Könsneutrala namn

Vi har valt två könsneutrala namn till vår Mika, och nästa barn kommer med största sannolikhet också att få två könsneutrala namn. Jag tycker att det är lite tveksamt att ge ett barn ett genuskodat namn som andranamn med argumentet att det ska få välja själv, om man inte ger ytterligare ett genusskodat "åt det andra hållet" som tredjenamn. Annars visar man ju ändå att det enda alternativ till genuskodning man ser hos sitt barn är det som råkar höra ihop med dess könsorgan (för att uttrycka sig lite hårt).

Jag har funderat fram och tillbaka med det där med namn, eftersom jag tycker att det är dubbelt. Argumentet för att ge ett könsneutralt namn (och inte i onödan tala om för folk vilket kön mitt barn har) är att jag ser så tydligt hur olika hen blir bemött beroende på om folk tror att hen är pojke eller flicka (fortfarande gissar nog folk 50/50), och jag vill ge henom båda bemötandena. Jag tycker också att det känns obehagligt att ge mitt barn en genuskodning det första jag gör (även om det tog ett halvår för oss att bestämma oss, så hen var "Filur" ganska länge), och det i något så personligt som ett namn. Fördelen med att ha ett icke-könsneutralt namn vore dock att omvärlden skulle få se en pojke i klänning, och veta att de ser en pojke i klänning. Det skulle sända en viktig signal till omvärlden. Men det att vi inte ville ge henom någonting könskodande som sin identitet (identiteten sitter ju ändå mycket i namnet) vägde ändå över. Hen är en Mika.

En annan fördel med icke-könsneutrala namn är dock att de är många fler. Det är jäkligt svårt att komma på fler bra namn.

Jag har svårt att tro att mitt barn kommer att tänka så, då två av mina närmaste vänner är transsexuella. Lite just på grund av deras erfarenheter vill jag med ett andranamn ge någon typ av "erkännande" för vad hen troligtvis kommer att identifiera sig som. Det är onekligen så att detta med könsidentitet är väldigt viktigt för de flesta ändå.
Sedan har jag förstås för avsikt att vara öppen för namnbyte om så skulle önskas.

Filuren i min mage har redan ett påtänkt namn. Nu gäller det bara att hoppas på att allt kommer att gå bra - och att namnet faktiskt passar

Min pappa insisterade på att jag skulle få ett könsneutralt namn i andranamn. Det har varit praktiskt på internet och det är en trevlig diskussionsingång. Jag är glad för att jag har det men hade nog inte lidit av att sakna det.

(Namnet? Kim. Så originellt, va?  )

Min ena sambos andranamn är Alexis. Jag är bra avundsjuk på honom för det

Jag har inte tänkt "genusneutralt" när vi namngett våra barn. De har dock fått ganska ovanliga eller speciella namn (eller ja, nyaste bebisen Lovis namn var inte så ovanligt som vi trodde) som de flesta inte har associationer till. Även om namnen i sig kanske signalerar pojke respektive flicka så får man inte automatiskt upp en bild av den där ljuslockiga granntjejen eller den busiga pojken på dagis när man var liten (jo för då hette det ju faktiskt dagis).

Min äldsta heter Vilya. Hon skulle heta Vilja först, ett starkt namn tyckte vi. Sen kom maken på att det var ett Sagan om Ringen-namn om hon stavade med y och då blev det Vilya. Hon var först i Sverige med den stavningen.
Mittenbarnet heter Egil. Det bara dök upp. Det lät mjukt och starkt på en gång. Och det stämmer väldigt bra in på honom. Han är ett fysiskt starkt barn med mycket känslor och en mjuk älsklig själ.
Yngsta barnet, vår nya bebis heter Lovis. Det skulle nog kunna tänkas vara könsneutralt. Hon heter så för att jag gillar hur  namnet ligger i munnen och jag älskar Lena Nyman som Lovis i filmen Ronja Rövardotter.

 

Sonen vill att bebisen i magen ska heta Lovi, men vi har redan lite bestämt att vi gillar Ellanor. Sam, i härskarringen döper sin dotter till det och jag har gillat det sen jag läste ut sista boken för första gången :)

För mig är känslan för namnet viktigare än att det är könsneutralt eller inte.

Jag hade gärna haft en Vide om inte barnens kusin hetat Vidar... Könsneutralt och också sådär mjuk-starkt som jag gillar...