Vad skulle ni gjort om ni hade en sån här granne? Han klagar så fort vi rör oss..

Jag hade flyttat.

Polisanmäl honom för trakasserier, men säg det till hyresvärden först så de får en chans att agera. Självklart måste man få leva normalt och klarar man inte av ljud så får man helt enkelt låtabli att bo i en lägenhet. Förstår att det måste vara skitjobbigt...

Svårt det där. Är hans fru sjuk och har det jobbigt så försöker väl han göra allt för att hon ska må bra och vem vet om har kronisk huvudvärk och gråter av smärta när den dunkar o bankar från er (även om det inte är högt hos er, och ni bara råkar tappa ngt på golvet)
Bästa vore väl om din granne o hans fru flyttade till 50+ område som han sa. Men kanske mattor kan hjälpa till lite.. En stor tjock jättematta där barnen leker o typ i hallen o köket där ni går som mest och möbeltassar till stolar.
Tjocka gardiner "suger åt sig" ljud...

Det är idiotiskt med betong hus där fler familjer ska bo. Bodde själv i ett gammalt hus och kunde höra en gång när grannen hade diarré :S det varsådär kan jag ju säga.

Ja, visst är det idiotiskt! Det är så lyhört så man hör jättetydligt när någon öppnar o stänger någon innedörr i läg ovanför och det känns ibland som en synål skulle höras om man tappade en.
Men jag kan inte springa efter mina barn hela tiden och försöka få dem att gå tyst, leka tyst osv...
Hade det varit fullständig lekanarki hemma hade jag förstått men det har vi inte. De leker som vanliga barn...
Sonen t ex sitter ibland med någon leksak som delvis har hårda delar och dunar den lite sådär som de gör i golvet... Jag har lagt stora mattor på större utrymmen men jag kan ju inte täcka upp all yta med mattor och ibland flyttar sig sonen och sitter på mattfria ställen...

Så sjukt störigt bara att han inte fattar hur omöjligt det är för mig att vara tyst med barnen!
Vi går liksom och lägger oss runt 20 på kvällen och sen är det tyst hos oss. Har aldrig haft fest och spelar ingen musik... Det är barnljud på dagtid och så får man skit för det
Gillar min lägenhet så mkt och den ligger så nära dotterns förskola osv så jag vill inte flytta igen. Bor i storstad dessutom så det är inte bara att få en ny lägenhet...

Om huset är så extremt lyhört och de har sådana extrema krav på tystnad fattar jag inte att dina grannar fortfarande bor kvar, det enda rimliga vore om de kunde förmås att flytta till en bostad som passar deras behov bättre. Hade en familj som min flyttat in istället för din hade de säkert flyttat självmant inom en vecka... 

Man ska givetvis visa hänsyn i ett hyreshus, men inom rimliga gränser. Man måste också få leva normalt. Har grannarna provat öronproppar tror du? 

Ja, han säger det iaf... Men det går tydligen genom propparna
Men han har en fixering vid ljud... Innan vi blev ovänner så stannade han ofta på gården och ALLA samtalsämnen han hade handlade om ljud. Typ, "hörde du att de hade fest borta i huset därborta. Det var ett jäkla liv (jag har då inte hört ngt) osv... Precis allt han pratar om handlar om olika ljud som han stör sig på...
Jag hade ju hellre sett att en annan barnfamilj flyttade in för då kan vi "störa varandra".

De är lite bortskämda för hon som bodde här innan var ju runt 60 och bodde här knappt. Tro sjutton att jag med två barn som är mammaledig och hemma ofta låter mer!
Men han hann ändå klaga på henne då hennes barnbarn var på besök 2 ggr/år från utlandet. Då lät de så att taklamporna nästan åkte ner enligt honom....
Jag försöker som sagt skita i honom men man tar ändå hänsyn på ett sätt man inte ska behöva och det stör mig!

