Barn med förvärvad hjärnskada
Skrev en presentation här i går om att jag är ny på forumet, men då ingen svarat gör jag ett nytt försök. Jag är en mamma till 5 barn mellan 19-8 år. Har 4:a döttrar och 1 son. Min son fick diagnosen svår ADHD då han var 6 år gammal och de var många tuffa år med honom, hans medicinering, hr han skulle förstår vad som var rätt och fel och hur han skulle fungera i skolan. Har kämpat med hans diagnos sedan han fick den och hoppades få hjälp, förståelse och stöd och var helt slut som mamma för att jag tyckte de var tufft och jobbigt. Han kom ofta i konflikter, hatade skolan hotade sina syskon och var ständigt inpulsiv trots medicin. Bytte från Concerta till Strattera och hoppades de skulle bli bättre. Men de fungerade fortfarande inte och skolan blev mer och mer lidande. Slutade med att han gick 2 timmar om dagen, och sedan kom hem. Sommarlovet 2010 kom och de var strålande väder och lovet börajde kanon:). men så händer de värsta en förälder kan tänka sig, min mobil ringer och då jag tror de är sonen eftersom de är från hans mobil svarar jag lite småiriterad då han denna dag hade testat både mitt och sin systers tålamod till gränsen.
Men i luren så är de istället en kvinna som frågar om jag är hans mamma och säger är du i närheten bör du nog komma, din son har blivit påkörd av en bil. Jag bara skrek rakt ut och jag och min dotter rusar ner till olycksplatsen. De första jag ser där är en svart Audi med helt krossad vindruta, visar sig att min son fått hela smällen i huvudet och sedan flugit 22 meter rätt ner i asfalten. Otroligt nog så hade han varken inre skador eller några ben eller armbrott.
Jag slussades snabbt in i en brandbil på olycksplatsen med uppsikt av brandpersonal, medans de undersöker min son som jag trodde då redan var död.
Får sedan veta att de kommer köra honom till ett bättre ställe där han kan bli hämtad med helikoter för att så snabbt som möjligt komma till sjukhus. Själv sätts jag i en ambulans och tankarna bara far i huvudet på mig. vilka ska man ringa, vilka ska få vet hur ska jag göra, herregud min mamma och pappa hur ska de reagera, de som bor 50 mil från oss dessutom, ska jag ringa dem och berätta de dör väl på kuppen. börjar med att ringa min sambo och säger kom hem NU hämta våra andra barn ta hand om storasyster jag åker med sonen, ringer hans bio pappa, som möter upp på akuten. Ringer min ena syster och försöker få tag i min andra. Sedan är de stopp. vågar inte ringa min mamma och pappa utan ringer min bästa vän och säger, vad ska jag göra hjälp mig;(.
De i sin tur åker till plycksplatsen hämtar upp stora syster och möter upp oss på akuten. Där sitter vi i ett väntrum och tiden går i snigelfart. Har fått höra i efterhand att vi fick komma in till honom först kl 23.00 vilket jag inget minne har utav. han blev påkörd 15.00Så 8 timmar ren helvete alltså. Får komma in till min älskade son på BIVA och ser honom där uppkopplad med alla apparater. Jag var helt tom och kunde inte äta fast föda på en hela vecka. Fick förklarat för mig att sonen hade extremt svåra skallskador och de pratade om Dai3 skador som enligt dem tyder på att hjärnan är helt död på flera ställen, blödnigar i hjärnstam och på hjärnbalken. Jag vet inte hur mycket jag tog in eller förstod av allt läkarna sa utan satt bara och funderade på vilka blommor vi skulle ha på sonens kista, då jag var säker på att han skulle dö. 2 veckor gick och jag fick träffa neuro läkare igen som säger att hans skador är så pass svåra så du bör räkna med att han aldrig vaknar igen.
VA?? förstod åter ingenting, skulle han dö nu skulle vi behöva planera en begravnig?.
Olyckan hände 21/6 och den 12/7 togs respiratorn bort, han har då även haft en svår lunginflammation, vilket inte är ovanligt och gått ner 10 KG vägde då 32 kg och är 14 år gammal. Så ut som en liten fågelunge.
Den 17/7 får han så äntligen lämna Biva och hamnar på Neuro slutenvården.
Han kan inte äta, har sond i magen, inte prata, inte kommunicera, inte röra sig och har blöja dygnet runt. Jag har blivit mamma till ett 14 årigt spädbarn.
