Hur vet man om man är deprimerad?

Förlossningsdepression kanske? Det är inte ovanligt, många får det efter en helt "normal" förlossning. Även om ditt barn mår bra så antar jag att det var stressigt för dig, och sådant kan ju trigga igång en förlossningsdepression.

Jag förstår ändå hur du tänker, att bara andra kan vara deprimerade, inte DU. Men om någon vän hade berättat det du skrev för dig, vad hade du sagt? Troligtvis att personen inte mår bra, behöver hjälp, HAR RÄTT till hjälp osv. Eller hur? :) Det viktiga är ju faktiskt hur du mår, inte ifall du har rätt eller inte att må som du gör. Vissa kanske tycker att du borde vara så glad, att du inte har något att må dåligt för, och det är ofta de känslorna man själv får när man får en förlossningsdepression. Man BORDE ju vara glad och så är man inte det, då får man dåligt samvete och det gör ju saken ännu värre. Det är det som är grejen men en depression, just att du mår dåligt fast du kanske inte har en riktig anledning (trots att förlossningsdepression ändå har väldigt mycket mer hormoner att göra), och det är ju just därför du behöver hjälp. Du ska inte behöva må så här, och ditt barn påverkas ju av att du mår dåligt, det påverkar hela anknytningen. Jag fick en jättedjup förlossningsdepression när jag fick min son, och väntar nu mitt andra barn och hoppas att jag ska få uppleva en normal bebistid efteråt. Så tänk inte på hur du BORDE må utan fokusera på hur du FAKTISKT mår. Att vara lite deppig i någon vecka efter förlossningen är normalt. Att må riktigt dåligt efter det är INTE normalt, och det blir bara värre och värre om du inte tar tag i det, vilket kommer påverka hela familjen. Om du känner att du mår så dåligt att det påverkar dig, din familj, ditt barn, din vardag - då spelar resten ingen roll, då har du all rätt i världen att skaffa hjälp!

Och nej, ingen kanske kan sätta sig in i EXAKT hur just DU känner. De som själva har haft en förlossningsdepression har ju inte upplevt precis samma sak, men jag kan lova dig att det ändå är mycket som liknar, och det kan vara skönt att prata med andra som varit med om liknande :) Och de som jobbar med sånt här kanske inte har varit med om det själva (eller så har de det, vem vet?), men de har erfarenhet av andra som också mått som du gör nu. Så det bästa du kan göra är att vara så öppen som möjligt, berätta hur du känner, hur du tänker osv. De kommer inte döma dig eller tycka att du är knäpp (gör de det så borde de inte jobba med människor, ännu mindre med nyblivna mammor).

Hoppas du vågar ta steget att söka hjälp :) Det kommer bli bättre för alla! Inboxa mig om du vill prata, jag finns här :) Stor kram!!!

Det känns som om jag blivit snuvad på åtminstone halva upplevelsen av att få barn. 

Fick inte gå hela graviditeten. Fick inte föda på vanligt sätt utan akut snitt. Fick inte användning för profylaxkursen. Fick inget fullgånget välmående barn att ta med hem och kunna mysa med hela familjen, utan ett litet barn på neonatalavdelningen. Inte ens fick jag dela förlossningen med min man. Han var bortrest utomlands Livet bara kastades omkull helt. Även om jag visste att det inte fanns någon garanti för ett fullgånget och friskt barn, så hoppades jag ju.

Känns som om jag vill ha revansch. Helt sjukt är det att jag tänker så här, men det gör jag: vill göra det igen och göra det så att det blir den minnesvärda bra upplevlse jag hoppats på, hela grejen. Men, tillråga på allt så var det här ett barn från IVF. Så det var sista chansen. Sista barnet. Nu med detta barn så vore det ju helt ohållbart att få ett prematurt barn igen (och risk finns ju alltid för det). Det bara funkar inte. Dessutom har vi inga pengar för att betala för att göra ett till IVF. Det IVF gjorde nu fick vi subventionerat eftersom jag och min man inte hade några gemensamma barn.

Känner mig så himla otacksam

Du är inte deprimerad för att du är  svag, du är dempimerrad för alla dina homorner och signalsubstanser i hjärnan är i obalans efter förlossningen och de förändingar som gått genom din kropp.

Med det sagt, så här ser de skattningskalor för deppresion man får göra hos läkaren ut.

http://deprimerad.net/for-allmanheten/testa-dig-sjalv/had-skalan/hospital-anxiety-and-depression-scale-had/

Det är inte nog mycket för att man "själv" ska kunna ställa diagnos, du är inte någon läkare. Men det kanske kan ge dig en tankeställare att kolla på testet och göra det lättare för dig att inse att du behöver vård. 

hej vännen
Prata med någon på psyk för du har nog fått förlossningsdeppretion. Jag känner till detta så sök  för det.
Det är så mycket som ställer om i kroppen vissa klarar sig bra vissa inte så bara ring få hjälp.