Jag tycker att du ska sluta trippa på tå i alla fall. Det låter ju på din trådstart som att han har nått någon slags insikt om vilka krav man kan eller inte kan ställa på barnfamiljer, så han kanske kommer att klaga mindre hädanefter. Fortsätter han att klaga tycker jag att du ska prata både med hyresvärden, och kanske hyresgästföreningen?

Jag och mitt ex hade det likadant fast de va en tant med sina två tonnårsdöttrar. Vi hade lite fest när jag fyllde år efter vi flyttat in och la då lappar i alla grannars brevlådor och förvarnade dom om festen och de fick mitt nummer om de tyckte att vi var för högljuda. Det blev en väldigt lugn fest och den tog väl slut vid tolvtiden då de flesta ville ut på krogen och vi satt 4 pers kvar på balkongen och småpratade. Då ringer tanten under och gapar om att vi måste vara tysta. Sen kom de sms, lappar i brevlådan och dunkningar i golvet.1,5 år bodde vi där. innan vi ledsnade och flyttade.
De bästa var när vi var hemma hon en kompis som bor ca 3 mil från oss. Då kommer ett sms om att vi ska sänka tvn. Kunde inte låta bli, utan svarade något i still med att "Har du så bra hörsel så du hör när vi kollar på tv på Lidingö borde du gå till en läkare".
Efter att dottern föddes lugnade hon konstigt nog ner sig lite. Men när vi flyttade så flyttade en kompis släkting in där. Ensamstående kille i 25 årsåldern som jobbade hela tiden i stort sett. Han fick påhälsning av störningsjouren för att han duschade vid nio på kvällen osv. Och det va inte speciellt lyhört i det huset ens.
Jag skulle försöka flytta om jag vore dig.

det går faktiskt att lägga nytt golv ovanpå ert gamla, med ljudisolerande material under/emellan..så gjorde vår hyresvärd och det blev bättre. Du ska alltså INTE betala själv. 

Men flytta vore ju det ultimata men det är ju jobbigt det med, men jag tror du skulle må bättre. 

hahahhahahah

Att grannar gnäller på vanliga ljud är ju jobbigt..å det e ju bra att du säger ifrån,och att värden har talat om för han att barn är barn :)

Att frun är sjuk jätte trist men faktum kvarstår att man måste få bo oxå, sen vet man ju inte om hon verkligen är så sjuk som han säger..

Att han börjar banka i taket efter att blivit störd av er och han hotar med att anmäla er tror jag inte att han kommer med så långt!! Ni lever ett normalt liv som han stör sig på!

Jag hade en granne över som höll på så där,fast hon störde sig på de över henne,men till sist började hon mot oss oxå! vad man än gjorde så var hon "efter" å bankade i golvet/väggen/taket/balkongen ja precis där man var. hon kunde även hålla på om nätterna när hon hörde andra grannar!

Jag pratade då med värden att så här går inte ha det..varpå han säger ring störningsjouren så vi får det dokumenterat att hon håller på,då är det enklare att få henne vräkt!! sagt å gjort alla störande gånger ringde vi dom å det kunde vara flera gånger per dygn... till sist anmälde vi henne för ofredande då det här med bankningarna som hon höll på med gick under det! efter 1½ år av terror från denna kvinna och hennes käpp fick vi henne vräkt!! det var riktigt skönt :)

Så gubben ska inte komma å hota er med anmälan för då gör ni lika dant... det är ju så att störs jag av en granne å bankar i div väggar/golv/tak är det jag som kan åka på ofredanade. så ta å kolla upp det där å säg det till gubben

Ofredande är ett brott i svensk rätt. Det definieras i brottsbalkens kapitel 4, §7: Den som handgripligen antastar eller medelst skottlossning, stenkastning, oljud eller annat hänsynslöst beteende eljest ofredar annan, döms för ofredande till böter eller fängelse i högst ett år. Som ofredande räknas också telefon- och brevterror. Även mobbning har under senare tid räknats som ofredande.

och jag hade levt mitt liv som man bör absolut inte tysta ner barnen för en gnällig gubbe...det finns ju hyresstadgar att rätta sig efter oxå!

