Amma eller inte amma

Vill skicka en julkram till dig och hoppas du fattar rätt beslut för dig.

Jag har inte kunnat amma mina 3 barn. Visst är det mysigt och så men jag fick samma känslor som dig med de två första. Sen med 3:an så kunde jag inte amma pga hon föddes svårt sjuk och sondmatades pga hon inte orkade äta själv.

Jag kunde bara amma min son första dygnen, då han var sjuk och behövde all näring via dropp i blodet och ett par operationer. Även om jag bara ammade honom så lite, så kände jag att jag verkligen inte ville amma. Det fungerade bra, då jag hade överflöd av mjölk och han sög bra, men ändå fick jag såriga bröstvårtor och ville bara gråta varje gång han ville ha mat. För mig var det ett underbart alternativ att pumpa ur istället och ge honom på flaska. Pumpade ur 3 mån och sen blev det ersättning, när han blev 6 mån och min frysta mjölk började bli för gammal. Nu är det ersättning för hela slanten och puréer förstås. Nu är jag gravid igen och vet inte hur jag ska göra. Tänkte väl ge ammningen en chans, men gissar att det blir flaskan ganska snabbt. Kände redan förra gången att det inte var värt det. Det var inte mysigt som det ska vara. Det var en plåga, tyvärr.

Det är ju så för de flesta, att det blir jobbigt i början. Och ju fler gånger man ger flaska, desto jobbigare blir det att komma ikapp med amningen.

När det där jobbiga och onda gått över är amningen helt underbar och så sjukt smidig. Nu är min dotter ett år och jag är så glad att vi har amningen kvar. Om hon ramlar och slår sig finns det inget som tröstar så bra som amningen. Och samtidigt vet jag att det är nyttiga grejer hon får i sig. Om hon vaknar på natten och är orolig, lägger jag henne bara bredvid mig, slipper tänka på napp och välling osv, bara rullar över på sidan och ammar så somnar hon om.

Vill skicka en kram till dig TS, för det låter verkligen jobbigt för dig. Gör inget du inte vill göra, amma bara för din egen och din bebis skull. Bebis överlever fint på flaska också.
Den kravlösa amningen som började när dottern börjat äta lite annan mat, är så himla härlig. Den gjorde det värt allt kämpande i början. För oss.

Det låter som om du kan vara drabbad av DME.




Kanske kan du tänka att du kommer att må dåligt precis när mjölken släpper, men att det går över sedan och bara är en fysisk reaktion? Det har hjälpt andra i samma situation, som berättas i filmen.

Det är inte ditt fel, det har ingenting att göra med dina känslor för barnet. Det är bara din kropp som reagerar knasigt på dopaminutsöndringen när utdrivningen kommer igång.

Tack för länken. Nu vet jag vad jag har drabbats av när jag skulle amma mina två första och även pumpa till minstingen. Har aldrig hört talas om detta innan.

Du kanske borde prata med BVC om dina känslor.. Jag vet inte vad som är normalt å inte men trots såriga bröstvårtor å sprängfyllda bröst så älskade jag att amma ifrån dag 1 vilket jag tror barnet känner av för de var aldrig några problem att amma min son, jag kunde hel amma 6 månader å sedan fortsatte jag tills han blev 18 månader.. Tror många ger upp för lätt av bekvämlighet men känner man olust känslor så tycker jag man ska kontakta BVC. Lycka till!

Om jag kände som du så skulle jag sluta amma. Det finns ingen anledning bra nog för att stå ut med en amning man inte trivs med. Hälsofördelarna med bröstmjölk är väldigt små jämfört med ersättning. Det är inte amningen som avgör hur du är som mamma! Det är andra saker som är viktiga.

Kram! 

Är det DME är det inte känslor det handlar om och BVC har mest troligt ingen kunskap i ämnet.

Fast lider man av något sådant så kanske man bör söka hjälp oavsett?

