"Nyfådd" 2,5-åring som lever rövare vid nattning. Hjälp!

Jag hade tagit kontakt med BVC-psykolog.
Dom brukar ge bra tips och råd på hur man på bästa sätt ska göra

Ditt förslag med en egen säng nära er hade jag börjat med att prova. Då kan h*n söka närkontakt med er om h*n vill på natten. Tryggheten finns ju nära :) 

Att somna kan vara jobbigt för barn som kanske har erfarenheter av traumatiska och överraskande uppbrott ex ett adopterat barn som lämnat det som varit känt för barnet, kanske har barnet t.om erfarenheter av att somna på ett ställe och sen vakna på ett annat med okända människor (före adoptionen) . Att somna innebär även att släppa kontrollen och det är svårt innan man litar riktigt på sina nya föräldrar och känner sig trygg.

Lycka till med sovandet!   

Oj, oj vad jag känner igen en del av vad du skriver. Det som fungerar på dagen tar de ut vid nattning eller sömn. Vår dotter var 2,5 när vi fick henne och nu vid snart 6 år så börjar väl faktiskt sömnen sitta hyfsat (ja förrutom en del vredes utbrott och lite nattskräck om det varit mkt på dagen men det räknas knappt). Det var väl tröstande ... Vår dotter hade inga spärrar första veckorna för att kasta sig handlöst. Fångade henne vid ett antal tillfällen där hon skulle kunnat gjort sig rejält illa. Det försvann dock rel snabbt. Sömnen har istället tagit tid. Vår dotter var rädd för vår vuxensäng till en början eftersom hon bott på barnhem och aldrig sett vuxna sova. Vi lekte då i sängen dagtid så att hon fick bekanta sig lite. Hon hade hela första året en spjälsäng bredvid vår säng men jag tror att hon sov ca 4 timmar i den sammanlagt. Vi sökte hjälp hos BVC och BUP men utan att få ett enda gott råd. BVC föreslog 5-minutersmetoden(!) vilket ju är helt galet för ett separationsrädd barn. Det som hjälpt oss har vi själva kommit fram till: Vi har turas att försöka få sova ut så att man får tillräckligt med sömn själva. Bra sömn på dagen är ett måste för god nattsömn fram till ca 4 års ålder. Inte för mycket intryck på dagen, tex museer gick bort första 2 åren. Välling nattetid. Ta upp och kissa någon gång på natten då en del av hennes "nattskräck" visade sig vara kissnödighet :-0. Berömma/belöna när det väl fungerar. Samsovning. Somna tillsammans. Hitta på sånger av typ "mamma är här och pappa är här och NN kan sova" som sjungs om och om igen. Försäkring om att vara där när hon vaknar och verkligen vara det. Sånglekar av typen "sko sko liten häst" där man klappar på fötterna för att förvilla allt annat de vill hålla på med för att hålla sig vakna.  Kommer inte på något mer just nu...
Om ni bor i Stockholm så ta kontakt med Duvnäs, de verkar ju kunna en del. Det finns också någon riktigt bra psykolog som är bra på adoptionsfrågeställningar som heter Monica Hedenbro. Vi orkade inte efter bakslagen på BVC och BUP ta mer hjälp utan har litat på oss själva och snackat av oss med vänner och bekanta. 
Lycka till och berätta gärna hur det gått. 

Vi hade också problem med att sova med vårt barn. Så vi tog barnets säng breved mig och h*n sov där. Det fungerade jätte bra...

Varje kväll hade vi exakt samma rutin, först bad, sedan kvällsmål, tvätta tänderna, och sedan en liten stund lugn lek tillsammans. Och när det var tid att sova, läste vi 2 böcker så att h*n var imellan oss före vi flyttade h*n i sin egen säng.
Sedan berättade vi att mamma älskar X, pappa älskar X, X älskar mamma, X älskar pappa. Du heter xx xx xx, mamma heter xx, pappa heter xx och tillsammans är vi xx familj osv...

Det tog sin tid, men började fungera ganska snabbt.

Nu ett år senare sover h*n i sin egen säng, i sitt rum, vi läse ännu också varje kväll och går igenom samma ramsa, och brukar sitta med barnet tills h*n har somnat... 

