Kär i en pundare..?

Vi pratar om amfetamin nu eller?

Jag hade åtminstone varit extremt försiktig och tagit det myyyyycket lugnt då det bara har gått 9 månader. Vem vet hur han reagerar om det t.ex blir en kris i förhållandet, han förlorar jobbet eller det blir bråk med någon i familjen. Då kanske ett återfall står runt hörnet. Särskilt om du har barn så bör du vara försiktig. Men om du nu verkligen tror att ni har något bra och du tror att han faktiskt kommer fixa det.. ja... då hade jag nog ändå i dina skor varit särbos ett par år och tagit det sakta men säkert om man säger så. Jag hade inte vävt ihop mitt liv med honom innan han var helt trygg i sin nykterhet.

yes..

Precis så tänker jag.. blir det isf mitt "fel" om vi nångång tjafsar och kanske tillvaron blir för mkt..?
Känner att jag måste få rätsida på mina känslor rätt snart.. Svårt att hoppas på något även om mitt hjärta redan fallit för honom, gaaahh...

Skulden kan mycket väl falla på dig, beroende på hur han försvarar sig. Kan också hända att hans nära anhöriga skyller på dig om du t.ex väljer att festa och han sedan strax efter det tar ett återfall. Har sett detta hända.

Flyt bara med.. det där med att tänka "om" kan förstöra mycket! jag tror inte det är bra att tänka för mycket, man kan flyta med ett tag och se vart det tar vägen istället.

Är bara så himla rädd för att bli sårad o sviken, knasigt att jag finner ro och nån sorts trygghet i en person som har så mycket bagage. Blir inte klok på allt tänkande, ska försöka lägga ner det och gå på magkänslan lite mer som faktiskt är bra ändå:) Kan ju knappast kräva urinprov för att få nån sorts garanti..

min tanke spontant är ju att du trivs för att du själv hade en trasslig uppväxt och på något sätt känner dig hemma i elände. Låter ju negativt när man säger det så här, men jag fungerar lite så själv iaf. Hur mycket jag än KAN umgås på ett sofistikerat och fint sätt så trivs jag ändå bättre med folk som har haft lite liknande bakgrund med trassel och som inte måste visa upp den fina fasaden.

Du vet vad du eventuellt kan förlora. Och du vet vad du kan vinna. Som singel hade jag chansat. Man får ibland bara ett försök.

Vet du.. förmodligen är det precis så, har alltid känt mig mer bekväm och förstådd med dom "trassliga".
känner bara att jag inte riktigt skulle orka ta ev. lögner.. har delat detta med en nära vän som har träffat honom tidigare. Hon blev också förtjust (inte som jag dårå:) men nämnde detta med lögner och svek. Hon har missbrukare i familjen.
Jag vill kunna känna nån slags garanti för att han inte tar nåt nångång mer men fattar ju att det inte går. Tänk om jag blir nojjig och börjar söka tecken på att han är påverkad, blir ju helt galet då..:/

Ja jag misstänkte att det var så. Jag har också erfarenhet av att leva ihop med en missbrukare (i uppväxten) och svek är ett stående inslag. Trots att denna människa är mycket snäll och trevlig och vi har kul ihop när vi ses. Det finns inga garantier. Precis som att jag trodde jag var rökfri efter flera års rökstopp men föll som en fura när jag hamnade i en livskris. Vissa klarar det, andra inte. Jag hade även i unga år ett kort förhållande med en kille som festade lite för mycket med amfetamin. Slutade icke förvånande med ett svek och abrupt slut. Har sedan dess hållt mig låååångt ifrån människor som är både missbrukare och kriminella, hur mycket jag än kan ha kul med dem och känna mig hemma. De flesta av dem är ju trots att snälla i grund och botten trots att de missbrukar, men det funkar liksom inte ändå att hålla sig undan svek.

Men nu är ju inte din kille aktiv missbrukare. Ingen kan svara på om han ska fixa det eller ej. Det enda du kan göra för att skydda dig själv om du väljer att gå vidare är att skynda långsamt, att ge honom en ärlig chans utan misstankar men ändå försöka ha ögonen öppna. Det är nog farligt att tänka "han skulle aaaldrig" och sedan naivt blunda om det går snett. Efter bara 9 månader är det nog minst lika viktigt för honom att få stå på egna ben och känna att han klarar sig och inte kasta sig in i ett seriöst samboförhållande.

Har egen erfarenhet av detta. Precis som du säger finns inga garantier och beroende är en sjukdom som alltid finns kvar. Väljer du att fortsätta tycker jag det är viktigt att du sätter dig in i problematiken och att ni pratar mycket. Kommunikation är a och o. Även om du aldrig fullt kan förstå hur det känns att ha ett beroende så kan du öka din förståelse. Viktigt att veta är också att återfall kommer att komma, det tillhör sjukdomen och tillfrisknandet och det är inte kul men det behöver inte var en total katastrof heller. Du säger att han varit på avgiftning. Har han varit på en behandling? För det är ju något helt annat och ger bra hjälpmedel. För dig finns anhörigveckor där du kan lära dig mer och hitta verktyg att leva med det, om du är seriös att ge det en chans det vill säga. 
För egen del så kan jag berätta att för mig har det gått bra. Lever med mannen som varit drogfri i stort sett sedan vi träffades för 9 år sedan. Ett par återfall och ett par behandlingar senare, mycket kommunikation och ärlighet gör att vi idag är ett starkt par på väg att bilda familj.
Lycka till!! 

Är själv fd missbrukare och har varit tillsammans med, och har barn med en.  Inom alla behandlingar säger dom att man absolut inte ska inleda ett nytt förhållande föränn efter minst ett år...Lätt att "fly in" i det istället för att liksom ta itu med sig själv ordentligt, och sen då givetvis kunna använda de olika topparna och dalarna, som blir helt naturligt i ett förhållande, som anledningar till återfall bland annat. Samtidigt kanske detta är helt rätt, 9 månaders drogfrihet eller ej? Men mitt råd är att ta det väääääääääldigt lugnt!!!!!!!!!!!!!  Alla de killar jag stött på "i branchen" är dessutom mästare på att ge komplimanger och få en att må toppen så var bara försiktig tjejen, för tänk om ni skapar nåt ihop som är fint och stabilt och varar och så kommer återfallet....du kommer ju inte bra kasta bort kanske flera års bra förhållande för ett ynka återfall då..eller hur? Du kommer försöka igen och tro på honom när han säger att det var ett misstag osv osv, han kanske tom hoppar in på behandlingshem igen och verkligen visar att det var fel. Sen händer det igen...när säger man stopp? Helst plötsligt är du indragen och insyltat i sån skit så du vet inte ens själv va bedrövligt det blev och lever ett liv du inte ville och aldrig valde själv. Var som sagt försiktig och tänk på att han ska bli säker i sin egen drogfrihet och bygga upp sitt liv, det ska inte vara beroende på dig alls. Inte nu i alla fall. Jag har varit med om detta själv och det slutade i katastrof, båda gångerna tyvärr. Men som sagt, lycka till!!