Hur tidigt kan man korrigera utåtstående öron?

Tror nog de åtgärdar sånt innan skolåldern om det är extremt.

www.1177.se/Stockholm/Fraga-1177se/Fragor/Hur-gar-det-till-att-operera-barn-med-utstaende-oron/

Hade en årskullskompis som hade utåtstående öron, han opererade de på sommarlovet i högstadiet. Då hade han varit mobbad i den klassen för öronen sen iaf 3:an när jag började den klassen. Jag var också mobbad för min helt ordinära näsa, ok lite stor men inte så det störde. Jag fick nog och bytte till en parallellklass vid jullovet i 5:an. Det var en hård klass. Alla som kunde mobbas för något mobbades, alla mot alla.
Jag är glad att jag bytte, jag hade vilja operera min näsa hela min uppväxt för att jag blev mobbad men nu som vuxen stör jag mig inte på näsan mer än att jag fryser ofta om den, även inomhus om det är lite kallt (sparar på värmen.)  
Operera hennes öron så fort det går, sååå onödigt om hon ska behöva igenom mobbning. Hon kanske kommer till en snäll klass men sånt vet man inte och då kan det redan vara "kört".

Jag opererade mina när jag var 15år
var till en läkare för undersökning när jag var 12år, men han tyckte vi skulle vänta och se om jag växte i dom (fy fan vad jag hatade honom för det!) men när jag var 15 så hade jag inte alls vuxit i dom, utan mobbingen och min medvetenhet om hur dom såg ut var bara värre och större..

 tycker du ska låta henne opereras så tidigt som möjligt, tråkigt men sant :( hatar att andras fördomar och idioti ska tvinga en till sånt, men hellre än att utstå mobbing :(    

jag var vaken under min operation (valde själv) och det gjorde jätte ont med bedövningssprutorna men resten var okej (fick lyssna på musik och prata med sköterskorna, min mamma var även med mig)
gjorde jätte ont i en vecka efter, sen var det mest ovant, fick ha "turban" ca. 3 veckor och sen bara bandage under natten 1 vecka.
men din dotter kommer ju sövas om hon är så ung.  

nu är inte mina öron det första folk ser! och jag blir inte längre kallad trollet av småbarn (vilket hjälper grymt då jag vill jobba med barn!)    

gå till en läkare och prata, dom kan säga exakt hur det går till där du bor och när ni kan göra det.  

Har opererat in mina öron. Gjorde det när jag var 10 år. Tycker också att du ska göra det före hon börjar skolan.

Min läkare sa att han inte opererade om patienten inte kunde ligga still själv för han ville inte söva patienten helt då det är ett så pass enkelt ingrepp.

Jag gjorde min operation när jag var 14. Tog ett år från att remissen skickades. De väntade på ett återbud på en viktigare operation för att göra min.

Gjorde asont när bedövningen släppte men dagen efter kändes det inte alls. Hade bandage runt huvudet en vecka sen sov jag med pannband i tre månader.

Jag opererade mina när jag var åtta. Min moster hade blivit retad för sina, så hon låg på lite. Själv brydde jag mig inte. Jag fick bara lokalbedövning och det gjorde inte ont alls. Däremot kliade det helt sjukt mycket under bandaget och jag fick inte tvätta håret på två veckor. Varför inte fråga på bvc?

Tack så mycket för era svar!
Hade tänkt på "innan skolålder" själv, men vi får väl se.
Vill absolut inte söva henne för ett sånt här ingrepp. Utan vi får vänta tills hon kan ligga stilla.
Vi vet ju att hennes öron inte kommer att "växa bakåt"
Jättetacksam för era erfarenheter, vågar inte prata med bekanta om detta, fööör känsligt ämne tycker jag.

Vill mina barns bästa på alla tänkbara sätt!

 Hur förklarar man för ett barn att de inte duger utan att de måste operera om sig?

Jag tror att barnet själv måste vilja förändra öronen. Är det inget problem för barnet, dvs det blir inte mobbat och barnet trivs med sig själv, så finns det ingen anledning till operation.      

 
Det handlar också om att barnet behöver vara motiverad och förstå varför och hur operationen görs. Eftervården är ganska besvärlig då det kliar jättemycket och gör ont och man får gå med bandage runt hela huvudet i två veckor. Det är viktigt att man låter bandaget vara ifred så att det inte blir komplikationer kring såret och stygnen.   

  
Min son föddes med enormt utstående öron. Han fick dem opererade när han var 6 år. Vi väntade in hans egen vilja att operera öronen. Han blev mycket retad av de äldre barnen när han gick över från dagis till 6-års gruppen på skolan. Han sövdes helt för denna operation.
 

Det är just detta som är så känsligt. Att JAG och min man verkligen tycker att hon är vacker. VI ser inte INTE hennes utåtstående öron när vi tittar på henne. Jag tänker inte ens på dem... förrän nån vuxen påpekar det när dom ser henne... ja då tappar jag humöret helt. Då plötsligt inser jag att såhär kommer ju majoriteten alltid att reagera. På nåt sätt VET ju alla att öron går att korrigera, så därför kläcker väl vuxna ur sig kommentaren lättare.

Och jo, visst minns jag så väl en klasskompis som ALLTID hade håret hängandes fram som ett draperi. Hon döljde sina öron desperat. Jag tyckte så synd om henne, ville liksom säga åt henne att "sätt fast håret i hästsvans och strunta i alla andra". Hon hade verkligen berövats sin frihet och tryckts ner i skorna. Hela hon hade formats av dom där öronen. Och just denna olyckliga risk ser jag framför mig...

Att vara olik och annorlunda är precis lika vackert. Det har jag lärt mig nu vid 33års ålder. Men att det tog mig halva livet att acceptera mig själv...

Tack för infon om komplikationer, det är faktiskt ett svårt beslut som får mogna några år till!

Frihet och styrka finns i oss alla, men en känslig själ vissnar så lätt i en hård värld.

Kompisens dotter var nyss fyllda 5 när hon fick operera sina öron, också mkt utåtstående. Flickan är idag jättenöjd med att ha fixat det innan hon började skolan.

Om jag minns rätt så var det med lokalbedövning, 2 år sen nu men jag kan kolla med kompisen när jag pratar med henne.