Istället för Supernanny och Timeout, vad göra åt våldsamma barn?

håll om tills barnet lugnat ner sig o använd inte ordet inte... Istället för "hoppa inte i sängen" så ex "jag skulle bli glad om du hoppar på golvet istället"....

Hur gammalt är barnet? Det är ju helt väsentligt för hur man också ska bemöta dem. Dock håller jag med i ovan inlägg, men beroende på ålder är det ju inte alltid det fungerar så enkelt.

Säkerhet först. Att se till att barnet inte gör sig själv eller någon annan illa och inte får förstöra (andras) saker. Små barn kan man hålla fast och större barn får man hålla ifrån sig eller se till att skilja åt i annat rum. 

Varken barn eller vuxna har någon större förutsättning för att lära sig något mitt i ett raseriutbrott och det är inte en bra tid att försöka lära ut regler eller läxor. Det kan man pyssla med senare och för det mesta så slåss barnet inte för att det inte begriper att det inte får slåss. Som den vuxne i situationen är ens primära uppgift att lugna ner känslorna till en nivå som är hanterbar för barnet.  

Som de andra skriver så är regel nummer ett att se till att ingen kommer till skada. Ibland blir man då tvungen att hålla fast barnet. Annars är fasthållning någonting som kan öka aggressiviteten hos en del barn och om man har möjlighet att ta undan barnet till en lugn plats där det kan få lugna ned sig utan att man behöver håll fast så är det bättre. Öht så är ett lågaffekt bemötande att föredra för sådana barn. När det känns som om man vill springa fram till barnet så ska man istället ta ett steg tillbaka och avvakta (under förutsättning att ingen riskerar att komma till skada). Det finns ingenting man kan lära sig under ett utbrott så man kan bara vänta ut. Det är under all annan tid som inlärning få ske. Man får jobba med tydliga enkla regler, öka strukturen och tydligheten i vardagen med hjälp av tex. timstock/äggklocka, seriesamtal, jobba med kommunikation, lära sig att läsa av barnet och avbryta innan utbrottet är ett faktum, jobba med samspelet etc. Om barnet har stora problem med självskadebeteende eller utåtagerande bör man söka hjälp. Två böcker som är bra att läsa också är Ross Greenes "Explosiva barn" och  Bo Heilskovs "Problemskapande beteende". När det gäller riktigt svåra barn så kan beteendeterapi behövas (TBA, KBT eller liknande metoder/förhållningssätt). Detta måste ske under handledning och aldrig på egen hand. Jag har haft kontakt med Lars H Gustafsson angående den typen av metoder för barn med svåra beteendeproblem och även om han starkt tar avstånd av tex. Komet eller andra Nannymetoder i normal barnuppfostran så säger han att beteendemodifierande strategier kan behövas för barn med tex. neuropsykiatriska funktionshinder.

Instämmer till fullo.

Läser man på FL så hör man ofta om barn som slåss där föräldrarna är "usla" som inte säger till eller skäller ut ungen och ger den en rejäl konsekvens (konsekvenser verkar överlag vara väldigt poppis just nu,oavsett om det är relaterat till det barnet gjorde eller inte)

Jag tänker också säkerhet först (för alla inblandade)

Barnet får bli tagen ur situationen som han/hon uppenbarligen inte kan hantera

Man pratar med barnet om vad som hände och varför, det tycker jag ofta missas när man läser runt, man struntar i VARFÖR utan tar bara tag i symptomet (skäller/ger en konsekvens varför barnet slogs men struntar i grunden/anledningen) ofta har barnet ett "bra svar" själva och ofta handlar det om att inte kunna hantera/förstå situationen han/hon var i, så får man hjälpas åt att komma fram till vad man kan göra nästa gång istället för att slåss.

Vi använder tiimeout, men inte som du beskriver, utan som supernanny beskriver, dvs vi pratar om det efteråt. Det är ju inte alltid den som sparkar gör mest fel. Om någon retar och ett barn svarar med att sparka så har, enl min mening, det barn som retats gjort värst. Då kan man inte bara skälla på det barn som sparkas.

Sedan beror det på ålder med. Det är skillnad på förmåga att förstå och uttrycka sig om man är 1, 3 eller 7 år och självklart ska ju ett liknande beteende som att slåss bemötas olika för de olika åldrarna.