Mina föräldrar ska skiljas-efter 36 år..

Klart man blir ledsen när ens föräldrar skiljer sig, oavsett hur gammal man är. Men tänk då så här, om dom bara varit ihop för er barns skull så här länge, ska dom då aldrig få leva sina egna liv och försöka ge sig själva chansen att bli lyckliga? För hade dom varit lyckliga eller åtminstone inte missnöjda så hade dom ju aldrig kommit till att dom vill ha skilsmässa...
Min farmor och farfar gjorde samma sak när dom var 70 år gamla, chockerade hela släkten. Men jag har aldrig sett min farmor lyckligare och jag unnar henne verkligen det, hon har levt ett svårt liv och min farfar har minsann inte varit någon ängel! Men istället för att vara gifta och träta dagarna i ända så separerade de och blev goda vänner istället. Bättre vänner än de varit på decennier!
Så stöd du dina föräldrar i detta beslutet, det är själviskt av dig att vilja att dom ska må dåligt med varandra varje dag för att skona dina känslor, tycker du inte det själv?

det kanske blir ett jättebra nytt år - för din mamma! och det verkar hon vara värd.
mellan raderna läser jag att hon inte haft det lätt och nu äntligen är hon fri. starkt gjort av henne och tråkigt att ni barn inte kan stötta henne i hennes livs beslut utan att en del av er t o m vänder henne ryggen.
jag förstår att det är svårt att ta in att ens mamma kanske varit missnöjd och olycklig större delen av sitt äktenskap. kan ändå tycka att du och dina syskon är vuxna ( antar jag) och har större insikt i hur det är att leva med partner och barn och kämpa på med jobb och familjen ab.
ni kanske kan se hur hennes liv har varit med andra ögon nu

Tack för ditt svar!

Och det är faktiskt så att min mamma har stått ut för våran skull, och jag VET att hon har haft mycket tålamod.

Men det jag tänker på är att vår familj kommer splittras.. vi kommer ALDRIG mer sitta allihop tillsammans och ett av mina syskon har sagt till min mamma att h*n inte vill höra av henne och aldrig mer se henne och att hon inte ens ska hälsa på sina barnbarn när hon ser de.

Min mamma är 50 år, hon var VÄLDIGT ung när hon gifte sig. Och jag vet att hon inte haft det bra.
Men jag sa till min mamma att hon borde ge min pappa villkor.. att hon säger vad hon tycker han borde ändra på, och sen se vad som händer.
Men hon sa att han inte har ändrats i såhär många år och kommer aldrig att göra det heller!

Men jag är rädd för att familjen splittras! Det är min rädsla..

Jag har själv ingen erfarenhet av detta men av vad du säger så verkar inte din mamma ha varit så lycklig i förhållandet. Bara för att hon inte har yttrat några åsikter behöver det inte betyda att hon inte har haft några. Kanske har hon inte vågat säga något?

Om de lever så pass olika liv som du säger är det kanske bättre att de går isär?  Det är väl bättre att de hittar lycka på varsitt håll än är olyckliga tillsammans?

Om din mamma, och förhoppningsvis din pappa också såklart, såsmåningom mår bättre om de skiljer sig, då är väl 2012 ett bra år?    

Prata med din mamma, och med din pappa, men välj inte sida. Ta reda på hur de känner och tänker. Det är alltid sorgligt när något man vuxit upp med försvinner. Jag antar att det är någon slags trygghet du känner att du tappar, eller?

Äsch, jag vet inte vad jag vill säga. Ta hand om dig och din familj, dina föräldrar och dina syskon.

Bättre sent än aldrig? Vad skönt för din mamma att hon nu får chansen att leva sitt liv som hon vill och kanske hitta sitt livs kärlek. Jag tycker att du skall stötta henne och uppmuntra henne och så länge som du håller kontakt med båda dina föräldrar och inte lägger dig i vilka livsval som de gör, så kommer er familj att vara precis som alla andra familjer där föräldrarna lever skilda och i nya förhållanden.

Försök att sätta ditt ego åt sidan och tänk på din mor i första hand, unnar du inte henne att vara lycklig? Varför ska hon stanna kvar i en relation bara för familjefridens skull? Stöd dina föräldrar i deras beslut och glädjs åt att de tillåter sig själva att ge livet en andra chans!

Tänk att hon vågar efter 36 år! Hoppas du kan stötta dem båda i detta. Självklart kommer det bli en stor förändring för er alla. Men behöver inte nödvändigt bli negativ. Om alla beter sig som vuxna löser det sig nog. När jag skilde mig efter 16 år hade jag önskat att tex min mamma inte lagt över så mycket på mig om hur jobbigt det var för henne. Det var ju jag som skilde mig!

Men om familjen splittras så är det ju inte för att din mamma vill skiljas utan för att inte alla stöttar henne och kommer med hot om att inte höra av sig mera och att hon inte ska få träffa sina barnbarn osv? Det är ju inte HON som är självisk utan dom personerna isf som splittrar familjen!
Din pappa kommer inte ändra sig nej men när det värsta jobbiga är överblåst så kanske dom kan vara vänner och då kan ni ses ändå som hel familj?
Klart att allt kommer bli annorlunda men hur självisk får man bli egentligen!? Ska hon lida ont varje dag på året för att ni andra ska kunna låtsas att det regnar varje julafton bara?
Skärp er!

Det är en väldig stressfaktor när ens föräldrar går isär. Det ska man ha klart för sig. Inte sällan blir den egna relationen svajig på kuppen.

Men tänk på ts att en del av de hårda orden (aldrig träffa mer osv) är chock och försök att hindra en jobbig situation. Så ni kanske visst kan fungera som familj i alla fall, det är för tidigt att säga något om det än.

Kramar.