Så hämmas inte av den gubben
Heja dej

Något måste har gått snett i barnuppföstran.Att barn är barn - det är ingen argument.Jag var också barn min dotter var också barn och tänka sig min mor var också barn en gång i tiden!Jag fick lära mig från mina föräldrar - och i min tur lärde jag det till mina barn- att i lägenheten BOR man.Varken springer,hoppar från sängarna eller beter sig som ett gäng idioter.Man väsnas helt enkelt inte inomhus.Tyvärr lägenheterna är lyhörda.Ingen vill höra dunkande spring ovanpå sig flera timmar i sträck dagligen.Att man inte kan säga till sina barn att de ska uppföra sig i lägenheten är helt fel.Det är faktiskt dagens föräldrar som gör det största felet: fostrar en respektlös generation som skiter i allt och alla.Man kan inte låta barnet bara växa och göra vad de vill.Regler är väldigt viktigt i livet för att kunna respektera sig själv och sina medmänniskor.Det är just det dagens föräldrar lär inte sina barn.Att resa sig och lämna platsen åt en äldre i bussen var en självklarhet för mig.Jag har efter första tillsägelse slutat springa i lägenheten när jag var barn.
Jag känner med TS!Ovanpå mig bor en barnfamilj.De vaknar kl 06.00 och då bryter helvetet lös.Springande fram och tillbaka under en timme till 07.00 Jag jobbar till 02.00 så jag är hemma halv 3.Vid 06.00 är jag inte riktigt utsövd...Sen börjar samma sak såfort de är hemma vid 14.00.Jag har försökt prata med de och fick just det idiotiska svaret barn är barn.Så hör barnen inte va ni säger eller är de döva?Eller möjligen ni är döva?För detta jäkla liv ni för gör mig förbannad.Jag skilde mig efter 15 år pga att denna familj har gjort oss galen,vi kunde aldrig sova ut och var hela tiden irriterade.Nu har jag en ny man i mitt liv,jag sa inget till honom om grannen ovanpå.När han är hos mig säger han alltid att det är ingen som skulle klara detta störande ljud och jag måste göra ngt åt det.Jag måste ringa och klaga.Det roliga är att han är 13 år yngre än jag så må jag vara en idiot till tjatkärring som är ljudkänslig...Men hur blir då med denna 35 år gammal man...Jag söker lägenhet och vill flytta såfort det går.Tyvärr det är inte lätt att skaffa lägenhet i
Gbg...Så blev mitt liv ett helvete - pga ett barnfamilj ovanpå mig - i senaste 4 åren....

