• Dagfördag

    Hopplöst orättvist

    Kan inte sova, för alla tankar har fastnat kring barn.....nu skulle det ha blivit våran tur men det dog efter ca 2 månader efter plusset. Trodde att man vid den här tiden skulle ha släppt det helt, men så kommer gravidbesked från annat håll och det känns så j*a  jobbigt. Och orättvist. Och med dem tankarna känner man sig missunsam mot dem det går bra för. Fast jag är glad för deras skull. Men just nu är det ändå så tungt...Och att ta steget till att be om hjälp också....det känns som att....erkänna sig misslyckad på nåt sätt. Man hoppas ju in i det sista att det ska gå ändå..........Blä.........

  • Svar på tråden Hopplöst orättvist
  • Frel80

    ....jag håller helt med dej...

    jag fick även en partiell mola som en liten extra "bonus", upptäcktes i v 14 men har troligen funnits där
    länge.
    samtidigt har tydligen hela min umgängeskrets bestämt sig för att skaffa barn och för dem 
    lyckas det ju naturligtvis :(

    Jag förstår precis vad du menar, jag håller på att utveckla ett bittert agg till spädbarn...
    vilket ingen naturligtvis kan förstå, så ska man ju inte reagera när man är vuxen...
    lik förbannat gör man det...       

  • Anonym
    Frel80 skrev 2012-04-29 10:15:36 följande:
    ....jag håller helt med dej...

    jag fick även en partiell mola som en liten extra "bonus", upptäcktes i v 14 men har troligen funnits där
    länge.
    samtidigt har tydligen hela min umgängeskrets bestämt sig för att skaffa barn och för dem 
    lyckas det ju naturligtvis :(

    Jag förstår precis vad du menar, jag håller på att utveckla ett bittert agg till spädbarn...
    vilket ingen naturligtvis kan förstå, så ska man ju inte reagera när man är vuxen...
    lik förbannat gör man det...       

    Jobbigt. Mest med väldigt små barn, det går bättre när dem börjar prata! Och såär det jobbigt att alla verkar tro att man vill hålla och gulla med alla pyttesmå. Det gör det verkligen bara värre, och ärligt talat vet jag knappt hur jag ska bete mig då situationerna dyker upp....jättekonstigt, käns som man är typ störd på nåt sätt som inte vill hålla i ungarna, fast hur fasen säger man nej? Då folk håller på med ungen "vill du sitta hos x"? NEEEJ tänker jag bara! fasen....det gör ju bara så ont då man vet att det är så svårt själv. Som att servera en lyxmåltid ämnad för en mätt, framför en svältande.
Svar på tråden Hopplöst orättvist