Ettåring - autism? (Långt inlägg)

Hej,

Jag skulle uppskatta jättemycket om ni som har erfarenhet av autism eller ev barn som ni misstänkt ha någon diagnos, men där det visat sig att så inte varit fallet, orkar läsa och kommentera detta inlägg… som förmodligen blir LÅNGT. Ber om ursäkt för det...

Vi har en son som är 1 år och ett par veckor och jag är jätteorolig för honom! Han ger dålig ögonkontakt och svarar dåligt på sitt namn! Han viftar också en del med händerna, ungefär som att han vinkar med båda händerna (oftast när han blir glad för något..).

Det här med ögonkontakt är ju generellt lite svårt att säga om den är bra eller dålig eftersom man kan använda ögonen på många sätt. Han tittar ofta i ögonen på t.ex. personer han inte känner så han undviker inte all ögonkontakt. När vi busar med honom ger han också bra ögonkontakt. Men han använder ögonen (tycker jag) dåligt annars… typ leker hans så tittar han inte upp så mycket på oss utan kan nästan ha blicken i golvet. När jag matar tittar han oftast på skeden eller skålen. När han pekar (med hela handen.. han fingerpekar inte än) så tittar han inte alltid tillbaka på oss när han vill ha något, men han gör det ibland. Han följer vår pekning men stämmer inte av genom att titta tillbaka på oss i ögonen. Dessutom är det svårt att få ögonkontakt med honom (det upplever jag har blivit svårare de senaste  veckorna) eftersom han inte lyssnar bra på sitt namn. Mest lyssnar han på sitt namn om han sitter i matstolen och liksom inte håller på med något eller är på språng. Annars är han nästan alltid på språng och då kan han ignorera att vi pratar med honom helt! Jättejobbigt!

Kan ta lite om hur hans utveckling varit sen han föddes:

Generellt har han följt vad de kollar på BVC förutom något sen med konsonantjoller och vinkade/klappade lite sent. Jag har heller inte upplevt honom som avvikande generellt utan det som oroat mig har mer varit sådant jag läst mig till, enstaka grejer, mer än hela hans beteende om ni förstår hur jag menar.

Han fokuserade blicken ungefär när han var sex veckor, ganska sent alltså men ändå inom det normala enligt BVC. Efter det tänkte jag inte alls på att han hade dålig ögonkontakt utan upplevde den som normal. Han svarslog mycket med. Han jollrade också som bebis (alltså utan konsonanter) men det minskade runt 5,5 månad och sedan var han väldigt tyst till han blev 7,5 månad då han började lite med babab, mamama, dadad. Det var under den perioden jag började oroa mig för autism eftersom de träffar man fick upp på uteblivet joller va just autism. I övrigt upplevde jag honom som normal. När han började jollra igen så lättade oron lite men jag kunde helt enkelt inte släppa det. Han fortsatte jollra relativt lite men inte exeptionellt lite. Lite oklar är jag över hur kommunikativt han jollrat dock. Han har kanske inte heller haft det mest nyanserade jollret, men även där är det inte exceptionell på nåt vis. Min oro satte dock ingång igen när han var kanske knappt nio månader. Han hade då inte börjat vinka, inte klappa, härmade inte direkt osv. När han var 10 månader va jag säker på att han va autistisk. Jag upplevde då inte att han vare sig härmade rörelser eller ljud, inte svarade på sitt namn så bra (ibland dock även då), han viftade med händerna mm. Läkaren på BVC tyckte dock inte att jag skulle oroa mig utan ansåg att han va jättefin och normal i utvecklingen. Strax efter tio månader så började han vinka och vid ca 11 månader började han klappa händer så då släppte min oro lite igen. Han började även peka med hela handen strax efter 11 månader. Släppte oron helt gjorde jag dock inte men jag orkade vänta ut tiden lite för att se hur den fortsatta utvecklingen skulle bli… nu när han är ett fyllda och ger så dålig ögonkontakt, inte lyssnar på namn, viftar en del med händerna och inte pekar med pekfingret än känns det som att det (ursäkta uttrycket) är ”kört”! Jag mår så fruktansvärt dåligt över detta. Jag vill ju bara att han ska vara en liten ”normalstörd” kille som ska få ett bra liv. Jag känner också stor oro över hur detta ska påverka hans syskon…

Men samtidigt hoppas jag ju innerligt att jag har fel. Att man kan ha dålig ögonkontakt och svara dåligt på tilltal och ändå visa sig vara ”normalstörd”. Är det någon som varit med om det?

