Pessimist/optimist?

Jag anser att jag är realist. Och eftersom jag har inställningen att "ingenting löser sig av sig själv utan man får se till att ordna det" så tror jag att andra uppfattar det som att jag är pessimist.

Men det är ju faktiskt inte så att jag tror att allt kommer gå åt helsike... bara att jag tror att man måste anstränga sig lite själv också om det ska bli bra.

Andra brukar inte säga vare sig att jag är optimist eller pessimist. Själv anser jag mig vara realist och det är vad andra säger också (om de har ett behov av att uttrycka sin åsikt i frågan).

Det jag funderar på (som jag nog inte egentligen kan få ett svar på objektivt här) är ifall de som anses vara pessimister, oftare än optimister, anser sig själva vara realister?

Jag tycker det låter som en rimlig teori. Om man inte sticker huvudet i sanden och säger "det ordnar sig" så uppfattas man nog som pessimist. Fast man själv tycker att man är realist och försöker lösa problemet istället för att bara hålla tummarna för att det ska lösa sig av sig själv på något magiskt sätt... (jag inser att jag uttrycker mig en aaaaaning vinklat här )

Jag anser mig vara realist och det är vad andra säger också. Men jag tror att om de måste välja mellan pessimist och optimist så skulle nog de flesta säga pessimist.

Fast optimist behöver ju inte betyda att man håller tummarna och hoppas på det bästa? En stark tro på sin egen förmåga kan ju vara optimistisk medans en svag tro på den egna förmågan kan vara pessimistisk även om man gör precis samma insats/ansträngning i båda fallen. Optimism/pessimism handlar väl mer om inställning till situationer och hur man tacklar dem än den faktiska insatsen?

Är glaset halvfullt eller halvtomt liksom... ;)  

Ja, så kan man ju också tolka ordet förstås. Jag tänkte mest på att jag stör mig på "det ordnar sig"-människor som aldrig orkar ta tag i ett problem utan räknar med att det löser sig ändå (dvs. att någon annan löser det åt dem) och jag tycker att dessa personer alltid kallar sig själva för optimister och att de tycker att vi som kommer med invändningar som "nä, det kommer inte ordna sig om du inte får tummen ur och gör något själv" är pessimister.

Men visst, jag tror ju att jag kan lösa det mesta jag vill om jag anstränger mig, så jag kanske är optimist då

Jo, men "det ordnar sig"-människor som inte tar tag i saker är ju inte optimister.. de är ju bara lata... ;).. 

Jag ser det lite såhär (nu är det ju vinklat såklart ;)..

En optimist (jag t.ex.) tänker inte bara "det ordnar sig"... utan tänker snarare "Det ordnar jag på något sätt. Antingen kan jag göra si eller så... ja ja, jag brukar kunna reda såna här situationer"..

En pessimist (min fru t.ex.) tänker kanske "fy vad jobbigt det här är. Det är nog nästintill omöjligt att genomföra... det här och det här kan ju gå snett och det kommer det säkert att göra.... Bäst jag ställer in mig på att det går åt helvete så blir jag i alla fall inte besviken ifall det faktiskt går åt helvete"

;)