Jag är ju den med mer sexlust medans han kan gå 2v utan sex utan problem, jag onanerar inte heller eller leker med mig själv eller något sånt så jag "väntar" ju såklart på min man.
Diskussionen blir alltid att jag känner sig "pressad" till sex och jag blir sur, jag visste från början att han inte var en sexgalning och inte är jag det heller men oftare än honom vill jag iaf. Dock så snacka vi om det i början och då sa han att han skulle respektera mina lustar också så som jag får respektera att han inte har en så stor sexlust. Han var dock mer aktiv i början.
Nu 4år senare så ska vi försöka få barn och jag vill ju ha sex typ varann dag eller var 3:e iaf, han vill försöka pricka in ÄL nån/några dgr innan och nån/dagar efter och sen "vila" typ.. Jag får spel.
Vad ska jag dock göra, han har inte stor sexlust? han är inte den som älskar sex som många andra?
Min bästa kompis är ju ännu värre än honom och jag har snackat med henne om det, hon förstår ju honom tyvärr mer, hon kan ibland gå 6mån innan hon ens erbjuder och ha sex med sin man.. efter 6år,, är det en rutin för honom väl gissar jag på.
Men sex blir det ofast ofast när han tar initativ till det, om jag gör det så kan det bli varann dag men då får jag oftast "nej, är trött, nej inte nu, nej detta osv osv." så jag tjatar inte ens längre, försöker en gång, går det så jippi, går det inte så nehepp. Jag kan ju inte lämna honom bara för detta anser jag iaf, jag vill ju trots allt inte leva utan honom och mig heller, tillsammans.
