Träffat en blyg kille, hur f*n gör man? (långt)

Ja, som rubriken lyder så har jag inlett ett förhållande med en lugn och blyg kille. Jag ska försöka förklara situationen. Jag är en grymt utåtriktad tjej som funkar i alla sammanhang. Jag är aldrig rädd och många tycker att det är kul att umgås med mig för att det alltid händer något spontant. Sen kanske den utåtriktade sidan har sina negativa effekter ibland, men absolut inte så mycket att jag märkt av det som något negativt.

Okej, jag har haft två förhållanden på rad med killar som varit som jag (tyvärr väldigt destruktiva förhållanden förmodligen på att de velat hålla mig till sig och inte dela mig med resten av världen, krasst sett).

Hur som helst, för ungefär tre år sedan lärde jag känna en kille genom min dåvarande sambo. Vi var på gemensamma fester. Han var blyg men jag började prata med honom. Helt plötsligt började vi jobba tillsammans för två år sedan. Vi bor i samma stad och pendlar så vi började samåka. Vi började prata ganska mycket med varandra om allt möjligt. Så fort jag och mitt ex hade fest så bjöd vi den här killen. Kort och gott, han intresserade mig. Eftersom jag hade förhållande så intresserade han mig som en kompis.

En dag hade vi båda fått nya tjänster på jobbet och hamnade på samma utbildning, jag kunde inte sluta titta på honom.

Förra sommaren fyllde den här killen 30 år och hade en jättestor fest. Han har verkligen massor med vänner och man kan inte tro att han är så lugn och blyg. Han har haft/har flera egna företag. Detta kräver ju egentligen ett enormt driv. Den här kvällen, framåt natten, visade han mig sin lägenhet. Jag la mig i hans soffa och han satt bredvid och pratade. Vi kunde inte släppa ögonen från varandra. Till slut blev vi tvungna. Relationen oss emellan förändrades. Det kunde komma små sms mellan varven, INGENTING känslomässigt, bara saker som hände i hans eller mitt liv.

Nu till saken. Mitt ex och jag separerade under extrema förhållanden i våras, polisen kom till platsen och det var ingen rolig situation alls. Efter separationen började vi ses, mest hos mig. Jag skickade nåt spontant sms och undrade om han ville komma och dricka latte på kvällen. Han kom, varenda gång. Jag var kaotisk inombords efter separationen så jag hade absolut inga baktankar med det hela. Han var bara en sån otroligt lugn och fantastisk människa.

Under sommaren började vi ses ännu mera, vi drack lite vin och pratade till fem på morgonen. Jag började verkligen känna att jag saknade honom när vi inte sågs. Vi var ute och käkade och gick ut tillsammans, ibland med några kompisar hans eller mina spelade ingen roll.

En kväll i slutet på augusti förändrades allting, vi var på ett uteställe och båda var rätt fulla. Mitt ex dyker upp vilket resulterar i att den blyga killen skickar sms till mig när vi står bredvid varandra att han tycker att jag är söt. Han bjuder mig på champagne. När stället stänger vill mitt ex köra hem mig, för jag ska ju inte gå hem själv mitt i natten.... Jag tror att jag hade hamnat hemma hos blyga killen om han inte kört hem mig. När jag kom hem kom ett nytt sms från honom att han velat bjuda mig på en drink hemma hos honom.

Vi låtsades egentligen som ingenting när vi jobbade och samåkte. Jag blev dökär i killen. Han var så fin, hör och häpna, för första gången i mitt 30-åriga liv blev jag också blyg.

I början av november frågade jag honom spontant en kväll om han ville med på en fest. Det ville han, jag mötte upp honom och på festen förstod han att jag tänkt vara nykter. Han sa att han hade med mitt favoritvin och att jag kan vara nykter en annan kväll. Jag drack ett par glas och klockan hade inte alls hunnit bli mycket när han frågar om jag vill följa med honom hem och äta, han är hungrig. Jag sa ja, för jag förstod att han ville att jag skulle följa med honom.

