Jag räknar kalorier med appet MyFitnessPal i kombination med intermiitent fastande enligt 16:4-modellen. Ett tag åt jag bara en måltid om dagen (middag), men räknade även då denna noggrant och vägde alla ingredienser osv. Fick återuppta lunch av rent sociala skäl i samband med nytt jobb, men då min lunch i regel är under 200 kcal och min TDEE kring 2000 kan jag komma undan med det trots ett dagligt mål på 1500 kcal. Egentligen är det bara den totala kalorimängden som ensspelar någon roll, fastande har bara syftet att kontrollera aptiten. Jag har mer eller mindre "avskaffat" hunger med hjälp av det och lärt mig själv att helt enkelt inte känna den känslan längre, istället litar jag på min matte och känner efter andra fysiska signaler som yrsel, matthet och i vissa extrema stunder tunnelseende för att avgöra om jag för tillfället har ett alltför lågt kaloriintag för omständigheterna. I regel är det inte ett problem i vardagen eftersom mina rutiner är som de är men helger osv kan medföra problem att följa planen och då får man ibland, med mycket stor betoning på ibland, ta avstamp och helt enkelt äta något trots att budgeten inte tillåter eller kaloriinnehållet är osäkert, men då ska det också för min del åtminstone handla om att man mår fysiskt rejält dåligt och med 100% säkerhet vet att det är på riktigt och inte kroppen som luras. Mättnadskänsla och hungersignaler litar jag inte på. Hade mina fungerat ordentligt hade jag aldrig behövt gå ner i vikt.
Jag är man, började med planen som morbid fet när jag var 27, och lyckades gå ner 42 kilo på under ett år genom att följa den. Har idag ett BMI på 25.1~, vilket betyder att jag fortfarande är överviktig med jag arbetar på det.
Läs på, räkna ut ett lämpligt intag, räkna kalorier noga och ordentligt för allt du äter, lita på matten och strunta i allt vad hunger och mättnad heter.