Något måste har gått snett i barnuppföstran.Att barn är barn -
det är ingen argument.
Jag var också barn min dotter var också barn och tänka sig
min mor var också barn en gång i tiden!
Jag fick lära mig från mina föräldrar - och i min tur lärde jag det till mina barn-
att i lägenheten BOR man.
Varken springer,hoppar från sängarna eller beter sig som ett gäng idioter.
Man väsnas helt enkelt inte inomhus.
Tyvärr lägenheterna är lyhörda.
Ingen vill höra dunkande spring ovanpå sig flera timmar i sträck dagligen.
Att man inte kan säga till sina barn att de ska uppföra sig i lägenheten är helt fel.
Det är faktiskt dagens föräldrar som gör det största felet:
fostrar en respektlös generation som skiter i allt och alla.
Man kan inte låta barnet bara växa och göra vad de vill.
Regler är väldigt viktigt i livet för att kunna respektera sig själv och sina medmänniskor.
Det är just det dagens föräldrar lär inte sina barn.
Att resa sig och lämna platsen åt en äldre i bussen var en självklarhet för mig.
Jag har efter första tillsägelse slutat springa i lägenheten när jag var barn.
Jag känner med TS!
Ovanpå mig bor en barnfamilj.
De vaknar kl 06.00 och då bryter helvetet lös.
Springande fram och tillbaka under en timme till 07.00
Jag jobbar till 02.00 så jag är hemma halv 3.Vid 06.00 är jag inte riktigt utsövd...
Sen börjar samma sak såfort de är hemma vid 14.00.
Jag har försökt prata med de och fick just det idiotiska svaret barn är barn.
Så hör barnen inte va ni säger eller är de döva?Eller möjligen ni är döva?
För detta jäkla liv ni för gör mig förbannad.
Jag skilde mig efter 15 år pga att denna familj har gjort oss galen,
vi kunde aldrig sova ut och var hela tiden irriterade.
Nu har jag en ny man i mitt liv,jag sa inget till honom om grannen ovanpå.
När han är hos mig säger han alltid att det är ingen som skulle klara
detta störande ljud och jag måste göra ngt åt det.
Jag måste ringa och klaga.
Det roliga är att han är 13 år yngre än jag
så må jag vara en idiot till tjatkärring som är ljudkänslig...
Men hur blir då med denna 35 år gammal man...
Jag söker lägenhet och vill flytta såfort det går.
Tyvärr det är inte lätt att skaffa lägenhet i Gbg...
Så blev mitt liv ett helvete - pga ett barnfamilj ovanpå mig - i senaste 4 åren....

Usch vad jobbigt!

Jag har varit med om i princip samma sak. Hade en jätte knepig kvinna ca 60 i lägenheten under mig. Varje gång man gick på toa efter 22, så bankade hon i mitt golv. Det var det som oftast hände, men hon klagade förstås på mycket annat också.

Jag pratade med hyresvärden, som var totalt blåst, och sade att kvinnan bott där i 13 år och jag bara i 1 år så han kunde inget göra.

Jag ångrar idag att jag inte gick vidare med detta till hyresgästföreningen. Jag bara gav upp, totalt utmattad pga hennes trakasserier. Så jag flyttade.

Jag tycker inte att du ska ge upp! Ta ett ordentligt snack med hyresvärden igen, för så där ska det inte få vara! Och om dom inte lyssnar, gå absolut vidare. Är det någon som ska flytta så är det ju absolut gubben!

Lycka till, och ge inte upp!

Inte ljuskänslig: jag kanske missförstår men på vilket sätt känner du med mig? Det är jag som har barn o du har blivit "utsatt" för barnljud...

Absolut så ska o bör man säga till sina barn vilka regler som gäller men ska man dra det till absurdum gällande begränsning för barnen?
Ja, man bor i en lägenhet men barnen som bor o växer upp där har väl oxå rätt att leka o vara barn?
Självklart inkluderar detta ej höga hopp från säng, fotboll inomhus osv men så Hr inte varit fallet hos oss...
Idioten under mig har alltså klagat på en 9-månaders som kryper på golvet, kanske tar tag i leksaker eller tappar ngt...
Jag har tagit bort hur mkt leksaker som helst men jag kan ju inte rensa hela mitt hem o bara inreda med kuddar o annat mjukt!

Vårt hus är galet lyhört! Jag hör varenda "normal-steg" som familjen ovan tar. Tappar de en gaffel i golvet så klirrar det till ordentligt i mitt tak. Det e som o bo i ett papp-hus o det går inte med små barn att va helt tysta.
De som gnäller under mig pratar väldigt högt på kvällarna o hade jag förstått deras språk hade jag kunnat följa deras konversation... Så lyhört e det...

Jag vet inte hur högt dina grannar levt men rent generellt så tycker jag att man måste tåla lite ljud om man ska bo i läg annars får man flytta. O det är skillnad på hög musik på nätterna eller barn tidigt på morgonen!
Barn får såklart inte gå Bananas i läg men de måste få leka i sitt egna hem under rimliga nivåer!

Ovan inlägg va ts btw...