När vi kom hem till honom lagade han mat och vi satt och pratade till fem på morgonen. Jag sa att jag borde ta en taxi hem, han bad mig sova över. Vi sov bara den natten. Jag blev sååå frustrerad. Nu började jag känna att något måste hända. 

Två veckor senare, alltså slutet av november hade vi julfest på jobbet. Vi hypeade upp det här ordentligt jag och blyga killen. Vi byggde enorma förväntningar och jag fattade nog att han var intresserad av mig. På kvällen på festen så skickade han ett sms och skrev att jag var fin, igen. Jag svarade, det är du också, men jag fryser, kom och värm mig. Han lovade att värma mig, det gjorde han. I bilen hem på natten (vi fick skjuts) skickade jag sms och frågade om han ville äta hemma hos mig, han svarade att han ville det om han fick sovplats. Jag svarade att det var det som var tanken.

Hemma hos mig åt vi, sen pratade vi kanske i 30 minuter innan jag fick frispel. Jag bara kände att nu får det fan vara bra. Skit samma om vi aldrig mera kan samåka eller jobba ihop, så jag kysste honom. Vi kysstes i säkert 3 timmar. Vi sov ihop och han höll om mig hela natten. Jag har aldrig varit med om något så kärleksfullt.

Någon dag senare sov han hos mig igen. Vi skickade lite små sms om vardagliga saker. Oftast jag som skickar först. Han ringer lite spontant ibland. Efter någon vecka började jag känna att jag ville veta vad han ville. Så jag frågade om han var intresserad av mig eller min bil (skämt eftersom jag har en sportbil). Han sa att han var intresserad av mig. Kvällen efter i soffan när vi hånglar så säger han -Du, jag tycker om dig, jättemycket. Jag svarar att jag tycker om honom också. Efter det här har vi knappt pratat känslor. Jag har jättebehov av att prata om känslor för jag vill ju veta, varför tycker han om mig? Hur mycket tycker han om mig? Vad vill han? Dessutom blev det ju jättetuff sits för mig och mitt ex. Jag blev tvungen att berätta att jag och blyga killen är ihop. Även om jag ju inte vet om vi är det?!? Vi har ju barn ihop, jag och mitt ex. Dessutom har vi massor av gemensamma vänner alla tre. Exet tog det bra. Jag berättade för blyga killen att jag berättat för exet, han sa inte så mycket. Han kommer superbra överens med min dotter (hon vet inte att vi är ihop bara att vi är kompisar) så det är ju ingen nyhet att jag har barn och så.

Men jag är så förvirrad. Jag vill ju inte tjata på honom om vad han känner och vill. Jag vill inte skicka söta sms som han är för blyg att svara på. Ibland svarar han om jag skickar nåt sött men ibland svarar han inte alls. Han har alltid varit sån. Men ända sen vi "blev ihop" eller vad man ska säga så är det jag som driver sms:en och samtalen är väl 50% han som driver. Vi ses ett par dagar i veckan och då visar han verkligen att han tycker om mig. Han vill ligga och kramas och inte alls bara ha sex. Han sov här en natt och vi bara pratade, hånglade och kramades. 

I min värld vill man antingen vara ihop och är kär och kan inte sluta höra av sig till varandra, eller så vill man ligga och då är det liksom det man gör. Jag tror att han är ovan att ha förhållande och att han är väldigt blyg. Vad tycker ni att jag ska göra? Det här blev långt, men jag kände att hela historien behövde komma med.

Ska jag sluta höra av mig helt och se vad som händer? Men han kanske bara är sån här? LOssnar det här efterhand eller vad? Det här är skitjobbigt för jag är jättebra vän med hans syrra som frågar om inte jag och hennes brorsa ska bli ihop för vi passar så bra. Jag kan ju inte berätta vad som händer. Känns oschysst mot honom.

Gahhhhh jag blir galen! Hjälp!