familje. Det här kan betraktas som välgörenhet. Inga pengar i bilden. Man kan börja med några timmar och gå upp till några dagar lite då och då i fall man trivs med varandra så klart. Barnen är så glada att få träffa nya människor och är mycket tacksamma.
I vilket område bor ni? Har du killar eller flickor? Vi skulle kanske kunna boka en lekträff någon gång och se om kemin funkar mellan oss och barnen? Vad tror du om det?