"Jag gillar inte tjocka människor"

..."jag gillar bara smala människor" - kläcker min dotter 4,5 ur sig när hon ser Gus (den lätt korpulente musen i Askungen) när vi läste gonattsaga ikväll.

Ja, herregud vad säger man. Hon är mitt i värsta prinsessfasen och det är ett väldigt prat om hur man ser ut och vem som är fin etc. Jag låter mkt passera och försöker att ignorera det i väntan på att det ska blåsa över - men det här! Jag påpekade att mormor ju är tjock och hennes morbror och då svarade hon att de älskar hon, men ingen annan för det är inte fint. Helst ville jag sätta mig upp och skrika "VEM har sagt så?! VAR har du fått det ifrån?!" Men jag försökte hålla mig lugn och sa att man inte kan hjälpa att man är tjock och vem som helst kan bli det, även hon eller jag och det spelar ju ingen roll hur man ser ut utan det viktiga är hur man är som person.

Men herregud - var kommer det ifrån? Och kanske jag borde vara mer aktiv i att sortera bort all skit hon utsätts för i form av Barbiefilmer, My LIttle Pony, prinsessor etc. Jag har hela tiden tänkt att det blir värre om jag motarbetar det och enbart uteslutit vissa saker - låtsassmink tex kommer inte över dörren - men jag kanske borde vara hårdare och diskutera detta mer.

Queenie70

Äldre 29 Dec 20:57

#1

Jag kollade på tv tillsammans med mitt barn på det där programmet när en mager och en tjock person byter matvanor med varandra. De visar ju rätt målande bilder av deltagarna med utstickande revben och enorma hängmagar. Kanske inte helt pedagoiskt men jag var nyfiken och försökte helt värderingsfritt fråga ungen min vilket han gillade bäst, stor mage eller liten mage. Och han tyckte absolut att den stora magen var finast. Kanske för att han gillar mamma så mycket haha.

Man föredrar väl olika helt enkelt, men det är ju illa om man vid så liten ålder redan börjar värdera hela människan utifrån hur de ser ut. Nånstans har ju barnet fått det ifrån. Kan tyvärr tänka mig att ditt svar om att man "inte rår för" Kanske bidrar till problemet då det liksom ligger även i ditt svar att det är "nåt fel" med att vara tjock och att man liksom "ändå" kan tycka om människan. Svårt det där. Jag hade nog helt enkelt liksom inte låtsas om barnets värdering, utan själv bara berättat att jag inte bryr mig om alls hur människor ser ut. Och att jag gillar både tjocka och smala, långa och korta, ¨så länge de är snälla. Vi själva är ju trots allt de viktigaste förebilderna för våra barn, och de tar till sig vad vi förmedlar.

Ilsa

Äldre 29 Dec 21:01

#2

Queenie70 skrev 2011-12-29 20:57:49 följande:

Jag kollade på tv tillsammans med mitt barn på det där programmet när en mager och en tjock person byter matvanor med varandra. De visar ju rätt målande bilder av deltagarna med utstickande revben och enorma hängmagar. Kanske inte helt pedagoiskt men jag var nyfiken och försökte helt värderingsfritt fråga ungen min vilket han gillade bäst, stor mage eller liten mage. Och han tyckte absolut att den stora magen var finast. Kanske för att han gillar mamma så mycket haha.

Man föredrar väl olika helt enkelt, men det är ju illa om man vid så liten ålder redan börjar värdera hela människan utifrån hur de ser ut. Nånstans har ju barnet fått det ifrån. Kan tyvärr tänka mig att ditt svar om att man "inte rår för" Kanske bidrar till problemet då det liksom ligger även i ditt svar att det är "nåt fel" med att vara tjock och att man liksom "ändå" kan tycka om människan. Svårt det där. Jag hade nog helt enkelt liksom inte låtsas om barnets värdering, utan själv bara berättat att jag inte bryr mig om alls hur människor ser ut. Och att jag gillar både tjocka och smala, långa och korta, ¨så länge de är snälla. Vi själva är ju trots allt de viktigaste förebilderna för våra barn, och de tar till sig vad vi förmedlar.

Men exakt! Du sätter ord på min ångest - just det var jag rädd för; att genom att problematisera åsikten göra det på något sätt sämre att vara tjock. Å andra sidan jämförde jag det också med att ha blå eller bruna ögon; det kan man ju inte heller hjälpa. Min reaktion var dock ganska spontan så jag hann inte tänka igenom ordentligt hur jag skulle bemöta det, men reagerade såpass starkt att jag inte kunde ignorera det.

Emmi27

Äldre 29 Dec 21:01

#3

Fråga var hon fått det ifrån. Även om hon mycket väl kan ha blivit påverkad av barbie så kan det ju vara nån på dagis som sagt nåt son hon snappat upp. Vad är det du ignorerat menar du? Det är nog just då när barn i den åldern börjar tänka på skönhet som det är viktigt att föra en dialog och förklara ett och annat. Du motarbetar ju inte, du uppfostrar.

