Ni med barn med ADHD, hur ser er vardag ut?

Nu medicinerar sonen så det har blivit lugnare och mer harmonisk nu men jag antar att du vill veta hur det var innan?
Sonen blev väckt och for vrålandes ur sängen och fortsatte sedan med att springa runt till vi fångade upp honom och mer eller mindre tryckte kläderna över huvudet på honom. Sedan fortsatte nästa strid då han fick välja på två alternativ till frukost och när man serverade det han ville ha var det ändå fel . Iväg till fritis efter diverse turer och ibland hamnade han i bilen utan varken jacka eller skor. Skoldagen gick ut på att springa runt, tycka att allt var jobbigt, tråkigt mm. Fritids var sonens fristad på em då han fick vara i snickis med hörselkåpor och bygga så mycket han ville. På det viset fortsatte dagen igenom med en kamp på kvällen för att få honom att komma till ro och sova. Att umgås med andra var i perioder otänkbart då sonen provocerade, avbröt och härjade runt. Han har alltid haft ett gräsligt språk och har fortfarande i stress. Att prova nya saker var/är jättejobbigt och att komma iväg till aktiviteter, även uppskattade, var hopplöst. Fick min son beskriven av en annan mamma som oberäknelig, aggressiv, opålitlig och absolut inte normal, det kändes i hjärtat kan jag säga. Han saknade/saknar fortfarande till viss del förmåga att lära sig rutiner på vanliga saker så som vilken morgonrutin han hade trots att vi alltid gjorde lika. Han hade noll tidsuppfattning och råkade någon säga att vi skulle göra något tog han det som om det skulle ske nu, sen existerade inte. 
Vi har haft schema till sonen i olika form sedan 3 års ålder, fasta rutiner dvs lika varje dag och på så sätt har vi fått livet att fungera lite bättre. Idag har han listor över vad han ska göra och i vilken ordning. Han har en klocka som piper med liten text vad han ska göra- glömmer bla. äta, tidshjälpmedel i sin telefon och en liten daisyspelare som han kan lyssna på texter både skönlitterära och skolböcker för att på så sätt spara energi. Han har belöningssystem för saker som normalt man kanske inte hemma. Bra språk, göra läxan, tvätta händerna efter toabesök och duscha. Sonen saknar inre motivation till det mesta som han finner ansträngande och då får vi fixa det utifrån. Lycka till.

Vi har en son på 10 år med adhd. Han är helt fantastisk! Han har sina fördelar (och sina nackdelar). Vi har försökt att fokusera på de positiva bitarna från första början:)

Han fick sin diagnos för ca 1 år sedan och sedan ca 2 mån sedan tar han strattera. Att ge honom medicin var inte ett lätt val och han tar det nu på prov. Medicinen har gjort honom mer fokuserad och lugnare, men vi känner oss tveksamma till om det är rätt eller fel att medicinera. Tycker absolut att bup borde fokusera mer på beteendeterapi än på mediciner.

Hans vardag var ganska jobbig innombords tidigare. Han fick mycket utbrott om något "felade" enligt honom. Han kunde få riktiga utbrott på morgonen om hans vilja inte gick igenom (tex vinter=termobrallor tycker jag, men han avskyr vinter och termobrallor....)
Läxor har varit ett problem, men blev bättre när han själv kom på ett sätt som fungerar för honom. Han vill göra alla läxor på en gång och inte sprida ut det på flera dagar.

Duscha tycker han heller inte om, det får man hjälpa honom att påminna om. Han har ett bra system nu som fungerar!

Det mesta har blivit bättre genom att han hittat egna lösningar, med lite pusch från oss. 

Fasta rutiner är något som verkar fungera bra för adhd barn. För vår kille med;)

Din tjej är ju oxå helt fantastisk , har nära till alla känslor precis som min kille:) på gott och ont. det kanske hjälper dig om du kan slappna av och bara "gilla läget"; ¨så här är mitt barn och mitt liv- det är nog inte helt fel att inte bry sig så mycket om andras åsikter. De som klagar och tittar snett är oftast de som är okunniga. (min son har även tics, det är förstås väldigt jobbigt för honom, men även en del av honom. Han lever med det och kompisarna kring honom bryr sig inte.)    :))  

              

roman var helt rätt ord! :) känner igen mig i alla era berättelser, dock är min lille endast 3 år och 7 mån.
men vi får ha samma rutiner hemma, vi kan stundvis inte heller träffa andra människor pga L's språk och beteende, L har likasinnade utbrott och de känns tyvärr som om dom aldrig tar slut. :(

Vi har avlastningsfamilj åt L 1 helg i månaden, och även om det var ett tungt beslut att ta så känns det nu som de enda rätta.

Någon som jag som mamma tycker är jobbig är att, vid frukostbordet kan vi inte sitta tillsammans å äta.

Delvis för att jag har ett rysligt morgon humör, delvis för att L babblar, o babblar och glömmer bort sin frukost.
Slutar ofta med att han inte får i sig nått alls då. Drf sitter han i soffan framför tv, och jag i köket.

Hullerbullerbong: Hur söker man avlastningsfamilj? Är det via soc?

Hej! Njä via kommunen, LSS handläggare var jag hos. ;)

Tack . Ska träffa en LSS handläggare nästa vecka och då ska jag passa på att fråga efter det.

gör så! det är lss handläggare som fixar de, vi har lyckats få en person som är god vän till våran familj som kontaktfamilj, hon kände L redan sen innan så de funkar kanon!

Jag känner igen beskrivningen TS ger av sin dotter.

Vår dotter var/är likadan. Hon är nu 9 år och har medicinerat sedan drygt 2 år tillbaka.

Fram tills för 1 månad sedan hade vi ett h***e varje morgon.  Vi hade schema som visade att alla kläder skulle läggas fram kvällen innan tillsammans med skolväskan och ytterkläder. Allt detta lades i hallen och hennes rum låstes på kvällen för att hon inte skulle bli distraherad av något i rummet på morgonen.
Väckarklockan ringde 06.00 och då började "fajten" som varade till 07.30 då det var dags att gå till skolan. 
Trots att vi är två föräldrar som  hjälpte henne så hann hon oftast inte med alla bestyr på morgonen. (klä på sig, äta frukost, ta medicinen och borsta tänderna.)
Vår morgon såg ut ungefär såhär: Ta av pjamasen... ta nu av pjamasen...  ta av pjamasen... osv. genom varje uppgift. Detta tjat tärde på oss alla och en kväll när vi föräldrar satt och pratade om situationen kom vi på idén att ge henne medicinen redan kl.05.
Morgonen efter gick hon upp direkt när klockan ringde och hade utan att titta på schemat eller fått någon uppmaning av oss vuxna klarat av alla morgonbestyr på 30min!
Så har det sedan fortsatt och hon säger själv att det fungerar bättre i skolan också när hon har fått en bra start på dagen.

Läste ditt inlägg mammalinsan, kändes som om jag läste om min dotter. Hur har det gått för er och med eran lilla tjej? Vi är i upptäckarfasen och känner oss förvirrade men orkar inte ha det så här längre vill veta hur vi kan hjälpa vår tjej.