• misssunlight

    Val av fadder...

    Hej...
    Hur skulle ni gjort...
    Jag o min sambo har en dotter och när vi för 1,5 år sedan döpte henne så valde vi min sambos ena syster och hennes sambo. Eftersom min sambo känner sig lite närmare den systern och hon är min vän sedan tidigare och dom känndes som ett stabilt par som är förlovade o planerade barn.

    Till mitt personliga dilemma...
    För ett par månader sedan fick de en liten dotter. Jag o min sambo diskuterade lite nyfiket hemma om vi skulle få vara faddrar åt deras lilla tös. Självklart vore det en ära!! Förra veckan hade vi kalas för våran dotter. Dagen efter berättade min sambo att hans syster frågat honom om att bli fadder. Jag han inte tänka till så mkt innan jag brast ut i ett " Åhh va Skoj att dom ville ha oss!!" den glädjen dödas ganska snabbt då han säger "nä asså de ville bara ha mig" . AJ den gjorde riktigt ont i hjärtat... Känner mig rätt besviken, det är ju klart det är deras beslut o att de väljer, ville bara dela o se hur ni ser på saken. Hur hade ni gjort?
    Jag hade förmodligen inte vart lika besviken om de åtminstone kunde frågat honom när ja ca med o då hade fått ngn slags förklaring. Ah ni fattar kanske känslan jag vill förmedla...


  • Svar på tråden Val av fadder...
  • Veritas18

    Jag tänker också som du. Alltså att man väljer ett stabilt par. Men alla tänker inte likadant. Vissa tänker väl att det är bättre att endast ha släktingar, nära vän etc.
    Förstår att du blev ledsen men det är inget du kan påverka. Plus att de ska behöva förklara sig för dig känns lite dumt om jag ska vara helt ärlig n

  • Kaffegalningen

    Min man blev vald utan mig av sin syster. Även om vi har ett stabilt förhållande vet ju ingen vad som sker om tio-tjugo år, inte så kul att ha valt en fadder som inte längre tillhör familjen eller ens den närmaste kretsen... Familjen är man fast med

  • misssunlight

    Känslan o frpgan snurrar ju lite varför jag inte duger åt deras barn när vi tyckte dom är toppen för oss. Eftetsom det oss veteligen bara finns en fadder, min sambo.

    Får som du skriver försäka släppa o gå vidare.

  • Jessa med 3

    Vi har valt vänner i stället för släktingar, för att liksom vidga barnens nätverk. En kompis valde systerns man och svågerns fru som faddrar - systern är ju ändå moster och svågern farbror och liksom ändå viktiga för barnet.

    Det jag vill komma till är att vi resonerar olika kring fadderfrågan. Försök att inte ta det personligt!

  • Loriyana

    Vet hur det känns. Jag blev besviken när min bror inte valde mig som fadder till sin dotter. Han har 3 systrar, jag fick barn först och valde syster nummer 2 samt bror nummer 3 som faddrar (vi är sex barn i familjen, 3 pojkar och 3 flickor) Sedan fick bror nummer 2 barn och istället för att välja någon av oss andra syskon så valde han EXAKT samma som jag hade valt till min dotter! Dvs syster nummer 2 och bror nummer 3. Jag var inte så besviken över att han inte valde mig, men jag var mycket besviken över att han liksom "snodde" min dotters faddrar när han hade så många andra att välja mellan. Han hade kunnat valt bror nr 1 och syster nr 3 tex.

  • tessum

    Jag förstår att du blev besviken...

    men samtidigt så har en fadder ingen större funktion, de ska finnas där för barnet, vägleda barnet och sådant som man kan göra även om man inte är fadder.

    Jag är fadder till min sambos brorson, min sambo är inte fadder. De tyckte att han är ju redan farbror till pojken och att de räcker.

    Varför anser ni att det måste vara par som blir faddrar?  Förr fick gudföräldrarna barnet om föräldrarna tex omkom men eftersom det inte är så idag så kan man absolut ha två faddrar som inte bor ihop.

  • misssunlight

    Tycker inte att det Måste vara par, men tyckte det va lite märkligt att man enbart valde min sambo nr de är faddrar åt våran dotter o att de liksom inte ska ha ngn annan.

    Jag vet ju att faddrar inte har riktigt samma roll som tudifare, men tycker ändå man ska bry sig lite extra omsitt fadderbarn.

    Har ett fadderbarn från ett tidigare förhållande som jag fortfarande skicjar kort o prensent åt vid jul o födelsedag och träffar då o då.

  • Nera85

    Misssunlight, jag håller helt med dig. Jag hade tagit det som du gör, med ett hål i hjärtat Självklart väljer de själva men utan att få en förklaring så känns det oerhört konstigt och omotiverat. Det enda detta skapar är ju osäkerhet, förvirring och utanförskap för din del. Det sätter dig ju i en konstig situation. Hur ska du förhålla dig till barnet? Din man är ju fadder och ni har alla en nära relation så du är på ett sätt jätte engagerad men deras val gör att du inte borde engagera dig lika mycket - eller? Nej, knäppt. Om jag var du hade jag tagit ett ordentligt samtal med min man och bett honom att fråga dem varför de valt som de gjort. Och självklart vara tydlig mot alla att du respekterar deras beslut men också gärna skulle vilja förstå det. Annars kommer du, om du är som jag, älta det här länge och inte komma helt till ro. Det finns kanske en tanke bakom det, och då borde du få veta det... Lycka till! 

Svar på tråden Val av fadder...