Ett liv utan religion?

Jag gör stor skillnad på religion och tro. Min tro är min egen och den har formats långsamt och växt fram ur mina erfarenheter. Religion har ofta med samhörighet att göra för individen och är något man väljer av andra skäl än tro ofta. Men det här är bara mina åsikter i ämnet, det finns säkert lika många åsikter som människor. 

Varför har du så stark aversion mot tro och religion? Är det någon speciell händelse eller något i ditt liv som påverkat ditt tycke?

 

Jag ser helt enkelt religion som en enorm svaghet. Och att det begränsar människans sanna "jag"
En enorm begränsning fyllt utav regler som helt enkelt hindrar de mänskliga drifterna.

Plus att religion kan spåra ur och metodiskt bryta ner människor. Självklart tänker jag på sekter med mera.
Religion är väldigt enkel att använda i helt fel syfte. Att lura på barn, svaga, och ensamma människor som kanske varit med om något traumatiskt.

Jag tycker helt enkelt att det är vidrigt. Det äcklar mig.

Att man 2011 fortfarande envisas med att bygga religiösa byggnader och mer eller mindre ställa religion högre än lagar är för mig totalt obegripligt

Med tanke på namnet på tråden borde ni förstå att jag menar en religiös tro

Jag har en tro men följer bara mina egna regler, inte kyrkans, och det är ju lugnt, det tycker prästerna också. De regler man väljer att följa gör man ju för att det känns bra för en själv.

Visst händer det att folk hamnar snett, det finns tom. religions-beroende missbrukare. Men det är ju en del av människans natur. 

Kan tipsa om programmet "från sverige till himmlen"
http://svtplay.se/v/2661068/fran_sverige_till_himlen/del_8_av_8

Mycket intressant om olika religioner och religiösa utövare! Allmänbildning åt folket! :) 

För mig har det nog handlat om en tro som vuxit fram genom erfarenheter och sedan börjat mogna till en religiös inramning. Men visst finns det väldigt mycket tragik i religionsutövning runt om i världen. All fanatism begränsar den fria människan. Det gäller inom politik, sex, mat, ateism också. Jag blir mer nyfiken på vad som väcker så starka känslor hos dig, vad har hänt? Vad har du själv för personliga erfarenheter av tro, religion eller avsaknad av det?

Så bibeln som exempel är helt oviktig när man är kristen?
Ordet synd saknar mening?

Hyckleri?

Tar man bara delar när det själv passar tycker jag inte man ska kalla sig religiös på något sätt.
Då är man en sökare. Vilket är en helt annan sak.
Jag söker nu svar från religiösa människor.