Var går gränsen??

Var glad att du känner något och att bebis lever, då är det värt allt!
Jag hade oerhörd migrän med första, sen en dag kände jag ingenting alls och så kom missfallet, samma med andra, började må bra och då kom MF.

Så "njut" av illamåendet och allt kaos som bebis skapar i magen :)

Jojo!! Njuter gör jag ju. :P
Men jag är rädd för att få missfall om jag överanstränger mig.
Dom säger ju att man ska ta det lugnt och inte lyfta för tungt och jobbigt och sådär.
Men vart går gränsen för vad som är för tung och för jobbigt??
Hur vet man när man gjort för mycket?  

Det är svårt i början av en graviditet när man kanske inte vill berätta för alla. Jag har haft flera missfall så jag lyfte inget över 5 kg första trimestern och fick jag ont la jag mig ner och vilade. Hade några riktiga störtblödningar och då var jag sängliggande tills de slutade och tog det lugnt ett par dagar.

Personligen så hade min gräns gått vid om det gjorde ont att lyfta. Illamåendet och tröttheten är inte farligt men det är klart det kan påverka ens arbetsförmåga ändå. Att det drar och man har växtvärk är också normalt och inte farligt Första tiden gjorde jag inget annat än jobbade, gick i princip och la mig när jag kom hem medan min man lagade mat, åt lite i soffan och somnade sedan sött.

Min arbetsgivare vet om att jag är gravid, eftersom jag har haft blödningar som jag var sjukskriven för. Så det är ju lugnt. 
Men jag vill ju helst inte vara hemma.
Men om det gör ont så är det för mycket med andra ord. Annars borde det inte vara någon fara...  

Jag skulle ha bokat tid med barnmorskan så att jag skulle få råd och slippa oroa mig!

Har pratat med barnmorska och gynekologmottagning idag eftersom jag har fått en liten blödning i morse. Och det var vila som gällde igen. Men dom där sakerna lyckas ju alltid komma när det är på väg att bli helg så ingen har tid med mig. 
Men skulle det komma igen så skulle jag ringa gyn-akuten.