• Anonym

    Hur ser era diskussioner om oenighet i sexlivet ut?

    Ni som lever i förhållande där ni inte synkar sexuellt och är oense om hur ofta ni skall ha sex etc. Hur går era diskussioner? Är det mycket anklagelser mot varandra? Vem är det som ofta "vinner" diskussionen? Den med hög eller den med låg sexlust?

    I vårt fall där jag är den med hög sexlust känns det alltid som jag är på defensiven även om det kanske är jag som tagt upp frågan till diskussion. Det känns som man automatiskt är i underläge för att man är missnöjd med sexlivet och det blir alltid motanklagelser om annat. "Det är för att du inte ..." etc.

  • Svar på tråden Hur ser era diskussioner om oenighet i sexlivet ut?
  • sjöjungfru

    Är du mannen eller kvinnan..Hur länge har ni varit ihop??

  • Uddabus

    Råden en tjej får är att onanera mer, ha sex oftare, tänka sex mer annars får hon vara beredd på att mannen är otrogen o acceptera det eller bli lämnad...

    En man får rådet att sluta stressa o att kvinnan inte får pressa osv

  • Uddabus

    Jag anser som så att man redan har pratat om det i början av förhållandet så man vet bad man ger sig in i...

    Om det sedan uppstår osynk så får man ju prata om det o hitta lösningar...

    Spelar ingen roll i vilken diskussion man är i så får man inte anklaga varandra utan prata utifrån hur man sj känner...

    O fråga varandra varför det är så o vad man kan göra för varandra osv

  • Anonym (Villig kvinna)

    Jag är kvinna ocj den som vill mest. Om vi tar upp det är det på mitt initiativ. Ibland är jag ganska förbittrad, ibland lugnare och mer förstående. Han är på defensiven. Talar om skäl till att han inte vill ( stressad, för mycket jobb, för lite jobb, dålig relation) alt att det inte stämmer att han inte vill. Oftast lovar att vi gör det nästa dag eller till helgen. Men sen även pm vi gör det den gången så funkar det inte utan tjat. Det kan gå ett halvår utan att han vill. Så jag vinner ordväxlingen, men han bestämmer ändå hur det är! Och det är jävligt tradigt!!!

  • Anonym

    Jo, den som vill mer är i underläge, den får nöja sig med smulorna från den rikes bord. Den med mindre sexlust sätter ribban och den med mer sexlust är den besvärlige som bråkar "när vi har det så bra"...

  • Anonym (finns andra)

    Anklagelser av typ "du förstår inte". Den svagare vinner alltid men så bör det vara. Ingen skall tvingas till nåt.

  • Anonym (hon)

    Jag är ju den med mer sexlust medans han kan gå 2v utan sex utan problem, jag onanerar inte heller eller leker med mig själv eller något sånt så jag "väntar" ju såklart på min man.
    Diskussionen blir alltid att jag känner sig "pressad" till sex och jag blir sur, jag visste från början att han inte var en sexgalning och inte är jag det heller men oftare än honom vill jag iaf. Dock så snacka vi om det i början och då sa han att han skulle respektera mina lustar också så som jag får respektera att han inte har en så stor sexlust. Han var dock mer aktiv i början.

    Nu 4år senare så ska vi försöka få barn och jag vill ju ha sex typ varann dag eller var 3:e iaf, han vill försöka pricka in ÄL nån/några dgr innan och nån/dagar efter och sen "vila" typ.. Jag får spel.
    Vad ska jag dock göra, han har inte stor sexlust? han är inte den som älskar sex som många andra?

    Min bästa kompis är ju ännu värre än honom och jag har snackat med henne om det, hon förstår ju honom tyvärr mer, hon kan ibland gå 6mån innan hon ens erbjuder och ha sex med sin man.. efter 6år,, är det en rutin för honom väl gissar jag på.

    Men sex blir det ofast ofast när han tar initativ till det, om jag gör det så kan det bli varann dag men då får jag oftast "nej, är trött, nej inte nu, nej detta osv osv." så jag tjatar inte ens längre, försöker en gång, går det så jippi, går det inte så nehepp. Jag kan ju inte lämna honom bara för detta anser jag iaf, jag vill ju trots allt inte leva utan honom och mig heller, tillsammans.   

  • sjöjungfru
    Anonym (Villig kvinna) skrev 2011-12-31 00:30:27 följande:
    Jag är kvinna ocj den som vill mest. Om vi tar upp det är det på mitt initiativ. Ibland är jag ganska förbittrad, ibland lugnare och mer förstående. Han är på defensiven. Talar om skäl till att han inte vill ( stressad, för mycket jobb, för lite jobb, dålig relation) alt att det inte stämmer att han inte vill. Oftast lovar att vi gör det nästa dag eller till helgen. Men sen även pm vi gör det den gången så funkar det inte utan tjat. Det kan gå ett halvår utan att han vill. Så jag vinner ordväxlingen, men han bestämmer ändå hur det är! Och det är jävligt tradigt!!!
    Iadg har det blivit vanlig att män har problem att  få snoppen att stå  o då slingra de sig på tusen sätt för o inte vilja ha sex.. De vill helt enklet inte , för att de vill absolut inte ska känna att snoppen inte vill stå..
    Då är det bättre o "inte vilja".. Kan det var så..har han bra stånd, står den lätt eller den är bara halv hård.. eller den slaknar under samlaget?? 
  • Anonym (Villig kvinna)

    Det är fånigt att säga att ingen ska tvingas till nåt. Förutsatt att jag inte skulle drömma om att tvinga min man till sex, så tvingas ju jag att leva utan sex, eller nästan utan. Jag mår dåligt på många sätt, men jan tycker inte överhuvudtaget att vi har ett problem, eftersom han inte upplever det som ett problem, mer än därför att jag tjatar.

    Och samma sak händer i många relationer där det är kvinnan som inte vill. Den svagare är ju den som vill mest, för den är mest sårbar!!!!

Svar på tråden Hur ser era diskussioner om oenighet i sexlivet ut?