• Anonym (själv irriterad)

    Varför blir jag så jobbig i början av ett förhållande?

    Har varit singel en längre tid och har nu börjat dejta en kille. Vi har träffats fem gånger de senaste två veckorna. De första gångerna hände inget speciellt, utan vi försöker lära känna varandra. Vi bestämde oss för att ta det ett steg längre och varit lite mer kramiga de senaste gångerna.

    Jag vet att två veckor är en kort tid, men vi träffades online (igen) för ca fyra veckor sedan. Vi har ett visst förslutet bakom oss, men det var först nu vi bestämde oss för att försöka oss på dejtandet.

    Varför blir jag så tokig? Varför kan jag inte slappna av?
    "Förhållandet" maler i huvudet hela tiden, och jag vill gärna gå ännu ett steg längre. Dock vet jag att han behöver mer tid, och jag tar det nästan som en förolämpning. Men han är ju fortfarande här, så om han inte hade velat hade jag väl märkt det

    Men jag driver mig själv till vansinne! Ibland tar vettet över och jag inser att jag måste ta det lugnt (som nu). Men oftast blir jag bara helt galen...

    Varför reagerar jag såhär? Är en vuxen människa, 30+ och beter mig som en tonåring.

  • Svar på tråden Varför blir jag så jobbig i början av ett förhållande?
  • Anonym

    För att du är kärlekshungrig.


    Då blir man så.


    As jobbigt, jag vet. Jag har samma. OCh är i lite liknande situation..och måste hela tiden säga till mig själv att ta det lugn. Och bara försöka tänka "vänner" först. Fast en del av mig håller på att bli tokig.

  • Anonym (själv irriterad)

    Ja man vill ju bara ha det där härliga! Just nu är jag ömsom jätteglad, ömsom lite ledsen för att jag känner mig obekräftad. Det är helt utmattande!

    Och när han är schysst och faktiskt säger till när det går för fort blir jag helt knäpp och undrar vad jag nu gjort för fel, istället för att inse att han hojtar till så att det inte blir fel.

  • Anonym (blä...)
    Anonym skrev 2012-01-22 12:18:15 följande:

    För att du är kärlekshungrig.


    Då blir man så.


    As jobbigt, jag vet. Jag har samma. OCh är i lite liknande situation..och måste hela tiden säga till mig själv att ta det lugn. Och bara försöka tänka "vänner" först. Fast en del av mig håller på att bli tokig.



    håller med om det du skriver..känner lika dant när jag träffar någon..har idag ett förhållande sedan 8 mån tillbaka o e förlovad...men fortfarande kan jag känna att jag e förre han i vissa saker.. då får jag stoppa migTungan ute
  • Anonym (varit där)

    Givetvis tycker du att han inet ska säga något negativt..Du vill ja ha att han ska vara  SUPERkär i dig. och bara tråna efter ditt sällskap..
    NU är det så att män inte alls är som vi.. De kan tänka på sin tjej en två tre gånger om dagen och då tycker de att det är något bra på gång... Vi tjejer har den förmågan att bara VILJA MER O MER.... DEtta ä en balansgång.
    En risk vi tejer har är "att skrämma bort dem" med vårt pockande på uppmärkasamhet.....
    Så var lyhörd på honom... Du får lugna mer dig lite... för blir du för "jobbig" så kan han backa ur... För hur män tänker och känner det blir vi aldrig kloka på...

  • Anonym (själv irriterad)

    Jag tror jag lyckats ganska bra med att backa lite, men det gör ont i hela kroppen av att göra det Tänk om man kunnat vara lika chill som killarna Just nu är det mina egna känslor jag måste ta itu med!

Svar på tråden Varför blir jag så jobbig i början av ett förhållande?