Jag hatar min svärmor.

Är väldigt dålig på att starta detta men gör så gott jag kan för att jag behöver stöd, tips och all råd som man kan komma med när det gäller ens svärmor som man avskyr.. Ni får även ursäkta mina felstavningar och dålig svenska. :)

Jag och min PV är redo för barn! MEN, det enda som hindrar allt detta (enligt mig) är min PVs mamma, som behandlar mig som min PV's ex, alltså en som tror att jag stjäl pengar, utnyttjar honom på alla vis, ljuger och knullar runt. Vilket är INTE sant! Jag älskar min pojkvän mer än vad den kärringen tror.

Jag och min kille har vart ihop rätt länge och träffat hans och mina föräldrar då och då, vart aldrig några problem med att träffa dom fram tills min graviditet.

Mars 2011 bestämmer jag och min PV att jag ska flytta till honom i Jönköping.

Maj, 2011 (då allt startade oxå), då jag först fick reda på att jag var gravid. När min PV gick över till sina föräldrar och berättade detta så blev hans far jätteglad, men hans mor, nä, hon ska komma över till mig och skälla ut MIG (?!?) och säga att jag utnyttjar min PV för pengar och massa annat skit, och säga att jag inte är gravid. Jag igonerade henne fullständigt, men varje dag så släpar hon med sig sina väninnor, släktningar och annat folks som inte har med detta och göra allt för att få mig lämna honom, efter all kräkning jag fått från henne så brast det tills slut. Jag gav upp och bad henne fara och flyga dit hon hör hemma. Jag orkade inte längre, min PV försökte få henne sköta sitt medan han o jag skötte vårt liv på våra sätt.

Juni precis innan midsommardagen, även dagen innan min födelsedag, så bjuder hon in mig och min PV till dom för att återförenas samt fira midsommar, visst tänkte jag, ge henne en chans att förlåta, men ena ledde till det andra, jag och min PV gick undan och började tjafsa och sura på varandra, för att jag ville gå hem för att det var för mycket folk och jag hörde ingenting (är gravt hörselskadad) och från ingenstans dyker kärringfanskapet upp bakom oss och säger vad HON tycker, Jag säger snällt till henne att hon inte har med detta och göra, då står hon och gapar om att jag ska vara hemma och ta hand om min pojkvän, städa, laga mat och tvätta. Vara Askungen med andra ord. Sen brast det igen, jag flippade ut och hotade henne med en smäll på käften om hon inte håller matluckan stängd. Dagarna efter har hon kommit hem till oss, jag har låst in mig i sovrummet varenda gång för att jag vill slippa henne. Nu slutar hon komma över till oss, men varje dag fruktar jag att hon dyker upp igen. Sen dess har gjort allt för att slippa prata med min sambo om barn, undvikit det hela. Tills slut lyssnade jag på honom och känner att båda vill försöka igen.

----

Vad jag försöker komma fram till är:

Jag vill självklart inte tvinga honom att välja mellan mig och hans mamma, men jag vill att hon ska lämna mig och barnet ifred, dels för att jag inte vill att mina barn ska leva med att deras farmor hatar mig och snackar skit om mig. Har sagt att dom gärna får gå över till henne men bara om min PV följer med och håller dom borta från hennes skitsnack. Samma sak med dop - Hon ska sitta i sitt egna lilla hörn och hålla käften. Vill inte höra hennes röst. Hon bor 2 minuter från oss, dvs, 4 dörrar från oss och jag vill absolut inte flytta härifrån, jag älskar lägenheten. Jag fruktar för att hon ska komma över så som hon gjorde förr och att jag ska bli stressad igen. Jag klarar inte stress och press så bra som jag hade velat.