Det finns inget bot eller hjälp mot DME. Det som hjälper tycks vara att vara medveten av problemet, ta ett djupt andetag och förbereda sig inför utdrivningen och effekten dopaminet har på en. Ångestkänslorna är väldigt starka men varar i några sekunder. Dessutom, att prata med någon som inte har en aning om vad det handlar om låter som stor risk att man får felaktiga råd som förvärrar situationen.

Om du fortfarande VILL amma så kanske du kan testa att göra ngt positivt ihop med amningen? Tex läsa en bra bok som du bara får läsa när du ammar och därmed kan se fram emot amningsstunderna lite?  Då kanske du får något annat att tänka på än just att du ammar.   Bara ett förslag som kan vara värt att testa kanske :)

Isåfall kan jag bara önska TS lycka till! Aldrig hört talas om DME.

Det är inte många som har det, tyvärr.

Jag satt också och ammade med tårarna rinnandes i början och hade också intesiv ångest men det berodde på att sonen hade svårt attt ta tutten rätt och det kunde ta 10 minuter innan det funkade och hans gråt slet mig i bitar.
Gråten är hormonerna. Min kropp vande sig på cirka fyra veckor och jag sluade gråta så fort mjölken rann till. jag är glad att jag höll ut tils kroppen vande sig. Jag ammade sedan i nästan två år utan problem. Jag hade aldrig klarat det utan 100 procent respektfullt stöd av min man.

Lycka till och hoppas du hittar fram till det beslut som känns bäst för dig.

Humm... det där låter rimmligt, säsrkilt med tanke på mina erfarenheter från mitt första barn då alla negatvia känslor gick ur mig som luften ur en ballong när jag slutade amma.

Det känns skänt att veta att det inte fel i huvudet på mig eller att jag har anknytningsproblem. Det är bara min kropp som är knäpp.
Men frågan är fortfarande om jag bör kämpa på lite till, se om jag kan lära mig att hantera det, eller ifall jag ska övergå till flaskmatning.

Jag vill väldigt gärna amma. Så jag tror att jag ger det en chans till. Ett tag till. En månad i allafall.
Jag har prtata med min syster och tror att jag har en plan.
Jag erbjuder bröstet i första hand men har en flaksa redo ifall det blir för jobbigt eller ifall han inte verkar mätt är jag ammat färdigt. Jag ska klocka honom och inte låta honom ligga vid varje bröst längre än tio minuter (20 min sammanlagt).

Lycka till TS!

Hur går det för dig ts? Ditt inlägg är en exakt beskrivning av mina tankar! Har en son på en vecka nu och jag funderar starkt på att ge upp.... Men alla Bb tanter och för stå sig påares röster ekar i mitt huvud om vilken dålig mamma jag är.... :(

jag känner lite samma. Kunde inte amma ettan pga depression och ångest och ingen mjölk därav. Nu med tvåan ville jag frösöka, men det blev strul fråpn början pga tvångsmatning med flaska på bb (prematur). Jag kunde kanske ha fått igång amningen ok denna gång, men varje gång jag satt där med pumpoen och tutten så blev jag så arg och ledsen. Har dock insett att för mig har det att göra med att tutte=mat. Jag får ångestkänslor av att min son är beroende av min kropp, för vad hände rom det inte finns något ( obs, min första son blev riktigt dålig pga at tmin mjölk aldirg kom). Så jag har lagt ner så tillvida att jag ammar ibland, för det är enda sättet att trösta riktigt bra när han får panik, men i prin cip all "mat" kommer från ersättning. Då slipper jag ångesttankar och kan amma när jag vill, om jag vill, och kan även sluta när ja vill. Hade jag tvingat mig själv att amma hade jag kanske blivit deprimerad igen, åtminstone kändes det så. 

Jag har inte ammat speciellt mkt o PRECIS som TS så kände jag en lättnad då jag fick göra i ordning en flaska..... TS kör på flaska, våra barn har varit totalt okänsliga för tempraturen på ersättningen o det har varit busenkelt !! Lycka till