Det blir långt detta men jag skulle ändå vilja berätta lite om vad han kan med/eller hur han är:

-          Han går jättebra. Tog första stegen vid 9,5 månad och gick helt strax innan 11 månader. Klättrar inte mer än i trappan då och då.

-          Förstår MYCKET. Han var tidigt med att förstå t.ex. var är lampan och mycket mer. Han har alltså stor ordförståelse (konkreta objekt i varje fall). När man frågar var något är så tittar han vanligen dit, ibland pekar han med handen.

-          Han förstår enklare instruktioner. T.ex. kan du pussa dockan, kan du sova (lägger sig ner på mage), kan du ta ut nappen, kan du hämta en bok, kan du dansa (svänger med armarna), kan du killa pappa (eller nån annan, går till rätt person och killar), kan du krypa in i kojan (kryper in under sitt bord i rummet), kan du plaska, banka osv osv osv. Idag sa jag ”ska vi äta” och då gick han direkt till grinden i sitt rum… Säger man kom så kommer han dock sällan…

-          Han förstår även att t.ex. strumpan ska vara på foten och mössan på huvudet.

-          Han härmar ljud. T.e.x hostar jag, hostar han. Säger jag tack, tack säger han ta, ta. Idag sa jag tut,tut, tut och då sa han tututut, säger jag där säger han dä. Säger jag titta säger han ”didid” typ. Sen gör han inte alltid det men kan när han vill.. dock blir inte ljuden så välartikulerade men man hör ändå likheten med det man sagt själv.  

-          Han kan dock inte kommunicera verbalt. Han säger inget riktigt ord själv. Det mest ordlika är pappa men inte så att han ropar på pappa själv eller pekar och säger pappa. Detsamma med mamma. Det han säger själv är om man säger ”var säger kon” så säger han ofta ”buuu”, Vad säger lejonet? ”grrrr”, vad säger bilen ”brrrr”.. När han pekar på något med handen som han vill ha så ”grymtar han”/låter, förmodligen för att vi ska uppmärksamma att han vill ha något..

-          Han härmar en del, men kan t.ex. inte skaka på huvudet fast jag gjort det mycket för att visa honom. Han kan inga rörelsesånger förutom att han spelar på munnen när man sjunger ”var är magen” och en sång då jag sträcker armarna över huvudet gör han det med, men började med det precis. Jag klappade och vinkade JÄTTEMYCKET med honom också men det var han som sagt ganska sen med ändå..

-          Han dricker själv i pipmugg och har även börjat äta lite själv. Han är duktig på att få in maten i munnen men har lite svårt att få upp den på skeden.

-          Den kommunikation han använder är genom vissa gester. Han pekar just nu mycket med hela handen (inte med fingret) på sådant han vill ha eller om han vill gör något (typ gunga). Som jag skrev så tittar han inte alltid tillbaka på oss när han gör det, men det är ju i varje fall i någon mån kommunikativt. Han kan även nicka. Det är inte alltid han nickar vid rätt tillfälle men det är tydligt att han förstår att nickningen hör ihop med att han vill något. Han skakar inte på huvudet för nej,. Han klappar händerna om man säger ”duktigt” eller ”bra”. Han brukade vinka hejdå men just nu så pussar han istället när vi säger hej då.. Han sträcker upp armarna ganska bra när vi ska lyfta upp honom.  

-          Han sitter inte still så mycket (förutom i matstolen) och när han leker är det mycket att leka någon minut med en sak och sedan gå vidare till nästa. Gärna riva ut allt han kommer åt J Han är dock intresserad av leksaker tycker jag och blir t.ex. jätteglad om han får se nallar eller om man går in i en leksaksaffär. Han kan trä ringar på en träpinne och han kan köra med bilar ”normalt” och samtidigt låta ”brrrr”. Bygga med klossar verkar han dock inte gilla än. Men sen lekar han gärna med ”vanliga” saker med typ stekspadar och så… Han har dock kort tålamod och går mycket från sak till sak. Gillar generellt att gå och gärna riva ut saker ur skåp och så..

