• Anonym (Mamma)

    Lättstött, snarstucken?

    Min bonus är så lättstött! Hon är tretton år och åldern kan ju vara en faktor, men hon har alltid varit så (så länge jag känt henne). Det är inte bara när jag säger till när hon gjort något dvs ta en tillsägelse, utan även mamma, pappa mfl. Nu är det väldigt sällan jag säger till henne men när det händer så kan hon sura i timmar! Ja ibland till nästa dag! Hon har även kommit hem och varit helt förstörd för att hennes mamma sagt till henne. Men det som är intressant är att hon i sin tur anser att hon får tillrättavisa andra och påpeka deras fel och brister. Hur kommer man tillrätta med detta? Nu ska man ju inte jämföra, men vårt gemensamma barn kan och säger vi ju till utan problem. Det blir visserligen argt eller ifrågasätter ibland, men det går fort över! Då är allt som vanligt igen. Det är som om bonus vill vara perfekt och när hon får en tillsägelse så bryter hon ihop för att hon inte är det. Pappan brukar prata med henne iblan efteråt, men det hjälper inte. Det blir samma sak nästa gång

  • Svar på tråden Lättstött, snarstucken?
  • sextiotalist

    Personlighetsfråga, min syster var (och är) lite av den typen, inte lika mycket som flickan i ditt fall. Min systerdotter sa vid något tillfälle efter det att vår tonåring varit sådär brutalärlig som h*n kan vara ibland. "så hade jag aldrig kunnat säga till mamma, för då hade hon surat i dagar"

  • Anonym (Mamma)

    Ja det är väl det, och inte mycket att göra åt antar jag. Hon är fortfarande sur förening sak jag sa igår em! Man måste ju kunna säga ifrån eller ska man behöva tassa på tå för just henne - det funkar ju inte. I och med att vårt gemensamma blivit större så måste jag ju även säga till bonus då denne gör något fel annars kommer ju mitt barn undra.

  • sextiotalist
    Anonym (Mamma) skrev 2012-01-20 09:16:49 följande:
    Ja det är väl det, och inte mycket att göra åt antar jag. Hon är fortfarande sur förening sak jag sa igår em! Man måste ju kunna säga ifrån eller ska man behöva tassa på tå för just henne - det funkar ju inte. I och med att vårt gemensamma blivit större så måste jag ju även säga till bonus då denne gör något fel annars kommer ju mitt barn undra.

    Tassa inte på tå, hon får sura.
  • Anonym
    sextiotalist skrev 2012-01-20 07:54:46 följande:
    Personlighetsfråga, min syster var (och är) lite av den typen, inte lika mycket som flickan i ditt fall. Min systerdotter sa vid något tillfälle efter det att vår tonåring varit sådär brutalärlig som h*n kan vara ibland. "så hade jag aldrig kunnat säga till mamma, för då hade hon surat i dagar"
    Tror också att det är en fråga om personlighet. En del människor är mer lättkränkta än andra. Gäller för vuxna också.

    Ts: Ni kan ju tänka på hur ni säger till henne. Det finns många sätt att säga saker på, väldigt många som inte får mottagaren att uppleva det sagda som en tillrättavisning eller en tillsägelse utan i stället som något högst förståeligt och bra information att ha. Det finns till och med en närmsta oändlig rad av sätt att kommunicera sitt budskap på så att det för mottagaren faktiskt kan uppfattas som både jag-stärkande och utvecklande. Det valda språket tillåter dem att växa i stället för att bli förminskade. 
  • Fia 28

    Jag har märkt att personer som e snabba att påpeka fel hos andra, inte alls tål att de får samma tillbaks. Ni ska inte tassa på tå, hon får sura bäst hon vill. Men kanske försöka glömma och gå vidare och inte fråga om varför hon e sur, om ni nu gör det.

Svar på tråden Lättstött, snarstucken?