 

GRATTIS till sonen/dottern !

Vi kom hem från Kina för snart ett år sedan med vår son som då var 2½ år. De flera av familjerna som reste samtidigt som oss hade problem med det nyfådda barnets sömn, så även vi. Jag inboxar dig!

Tack för svaren jag fått  Det känns skönt att inte vara ensam även om man nu kunde önska att alla barn skulle kunna få somna lugnt varje kväll...

Vi åkte till IKEA idag och köpte en barnsäng. Nattningen var avklarad på en halvtimme och nu sover 2,5-åringen lugnt i sin egen säng precis bredvid våran. Jag vet inte om det bara var utflykten till IKEA som tog musten ur henom (jag känner mig iallafall helt slut efter ett besök där ) men håller en tumme för att den egna sängen ska bli en långvarig succé.

Jag skulle inte råda till sova i egen säng än. Jag känner igen det där med sparkar, skallningar, slag mm. Du skulle ha sett hur jag såg ut på min kropp hade folk sett utan kläder så hade dom trott att gubben min misshandlade mig, nu är det ju så att jag får lätt blåmärken så jag var extra drabbad i samsovningen tyvärr.
Men vad gör man inte för sitt barn?

Men allt detta går över ha tålamod. Trollet var som en orolig virvelvind i sängen, han for ur sängen flertalet gånger även då vi sov i sängen så for han ut i fotänadn av sängen då vi sov.
Dom oroliga virvelvindarna ebbade ut då vi varit hemma drygt 4mån.

Nattning i Polen & första månaderna hemma tog runt 3timmar.

Jag har inte läst alla svaren men det kan ju vara så att ert barn inte är van vid att sova- dels med vuxna, dels med flera i samma säng o dels i säng över huvud taget!

Båda mina barn har erfarenheter av att sova på golvet. Att komma hit o bara sova i en säng var klart väldigt omtumlande bara det!

Jag hade gjort som någon skrev här- kanske sätta en hög madrass vid er säng. Då kan barnet komma upp i er säng när det vill o känner sig mogen och det gör inte så mycket om det trillar i golvet då det är så pass nära ner (kanske 30 cm). 

Läser nu att ni verkar ha löst det men låter mitt inlägg vara kvar ändå

Lycka till! 

Hej, hade liknande problem med våra barn i början, särskilt vår dotter. De första 10 månaderna var det 3-4 vakna timmar varje natt både för henne och en av oss föräldrar för det var full fart på henne. Hon var 3,5 när hon kom så det gjorde också att hon var så pass stor att hon inte höll sig i sängenen/sovrummet utan gav sig ut på vandring i huset om man inte vaknade snabbt och kunde ingripa. Bredde mackor, duschade, satte på TV:n själv osv. Vi försökte samsova men det funkade inte, hon ville inte ha oss nära när hon skulle sova och hon ville inte sova överhuvudtaget. Vi löste det genom att en förälder sov på en madrass nedanför henne säng i ungefär ett halvår. På så vis kunde vi oftast känna och höra när hon steg upp och fånga in henne. Dessutom började hon efter ett tag tycka att det var mysigt med madrassen och kröp till slut ner där även hon. Nu har hon varit hemma i 2,5 år och sover fortfarande dåligt, dvs vaknar varje natt och är superpigg någon timme, men nu sover hon med oss och tycker att det är så mysigt att hon bara ligger där och vilar när hon inte kan sova. Lycka till!

Vårt barn tog i början lång tid vid nattning och var 2,5 vid hemkomst. Rumstrerade vilt. 
Vi hade tänkt samsovning men hade en utdragssäng intill dubbelsängen och vi märkte att det gick mycket bättre att lägga hxn där efter gossagostund. Låg och höll handen och låtsades sova, nattlampa på.
Efter ca 2 månader så  kom barnet krypande då och då intill och ibland hölls handen hela natten.
Efter 6 mån ville barnet sova i dubbelsängen och gör så än idag tre år senare. För just vårt barn är det jätteviktigt att hxn får samsova, det tankar trygghet och njuter.
Sin egna säng som finns beredd tänker hxn sova i när "blir stor".

Ts - jag tror ni gör rätt, bara ni är nära.