Sur för att jag inte tar barnet
Vi gick och la oss och 2.5 timme senare vaknade barnet och jag tog honom. Sedan var vi uppe drygt 2 tim.
Därefter somnade vi båda. En timme senare ringde min sambos klocka då hennes barn skulle till skolan. Hon frågade tar du barnen så jag kan sova? -Nja (jag vågade egentligen inte säga emot eftersom jag visste att jag äventyrade hela dagen) jag var nyss uppe 2 tim kl 4-6. Kan du ta dem jag har bara sovit 3,5 timme inatt. Min sambo hade då lagt sig sent, kl 2 och väcktes nu 7.30.
Då blev hon sur. -Sjysst att du inte låter mig sova. -Nu samlar du pluspoäng igen va? smällde i sovrumsdörren och gick.
Jag kunde då inte somna om, gick då upp och smällde tillbaka, gick upp efter att jag sovit 3.5 tim totalt på natten och inväntade frukosten i köket.
Sedan kom ändringarna av hennes story.
-Jag menade sjysst blev det inte för mig då men det var ju inte du som var osjysst det bara blev lite osjysst mot mig.
-Jag menade inte att smälla. det var bara jag som tappade handtaget. (Det har hon aldrig gjort tidigare på 3 månader vi bott här).
Hon sabbade hela dagen och är fortfarande sur. Vad ska man göra? Jag måste snart gå och lägga mig kl 21 varje dag för att vara säker på att få sova sammanlagt 6-7 timmar och ta vårt gemensamma och hennes barn. Hon själv sitter gärna uppe till kl 3 eller 5 och sover till 11-12. Sedan kommer barnen från skolan 13.30 och jag ser till att allt rullar på.