Varför blir jag så jobbig i början av ett förhållande?
Har varit singel en längre tid och har nu börjat dejta en kille. Vi har träffats fem gånger de senaste två veckorna. De första gångerna hände inget speciellt, utan vi försöker lära känna varandra. Vi bestämde oss för att ta det ett steg längre och varit lite mer kramiga de senaste gångerna.
Jag vet att två veckor är en kort tid, men vi träffades online (igen) för ca fyra veckor sedan. Vi har ett visst förslutet bakom oss, men det var först nu vi bestämde oss för att försöka oss på dejtandet.
Varför blir jag så tokig? Varför kan jag inte slappna av?
"Förhållandet" maler i huvudet hela tiden, och jag vill gärna gå ännu ett steg längre. Dock vet jag att han behöver mer tid, och jag tar det nästan som en förolämpning. Men han är ju fortfarande här, så om han inte hade velat hade jag väl märkt det
Men jag driver mig själv till vansinne! Ibland tar vettet över och jag inser att jag måste ta det lugnt (som nu). Men oftast blir jag bara helt galen...
Varför reagerar jag såhär? Är en vuxen människa, 30+ och beter mig som en tonåring.