-          Titt-ut leker han och gillar. Han gömmer sig även själv. Han gillar även kurra-gömma när jag gömmer mig och frågar ”var är mamma” eller om jag säger ”kan du fånga mig” så jagar han mig. Men jag vet inte om han kan leka turtagningslekar… han verkar inte intresserad av att t.ex. rulla boll. Han gillar även kill-lekar.. Annars gillar han t.ex. att gunga, att gräva i sanden mm mm. Känns inte som han har begränsade intressen.

-          Han har en låtsatstelefon som han brukar sätta vid örat när han får den. När han leker med en leksakstallrik eller sked så låtsasäter han (smackar med munnen). Han matar även oss på låtsas om vi säger ”får jag smaka”. Han har vid något tillfälle även satt en lång kloss vid örat som en telefon och säger man kan du prata så sätter han handen vid örat. Han brukar även dela med sig av sin napp till oss och sina nallar. Han tar ut den räcker den mot den som ska smaka och så smackar han med munnen..  

-          Han visar sällan upp saker för oss. Han kan, kanske någon gång om dagen, komma och ge oss något. Dock kommer han ofta med böcker som han då vill att vi kollar i (den minut han orkar sitta still J ) och sätter sig då i vårt knä.

-          Han äter JÄTTEBRA och sover också helt ok. Vaknar ett par gånger per natt och vill ha nappen och en gång då han vill komma över och ligga i vår säng.

-          Han blir alltid jätteglad när vi eller syskonen kommer hem!

-          Han leker ofta ganska länge utan titta upp på oss men jag tror inte att han skulle leka själv någon lång stund om vi lämnade rummet. Det är som om han registrerar att vi är där även om han inte stämmer av med ögonkontakt. När vi går ur rummet går han nästan alltid direkt till grinden..

-          Han gillar nallar och gosar med ansiktet i dem. Har dock ingen ”favorit” som han bär med sig. Jag upplever inte att han har något direkt emot kroppskontakt men inte heller att han är gosig. Han sitter inte länge i knät på dagen men blir gärna buren. På natten vill han alltid komma över till oss och då ligger han nära oss.

-          Han verkar inte rutinbuden. Vi kan äta oregelbundet gör saker på sätt som vi inte brukar utan att han verkar ha ont av det. Vi va precis på skidresa och det gick jättebra.

-          Han börjar visa vilja, t.ex. om vi tar något från honom eller han inte får öppna ett skåp som han vill. Men det är inga lång utbrott utan det går att trösta honom/avleda honom rätt fort. Är han ledsen upplever jag generellt att han tröstas av att vi kramar och lyfter upp honom.

-          Han va väldigt mammig ett tag och då också rädd för ganska många främlingar. Nu duger pappa lika bra som mamma och han inte så rädd för främlingar… men heller inte jättesocial. Alltså han blir inte hysterisk bland okända människor eller om vi har gäster, men han söker heller inte kontakt med dem tycker jag.

-          Han har några lådor i sitt rum med lock på som han inte kan öppna. De kommer han alltid med till oss när han vill leka med sakerna i… alltså kanske ett sätt att be om hjälp på.

En sista sak. Det som är konstigt är att han lyssnar nästan alltid om jag säger ”titta” och hans namn men inte om jag bara säger hans namn…. Vad kan det bero på?

Jag vet att man inte kan ställa en diagnos så här i ett forum men jag vill gärna ha synpunkter och kommentarer vad ni tror om hans utveckling. Jag vet ju att inte lyssna till sitt namn och att ha dålig ögonkontakt är sådant som talar för autism, men finns det något som talar direkt emot? Hur var era barn i samma ålder - både ni som misstänkte då men även ni som fått misstankar senare, minns ni hur era barn var i ettårsåldern. Tror ni att det är möjligt att han kommer börja lyssna på sitt namn och ge bättre ögonkontakt... alltså att det inte MÅSTE vara autism?

Jag uppskattar om de som inte har någon kunskap om autism är snälla och inte ger taskiga kommentarer. Jag ser också att han ligger långt fram/är normal på vissa punkter i sin utveckling, men efter att ha läst en del om autism så har jag förstått att symptomen kan vara ganska subtila eller bara röra vissa områden… sen hoppas jag självklart att jag har fel!

Vi har för övrigt två ”normalstörda” och mycket välfungerande barn som är 7 och 9 år. Vi vet ingen i släkten som har autism eller annan diagnos.

 Tack på förhand för de som orkat läsa hela inlägget!