Mina frågor:

Vad kan JAG göra för att slippa ha henne hos oss, ifall hon skulle bli påstridig igen? Ska jag mot min vilja flytta till en annan lägenhet bara för att slippa ha henne rännande i vår lägenhet och samt bestämma hur vi ska uppfostra våra barn? Vad kan jag göra för att hålla mig lugn i hennes närhet? Är det värt att ännu en gång att förlåta henne trots allt hon har gjort? Är det fel och låta mitt barn springa över till henne om jag VET att hon kommer fylla på mitt barn fullt med skitsnack om mig? Vill inte att mitt barn ska leva med det. Tack :)

Ingen kan vara nere med en ballong. C>~~

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-01-12 04:59
=)

Kihlberg

Äldre 12 Jan 04:54

#1

Glömde även lägga till att jag fick missfall efter midsommar.

Ingen kan vara nere med en ballong. C>~~

rockaroll

Äldre 12 Jan 05:46

#2

Hur gamla är ni, du och pojkvännen?

Inget blir ju bättre av att du skriker elaka saker till henne och gömmer dig när hon kommer. Hon har förmodligen fått ett väldigt dåligt intryck av dig och hon vill ju såklart sin sons bästa.

Jag tycker du ska ta och ringa henne och bestämma en tid då ni kan sitta ner och tala ut om allt som skett. Då ska du vara lugn och förklara vad som sårat dig. Säg också förlåt för dina tidigare utbrott och säg att du vill börja om från början. Hon borde också be om ursäkt, men gör hon inte det så försök att inte bry dig för mkt om det, visa att du iaf är mogen nog att lösa den här konflikten.

Du kan inte undvika henne för evigt, och ska ni ha barn tillsammans så kommer det garanterat bli jobbigt för alla parter (framför allt för din pojkvän) om ni inte ens kan vara trevliga mot varann.

Whirlwind

Äldre 6 Mar 21:37

#3

hur har de gått ts?

Stora Havet

Äldre 6 Mar 22:05

#4

Har du stöd av din pojkvän? Står han på din sida? Om han måste välja - vem skulle han välja?

Jag har också en svärmor from hell. VI har idag ingen kontakt - vilket vi båda är rätt nöjd med. Vår son åker med sin pappa till henne ibland och det funkar väl ok (ibland får jag bita ihop när dom åker dit, men oftast är det ok).

Jag såg också detta underliga beteende hos min svärmor från början, men gav henne nya chanser hela tiden och försökte vara till lags - men inget hjälpte. Hon har inte ändrats ett dugg. Jag har hela tiden varit artig mot henne, och aldrig sagt något ont ord till henne. Men hon anser att jag har tagit hennes son ifrån henne (ja, hon är svensk) och därmed förstört hennes liv. "Vem skall hon nu åka på semester med?" har hon sagt bl a.

Jag och pojkvännen har barn ihop, men kunde jag gå tillbaka i tiden skulle jag ha brytit upp innan vi fick barn. Svärmor vill att hon, min pojkvän och vår son skall "vara en familj" dvs göra saker tillsammans som om vår son vore hennes son. Ja, det är helt sjukt.

Som någon föreslog ovan att ni skulle sätta er ner och prata ut - sånt funkar inte om det är en pskykopat till svärmor. Vi pratar inte om en svärmor som kommer förbi och har åsikter om ens gardiner utan det är mkt värre.

TS - om jag vore du, skulle jag tänka mig för väldigt ordentligt, innan det blev några barn gjorda. För efter att man skaffat barn ihop så får man ha kontakt resten av livet - även med galna svärmödrar.

Kihlberg

Äldre 7 Mar 00:37

#5

rockaroll skrev 2012-01-12 05:46:43 följande:

Hur gamla är ni, du och pojkvännen?

Inget blir ju bättre av att du skriker elaka saker till henne och gömmer dig när hon kommer. Hon har förmodligen fått ett väldigt dåligt intryck av dig och hon vill ju såklart sin sons bästa.

Jag tycker du ska ta och ringa henne och bestämma en tid då ni kan sitta ner och tala ut om allt som skett. Då ska du vara lugn och förklara vad som sårat dig. Säg också förlåt för dina tidigare utbrott och säg att du vill börja om från början. Hon borde också be om ursäkt, men gör hon inte det så försök att inte bry dig för mkt om det, visa att du iaf är mogen nog att lösa den här konflikten.