Snöankan

Äldre 29 Dec 21:08

#4

När min dotter säger saker som jag inte håller med om (tex om att flickor och pojkar inte kan leka med varandra) så säger jag "men vem säger det" eller liknande i en lite skämtsam/skrattande ton. Och då säger hon ofta glatt "vet inte" och så säger jag, "men vad tokigt, du leker ju med Oscar. Måste du sluta leka med honom då?" och så skrattar hon och säger att nej det går ju inte det är ju hennes kompis och sedan konstaterar vi att det där att flickor och pojkar inte kan leka med varandra var allt en bra tokig grej som vi kan skratta åt tillsammans. Funkar bra för oss i alla fall. Jag får fram det jag vill men det blir inte så allvarligt eller någon skuldbeläggning.

Ilsa

Äldre 29 Dec 21:12

#5

Emmi27 skrev 2011-12-29 21:01:42 följande:

Fråga var hon fått det ifrån. Även om hon mycket väl kan ha blivit påverkad av barbie så kan det ju vara nån på dagis som sagt nåt son hon snappat upp. Vad är det du ignorerat menar du? Det är nog just då när barn i den åldern börjar tänka på skönhet som det är viktigt att föra en dialog och förklara ett och annat. Du motarbetar ju inte, du uppfostrar.

Hon är väldigt noga med hur hon ska se ut, vad hon ska ha på sig, hur hon ska ha sitt hår etc. Och det är ju hennes eget på något sätt så det har jag ignorerat. Sen påpekar hon ofta hur fin jag är när jag har på mig kläder hon inte sätt mig i förut, eller när jag sminkar mig etc. Och så säger hon att jag är mkt finare i hängande hår kontra uppsatt. Jag gav henne tre älvor i julklapp och då ville hon inte ha den mörkhåriga samt när vi gjorde egna från Panduro hade några vita bollar till huvuden med blont hår och några bruna bollar med mörkt hur. Då ville hon inte ha med de bruna bland de andra etc. Jag blir ganska illa berörd, men försöker att kanske inte se det så mkt med vuxna ögon samtidigt som jag tycker att det är märkligt att hon resonerar som hon gör.

Hennes mormor, som inte i samma stad som vi men hälsar på ca 1 gång i månaden och de är väldigt nära, är otroligt utseendefixerad (hon själv var väldigt vacker när hon var yngre och det var på nåt sätt det enda hon fick uppskattning för) och det är alltid extra mycket prat om utseende efter att hon har varit här.

pluvdo

Äldre 29 Dec 21:13

#6

Att utesluta Barbie och sådär tror jag knappast gör någon skillnad i alla fall. Prata med henne, förklara att man inte behöver tycka att personer är fina för att tycka om dem. För det är ju så. Jag tycker inte att alla mina vänner är snygga, men det behöver de inte vara för de är ju mina vänner. Man kan ju inte ogilla alla som inte är snygga.

Ilsa

Äldre 29 Dec 21:13

#7

Snöankan skrev 2011-12-29 21:08:56 följande:

När min dotter säger saker som jag inte håller med om (tex om att flickor och pojkar inte kan leka med varandra) så säger jag "men vem säger det" eller liknande i en lite skämtsam/skrattande ton. Och då säger hon ofta glatt "vet inte" och så säger jag, "men vad tokigt, du leker ju med Oscar. Måste du sluta leka med honom då?" och så skrattar hon och säger att nej det går ju inte det är ju hennes kompis och sedan konstaterar vi att det där att flickor och pojkar inte kan leka med varandra var allt en bra tokig grej som vi kan skratta åt tillsammans. Funkar bra för oss i alla fall. Jag får fram det jag vill men det blir inte så allvarligt eller någon skuldbeläggning.

Låter som en karbonkopia på våra samtal. Min dotter säger ofta att hon bara älskar flickor och jag brukar då påpeka att det var ju tråkigt för hennes bästa kompisar som båda två är pojkar. Då säger hon att de inte räknas, "alla fuo dem".

Ilsa

Äldre 29 Dec 21:18

#8

pluvdo skrev 2011-12-29 21:13:20 följande:

Att utesluta Barbie och sådär tror jag knappast gör någon skillnad i alla fall. Prata med henne, förklara att man inte behöver tycka att personer är fina för att tycka om dem. För det är ju så. Jag tycker inte att alla mina vänner är snygga, men det behöver de inte vara för de är ju mina vänner. Man kan ju inte ogilla alla som inte är snygga.

Ja, även det har jag sagt. För ett tag sen sa hon nämligen just det - att vissa tjejer på dagis var hennes favoriter att leka med därför att de var sötare än andra. Och just de tjejerna är i mina ögon rätt trista, men söta, vars mammor ständigt skriker åt dem att de inte får förstöra sin kläder i leken och som bara har prinsesskläder och Barbie som intressen. Vad har hänt med min lilla tjej med knallrött hår som alltid var vildast i leken och som har tusen galna upptåg egentligen. När blev det viktigt med utseende?

Det är väl troligtvis och förhoppningsvis bara en fas, men jag funderar på om jag borde försöka påverka henne mer genom att prata om det - inte bara när det dyker upp som i exemplet med vännerna ovan - utan oftare?

"Jag gillar inte tjocka människor"

INNEHÅLL