Det som inte kunde hända hände!

Efter ett år, sju sorger och åtta bedrövelser plussade jag igår på bim-1 och igen idag på bim! Ett tjockt fett plus på cb lååångt innan kontrollstrecket kom upp

Vi började vår utredning i november (för att jag hade oregelbunden mens och då väldigt liten mens), fick pergo poch skulle göra en massa blodprover och vul under denna cykel samtidigt som sambons sperma testades. Utredningen visade att jag förutom pco som gav mig glesa och svaga ägglossningar också hade högt fsh (9,4 före och 10 pergon), och sambons simmare var både för få och av de som fanns var det alldeles för få som var snabba Helt kraschade sattes vi den 16 december i ivf-kö då vul visade att jag troligtvis inte skulle få någon äl av pergon och min slemhinna var ynka 3,8 mm.

Men, fortsatte att tempa som vanligt och när jag en knapp vecka efter vulet fick väldiga känningar i äggstockstrakten testade jag med äl-test och fick världens utslag och tempen visade sedan äl på julafton. Hela den veckan hade vi sex varannan dag, enligt "regelboken" Så på nyårsafton fick jag en rejäl tempdipp och sen steg tempen till nya höjder. Samtidigt blev jag dock förkyld, så vad var vad? Iaf började jag må lite småskumt och fick konstiga symptom lite överallt. Inga våldsamma symptom, men dock. Skyllde allt på efterverkningar av pergon Sen blev jag iaf lite triggad av tempen och vissa symptom, som att jag hade mensvärk som aldrig förr långt innan mens, somnade i soffan varje kväll och brösten ömmade konstigt ut mot armhålorna. Och igår blev det plus!!!

Alla barn är mirakel, men denna lilla smula är ett mirakel utöver det vanliga Är våldsamt rädd för att det inte ska gå hela vägen utan nåt ska gå snett - men även om så skukke hända är detta ett mirakel utan dess like! Är så tacksam och glad och vill att ni alla ska veta att man aldrig ska förlora hoppet

Stor kram på alla kämpar i cyberrymden Det blir er tur också!