Har ni 4-5 åringar som rymmer såfort de blir sura?? Min 4,5 åring rymmer/springer iväg såfort nått går emot honom eller när han inte får som han vill. Självklart får han ändå inte som han vill så han tror att det beetendet uppskattas, för jag är en sån människa att jag tycker man ska kunna prata om saker å inte bara springa iväg å sura.. Nån som känner igen`sig el kan ge några tips?
Igår sprang han iväg ifrån pulkabacken till mormor hans, å det är nästan 700 m o han korsade 2 vägar,. vilket inte alls är att föredra.. Hans pappa gick efter så han såg ju honom och då sprang han ännu mer, stannade emellanåt å kollade vart han var, sprang sen igen när pappa började komma ikapp.. Sen fick han vara hos mormor medans vi var å köpte lördagsgodis och fick ge oss hans godispeng för han skulle inte få gå på affären o handla..
Hur kan man få honom att förstå att det är farligt o icke uppskattat? Nån som har något tips på nån bra konsekvens? Gillar inet bestraffningar eller straff..
Igår ska vara i lördags naturligtvis, skrev fel
Ingen av er 37 som läst tråden solm har nått tips?? Är jobbigt både för honom och oss!
Jag hade nog försökt se till att det blev svårt för honom att rymma. Liksom vara beredd på det. Sen hade jag nog inte bara gått efter lugnt utan rusat så att jag kom ikapp och sen gått tillbaka till pulkabacken. Ska inte hela familjen till mormor så ska inte han heller liksom....
Jag har en 3-, snart 4-åring som springer iväg ibland,dock mindre och mindre. men då tar vi alltid tillbaka honom dit vi var och går sen fint, som man ska, dit vi skulle.
Sen vet jag inte om jag hade köpt godis alls när han var så olydig. vet att det kanske inte är rätt straff/konsekvens men att låta honom sitta hemma hos mormor, dit han sprungit olovandes (och farligt!) och vänta på godis (belöning) känns inte riktigt rätt heller.
Svår nöt det där....
Kanske får man inte gå till pulkabacken på ett tag när man inte kan vara duktig och stanna kvar?
Mitt bästa råd är att du skall sluta tänka konsekvens eller bestraffning och istället börja bekräfta hans känslor så mycket du bara kan. Han är också tillräckligt stor för att su skall kunna prata med honom och fråga hur det känns, varför han sticker iväg och så.