Du kan inte undvika henne för evigt, och ska ni ha barn tillsammans så kommer det garanterat bli jobbigt för alla parter (framför allt för din pojkvän) om ni inte ens kan vara trevliga mot varann.

Vi är 23 och 26.

Menar du att jag ska låta henne skälla ut mig hur mycket hon vill, jag ska bara sitta där o knipa käft? Jag anser att hon tycker illa om mig för att min kille inte berättar mina positiva sidor för henne. Min killes ex stal pengar av honom o hans familj, men det betyder INTE att jag gör det! Har försökt prata med henne hundratals gånger, men det slutar bara med att hon gapar på mig och jag bara sitter där, gapar jag tillbaka är det för att hon ska gå. Det är hon som ska be om ursäkt, inte jag. Sen kan hon och jag inte riktigt kommunicera, dels för att jag är döv (använder hörapparater) men förstår inte hennes skånska dialekt.

Hon får gärna komma på födelsedagskalas osv, men då får hon hålla sig avstånd från mig.

Ingen kan vara nere med en ballong. C>~~

Kihlberg

Äldre 7 Mar 00:42

#6

Stora Havet skrev 2012-03-06 22:05:46 följande:

Har du stöd av din pojkvän? Står han på din sida? Om han måste välja - vem skulle han välja?

Jag har också en svärmor from hell. VI har idag ingen kontakt - vilket vi båda är rätt nöjd med. Vår son åker med sin pappa till henne ibland och det funkar väl ok (ibland får jag bita ihop när dom åker dit, men oftast är det ok).

Jag såg också detta underliga beteende hos min svärmor från början, men gav henne nya chanser hela tiden och försökte vara till lags - men inget hjälpte. Hon har inte ändrats ett dugg. Jag har hela tiden varit artig mot henne, och aldrig sagt något ont ord till henne. Men hon anser att jag har tagit hennes son ifrån henne (ja, hon är svensk) och därmed förstört hennes liv. "Vem skall hon nu åka på semester med?" har hon sagt bl a.

Jag och pojkvännen har barn ihop, men kunde jag gå tillbaka i tiden skulle jag ha brytit upp innan vi fick barn. Svärmor vill att hon, min pojkvän och vår son skall "vara en familj" dvs göra saker tillsammans som om vår son vore hennes son. Ja, det är helt sjukt.

Som någon föreslog ovan att ni skulle sätta er ner och prata ut - sånt funkar inte om det är en pskykopat till svärmor. Vi pratar inte om en svärmor som kommer förbi och har åsikter om ens gardiner utan det är mkt värre.

TS - om jag vore du, skulle jag tänka mig för väldigt ordentligt, innan det blev några barn gjorda. För efter att man skaffat barn ihop så får man ha kontakt resten av livet - även med galna svärmödrar.

Påminner lite om min. Jag har inget emot att våra barn ska till deras farmor och farfar, bara jag slipper följa med, och att hon inte snackar skit om mig framför hennes barnbarn.

Han säger att han skulle ha valt mig, för att han inte orkar med sin egna mamma. Citerar hans ord "Pain in the as ere va hon é."
Vill inte känna att han väljer någon, det är hans val.

Både jag och min kille vill ha barn, kan inte hans mamma leva med det så tvingar jag inte henne att ställa upp. Hennes förlust. (:

Ingen kan vara nere med en ballong. C>~~

Jessica587

Äldre 15 May 00:56

#7

Jag blir förbannad när du skriver att du får gå och gömma dig när hon kommer. om hon gapar och skriker eller beter sig illa i ert hem släng ut henne med huvet före ! Det är inte du som ska springa och be om förlåtelse du har ju inte gjort något fel man kan inte ta imot vad som helst.

Jag hatar min svärmor.

INNEHÅLL