Är det skillnad på att få sitt första barn mot att få andra eller tredje barnet?

Skillnad på ett sätt, fast jobbigare på många andra sätt.
Visst är man mer varm i kläderna en anda gång, men det innebär ju också att man kan oroa sig för fler saker.

Dels så tyckte jag att det var svårt för att det även fanns ett syskon som behövde mycket bekräftelse för att det var en stor omställning att få syskon.

Första gången var ju mer soft, eftersom  man bara kunde fokusera på bebisen.Jag kan helt enkelt inte ge ett klart svar. Tyckte att det var ganska lika, fast pga olika saker.

Andra gången var skön för att man just la mer fokus på syskon än på bebisen.

Jag har dock inte varit någon som har behövt lugn o ro, utan har tyckte att det har varit härligt med mycket besök.

Jag svarade nej, för jag kan inte komma ihåg att jag upplevde det som nån större skillnad, möjligtvis minskade besöken med antal barn, första barnet var klart mer välbesökt än de två näst kommande.

Ja, eftervärkarna var hemska med andra barnet och då var ju ettan hemma och behövde mat och mys. Att komma hem med andra barnet var samtidigt mindre stressigt då man redan hade rutiner, inget kändes nytt och ovant som det gjorde med första barnet.

Skillnaden var alltså positiv för mig....

Att komma hem med första barnet var mycket läskigare. Jag kommer ihåg att vi ställde babyskyddet på köksbordet och bara stirrade på varandra. Var skulle vi göra av honom? Skulle han verkligen bo hos oss? Andra och tredje var inte alls konstigt utan naturligt.

Samma med kroppen efter förlossningen. Första gången hade man ingen aning om hur det skulle kännas och vad som var normalt.

Just ovissheten om allt som man hade första gången tycker jag är skillnaden.

Ja självklart är det skillnad. Första gången är allt helt nytt. Andra gången har man redan gjort allt och vet hur allt funkar. Allt från amning och bärande till blöjbyten och tvättande. Med andra hade man ju dessutom redan ett vardagslunk med barn som funkade, inga omställningar krävdes osv utan det var bara att flyta med i rutinerna som redan fanns, vilket i princip aldrig är fallet när man är förstagångsförälder.

Hur menar du här? Är väldigt nyfiken. Jag kände precis tvärtom, mer kunskap och erfarenhet ger ju mindre oro som jag ser det. Hur menar du att det skulle innebära mer att oroa sig över??

Jättestor skillnad. Tyckte det var mycket jobbigare med första. Omställning till att inte kunna göra något kändes det som, fast man ju faktiskt visst kan gå på toaletten och ta en snabbdusch när man är själv med sin bebis.

 

Andra och tredje så kände jag mig mycket mer säker och det var därför en bättre upplevelse. Jag var jätteorolig och osäker med första vilket gjorde det hela jobbigt.

Jag kände lite så att det gick så bra första gången att det är NU som allt kommer att hönda. Jag var mer påläst (vilket på ett sätt gav fler saker att vara orolig över) också och hade ju fått höra mer "historier" när jag fick mitt andra barn. Samtidigt hade jag såklart ett annat lugn, men det hade nog lite med åldern att göra.
Jag har 6 år mellan mina barn så det var ju länge sen jag hade skött om en bebis när jag fick tvåan.

Självklart instämmer jag i den skillnaden att med andra eller tredje så har man ju också de äldre syskonen som behöver uppmärksamhet och bekräftelse, det är naturligtvis också en skillnad jämfört med första då man ju bara hade ett barn att fokusera på och då låg 100% av uppmärksamheten där. Med syskon så kan man aldrig få samma totala fokus på bebisen som man hade första gången. Så det är ju också en självklar skillnad.

Aha, då förstår jag. Och vi hade ett extremt kämpigt år med första och kände därför att vi var fullkomligt förberedda på vilka motgångar som helst, vi kunde klara allt kände vi Så det var väl egentligen lite motsatsen, eftersom det gick så dåligt första gången så kunde det liksom inte bli värre. Bara bättre. Och så blev det ju iofs också